Politikernas intresse styr arbetsmiljöarbetet

Kommunpolitikerna fattar beslut om budget och mål som påverkar arbetsmiljön och medarbetarna hälsa.

– De har ett knepigt uppdrag. De har ett förtroende från väljarna att förvalta, ett parti att representera och så har de blivit arbetsgivare. Det är väldigt få som blir kommunpolitiker för att få vara (arbetsgivare). Det kommer mer som ett brev på posten. Och arbetsmiljöfrågorna hamnar inte alltid högst upp på dagordningen.

Det sade Ulrica von Thiele Schwarz, professor i psykologi vid Mälardalens universitet, under ett frukostseminarium på måndagen, anordnat av Afa försäkringar, om hur kommunpolitiker jobbar med arbetsmiljöfrågor.

Hon har tillsammans med Caroline Lornudd, leg psykolog och medicine doktor som också medverkade vid seminariet, och två andra forskare vid Mälardalens universitet undersökt hur kommunpolitiker och styrelseledamöter i kommunala bolag i tolv kommuner hanterar frågor som rör arbetsmiljö, arbete och hälsa.

Deras forskning visar att det snarare är politikernas intresse för arbetsmiljö än rollen som kommunstyrelsens ordförande eller vice ordförande som avgör vilken tid och vikt frågorna får. Politiker som är intresserade av arbetsmiljö har ofta tidigare erfarenhet av att vara chefer, fackliga ombud, skyddsombud eller av att arbeta med hr, berättade Caroline Lornudd.

– Man hade praktiskt egen erfarenhet av att arbetsmiljö är viktigt, sade hon.

Om ordföranden inte tyckte att arbetsmiljö var viktigt bidrog det till att frågorna inte lyftes i kommunen.

– En vice ordförande kunde sitta med information, men tysta sig själv för att man visste att det här inte är högt upp på ordförandes lista, sade Caroline Lornudd.

För att arbetsmiljön ska komma upp på styrelsernas och nämndernas bord föreslår forskarna att det skapas ett diskussionsklimat där det är tryggt att ta upp arbetsmiljöfrågor.

I forskningsprojektet fanns ett särskilt fokus på hur arbetsvillkoren skiljer sig åt i kvinnodominerade och mansdominerade verksamheter.

Forskarna kan konstatera att kommunpolitiker vet att arbetsmiljön ofta är sämre i kvinnokodade yrken än i manskodade verksamheter i samma kommun - arbetsbelastningen är till exempel ofta högre inom vård och omsorg än inom den tekniska förvaltningen.

– Det är ingen som gillar det, sade Ulrica von Thiele Schwarz och tillade att det finns en passivitet:

– Passiviteten kommer av att de som är högst ansvariga inte uppfattar att de riktigt kan rå på det, utan det bara är så här.

En förklaring är, enligt forskarna, traditioner.

– En hel del av det arbete som nu finns i det som kallas kvinnokodade verksamheter är sådant som traditionellt inte har varit avlönat, som att ta hand om barn och äldre. Det (arbetet) har tillmätts ett lägre värde. Den typen av kulturella referenser finns kvar, sade Ulrica von Thiele Schwarz.

Forskarna föreslår att politikerna frågar sig vilken slags arbetsgivare de vill vara och hur olika villkoren ska få vara hos samma arbetsgivare.

– Om man kommer fram till att man inte är nöjd med hur det är, har man tagit ett steg för att kunna skruva på det och komma till rätta med det, sade Ulrica von Thiele Schwarz.