Hur ska skyddsområdet delas in?

FRÅGA På vår arbetsplats är vi runt 300 anställda med både tjänstemän och anställda i produktion. Vi är flera skyddsombud från olika fackförbund. I produktion skiljer sig verksamheten rätt mycket åt. Den ena delen tillverkar en färdig produkt med hög automationsnivå med hjälp av robotar. Den andra produktionsdelen är manuell tillverkning av varor. Jag ser att det kan vara problem med kompetensen för skyddsombuden när det är så skilda produktioner men de vill inte dela in i mindre ansvarsområden. Hur bör skyddsområdet delas in?

SVAR Indelningen av ett arbetsställe i skyddsområden avgörs sist och slutligen av de anställda i verksamheten, oftast genom överläggningar mellan de fackliga organisationerna på platsen. Några tvingande regler för indelningen finns inte.

I Arbetsmiljölagens sjätte kapitel, paragraf fyra, anges att skyddsombudet ska ”vaka över skyddet” … ”inom sitt skyddsområde”. Formuleringen antyder att ombudet förutsätts ha ett väl avgränsat skyddsområde, som gränsar till, men inte överlappar med ett annat. Denna princip strider ibland mot hur verksamheten är organiserad, särskilt om arbetet är dels linjebaserat, dels projektbaserat.

Det kan därför uppstå både osäkerhet och oenighet om indelning av skyddsområden, och – parallellt – tillsättande av skyddsombud. Situationen uppmärksammas i Arbetsmiljöförordningen, där sådan tveksam- eller oenighet kureras med rådet att före valet av skyddsombud för omtvistat eller svåravgränsat skyddsområde ”bör … samråd ske med arbetsgivaren och Arbetsmiljöverket”. Ytterst avgör dock endast de anställda själva eller deras fackliga representanter, vilket följer av att begreppet ”skyddsområde” enbart är förknippat med skyddsombudens verksamhet.

Någon definition av ”skyddsområde” till allmän vägledning för indelning i sådana går alltså inte att hitta i lagstiftningen. Några exempel ges parentetiskt av Arbetsmiljöverket: ett skyddsområde kan vara ”geografiskt eller indelad per yrkesgrupp och omfatta dess kollektivavtalsområde på arbetsplatsen”.

Det är därmed på platsen praktiska och kompetensmässiga faktorer som får bestämma skyddsområdenas omfattning, gränser och eventuella överlappningar. Låt säga att en anläggning stängs ner för underhåll, reparationer och rengöring; då är inte de skyddsombud som har hand om berörda skyddsområden ens på plats. Då kan lösningen kanske vara ett skyddsombud för underhållspersonalen, som samtidigt är temporärt skyddsombud för de städare som medverkar.

/JAN ENQVIST, arbetsmiljöexpert