Måste vi jobba i lokaler med legionella?

FRÅGA Vi har Legionella i vår tvätthall där vi tvättar truckar och andra fordon. Enligt vår arbetsmiljöingenjör ska vi använda munskydd när vi jobbar där men när jag läser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter 2018:4 står att endast behörig personal ska jobba i lokaler där legionella finns. Vad innebär behörig personal? Kan företaget kräva att personal ska utföra arbete i dessa lokaler om skyddsutrustning används? Vad skulle hända om vi trots detta blir smittade av legionella? Enligt Afa klassas detta inte som arbetsskada. Kan man kräva att företaget tecknar extra försäkring för detta enligt Arbetsmiljölagen?

SVAR Enligt bilaga A till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om smittrisker (Afs 2018:4) är legionella ett smittämne i riskklass 2. I Afs 2018:4 paragraf 26, anges vilka krav som gäller vid arbeten med smittämnen i riskklass 2 i industriella processer. Där anges bland annat att arbetstagare ska bära skyddskläder och, om det behövs, personlig skyddsutrustning. Vidare anges att arbetsområdet ska vara avgränsat från annan verksamhet och att tillträde endast ska vara tillåtet för behöriga arbetstagare. Behöriga arbetstagare definieras inte i föreskriften men torde vara att förstå som de arbetstagare som på grund av sina arbetsuppgifter behöver vistas i den aktuella lokalen, det finns inget i föreskriften om att detta skulle innebära någon speciell utbildning, kompetens eller certifiering. Dock måste ju arbetstagare alltid ha tillräckliga kunskaper för att säkert kunna utföra sitt arbete. Så länge arbetsgivaren vidtar tillräckliga säkerhetsåtgärder för att förebygga risker av att arbeta i lokalen (och det faller inom den aktuella arbetstagarens arbetsskyldighet) bör arbetsgivaren kunna beordra arbete i lokalen.

Riskerna i verksamheten måste utöver detta undersökas, riskbedömas, åtgärdas och kontrolleras enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter 2001: Systematiskt arbetsmiljöarbete.

Reglerna om arbetsskadeersättning vid smitta är komplicerade och kan bara förenklat redogöras för här. Skador som beror på smitta kan uppkomma till följd av olycksfall eller av annan skadlig inverkan i arbetet. Om smitta uppstår på grund av olycksfall, exempelvis att en arbetstagare skär sig på ett föremål som har smittämnen på sig, då gäller reglerna om olycksfall och ersättning för arbetsskada kan utgå. Om smitta uppstår på grund av annan skadlig inverkan av arbetet så gäller speciella regler. Då är inte det generella arbetsskadebegreppet gällande. I stället krävs att vissa särskilda omständigheter måste vara för handen för att en sådan skada ska kunna anses utgöra en arbetsskada. Dessa omständigheter regleras i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Uppräkningen i förordningen och dess bilaga av vilka smittsamma sjukdomar och arbetsuppgifter som omfattas av arbetsskadeförsäkringen utgör en begränsning av försäkringens tillämpningsområde. I denna uppräkning återfinns inte legionella.

Bedömningen av om ett händelseförlopp ska betraktas som ett olycksfall eller är att hänföra till annan skadlig inverkan kan därför vara av stor betydelse när det gäller försäkringsskyddet vid denna typ av sjukdomar. Dock saknas tydlig rättspraxis om skillnaden mellan dessa två situationer. Som exempel på olycksfall kan anges om den försäkrad sticker sig på en kanyl eller skär sig på ett vasst föremål där smittoämnen finns närvarande. Som olycksfall i dessa sammanhang har obetydliga stick eller sannolikt ådragen hudskada som ingångsport för en svårare sjukdom godtagits. Sårinfektioner eller liknande fördröjningar av läkningsförloppet kan då till exempel ersättas som följder av den primära sårskadan. Även kortare exponering för smittämnen (upp till fem dagar) bör kunna anses som skada till följd av olycksfall och därför ge rätt till ersättning (se SOU 2023:53 s. 971f).

Sammanfattningsvis ersätts inte legionella som arbetsskada om det inte har samband med ett olycksfall. En försäkring skulle förstås vara bra i dessa fall, men det är i så fall en fråga som måste förhandlas med arbetsgivaren.

//Johan Holm, Juris doktor och lektor i rättsvetenskap