Johanna chefens medhjälpare

Chefdilemmat -Johanna

Johanna har anställts som medhjälpare åt avdelningschefen Per på informationssektionen. Hennes uppdrag är att hjälpa till att modernisera arbetet och ordna upp i det kaos som den gladlynte men slarvige Per sprider omkring sig. Uppdraget har hon fått av företagsledningen som verkar tveksam till Per.

– Han behöver en överrock, förklarade direktören som anställde Johanna. Johanna tycker det hela låter lite konstigt, men det är ju ont om jobb och ledningen är mycket ivrig att hon ska börja.

Avdelningen består i övrigt av två trotjänare varav en ofta är sjukskriven på grund av ohälsa, och en energisk ungtjej.
– Du har fria händer att komma med förslag till förbättringar, säger Per, som säger sig vara enig med ledningen om att Johanna behövs. Efter några veckor börjar Johanna undra i vilken ände hon ska börja.

Per syns sällan till på jobbet, när han är där fördjupar han sig i enskilda ärenden som intresserar honom och tar lätt på chefsplikterna.
– Jag är säker på att alla gör sitt bästa och har satsat på delegering, förklarar han för Johanna. Trotjänarna jobbar på som de alltid har gjort och i frånvaro av intresserad ledning ser resultatet – som är informationsbladet – ut som det gjorde för 20 år sedan. De är mycket ovilliga att diskutera förändringar. – Per är nöjd, förklarar de. Själva är de också nöjda med att få lägga upp jobbet och arbetstiderna själva.

Den unga tjejen däremot är frustrerad och baktalar kollegerna inför Johanna så fort hon får en chans. – Per borde ha en annan uppgift, två trotjänare är en för mycket, den unga tjejen verkar duktig men har kommit på kant med alla och jag vet inte vad företagsledningen vill, stönar hon i telefon till en kompis. Vad ska hon göra?

Johanna riskerar att gå in i väggen Tyvärr. Johanna borde inte ha tagit jobbet, kommenterar Christer Knutson. Han är konsult på Outplacement AB med lång erfarenhet av etiska arbetslivsfrågor. Den beskrivna situationen är alltför vanlig i våra företag och organisationer och leder så gott som alltid till fortsatt trassel, bedömer han.
– Per som chef verkar egentligen inte bry sig om vad som sker, men ingen vill ta i dilemmat.

Iscensättningar av det här slaget bygger oftast på feghet och bristande förmåga till kommunikation med den som har problemet. Upplägget är dömt att misslyckas, säger Christer Knutsson. Om Johanna är mycket stark kan hon kanske få igenom en del modernisering, men det troliga är att hon arbetar utan mandat från medarbetarna på avdelningen och får samarbetssvårigheter som orättvist skylls på henne.

Risken att Johanna går in i väggen är mycket stor, alternativt förvandlas hon till ännu en passiv medarbetare. Vad borde då ha skett i stället? – Det som först skulle ha gjorts av ledningen är att tala med Per och klargöra att han inte längre kan ha ansvaret för avdelningen.

Det rejälaste därefter borde vara att göra en slutuppgörelse med Per, gärna inklusive stöd att hitta ett annat jobb som passar honom bättre. Ett sämre alternativ hade varit att sätta honom på någon annan befattning, en stabsroll av något slag med krystat innehåll. Därefter skulle ledningen ha gett Johanna fullt mandat att gå in i rollen som chef för avdelningen, och låtit henne vidta de åtgärder som behövs av typen vidareutbildning, eventuell personalreduktion, respektive modernisering, bedömer Christer Knutsson.

– Johanna borde inte åtagit sig uppdraget under de givna förutsättningarna, hon borde ha insett att även om hon får så kallat fria händer kommer inte det här dubbelkommandot att fungera. Man talar förbi varandra och Johannas position är för svag.

För att någon ska klara att manövrera en sådan här situation krävs både taktisk skicklighet, tålamod och förmåga att få med sig alla runt omkring sig. Normalt sett är den kombinationen mycket ovanlig, konstaterar Christer Knutsson.

Hur skulle du ha gjort? Kommentera dilemmat.