Nu aktar sig Mimi för idiotlyft

Tunga kastrulleroch ofta bråttom. Kocken Mimi Svanberg har lärt sig att vara rädd om ryggen:
– Det är viktigt att hålla hela arbetslivet.

Mimi Svanberg var bara 19 år när hon lyfte en jättekastrull så illa att det slutade med ambulansfärd till sjukhuset.

Hon jobbade på en restaurang i Göteborg och de hade lagat en rejäl gryta till en festival.

Obetänksamt nog tog hon i och skulle bära bort grytan själv. Direkt kändes det som att något gick fel.
– Det sa tjong i den här muskeln och sedan pirrade det i flera dagar, precis som om det skulle krampa, berättar hon och pekar mot den ömma punkten bak i nacken.

Några dagar senare vaknade Mimi Svanberg med en obeskrivlig smärta och kunde inte röra sig – varken huvud eller rygg. Ambulans tillkallades och personalen fick binda fast henne vid en bår för att kunna lyfta in henne i bilen. På sjukhuset fick hon morfin och muskelavslappnande medel som till slut fick smärtan att släppa.

Händelsen blev en varningsklocka.
– Sedan dess har jag varit försiktig och inte gjort sådana idiotlyft. Men när jag jobbade på restaurang förut blev det fler liknande stressgrejer. Allt gick så fort, och man hann inte tänka efter.

Enligt ny statistik från Arbetsmiljöverket har drygt var femte kvinnlig kock eller kokerska (22 procent) besvär på grund av tung manuell hantering. Även i listan över yrken med påfrestande arbetsställningar hamnar just kokerskor högt.

Uppgifterna förvånar inte Mimi Svanberg. Hon känner flera i sin yrkesgrupp som har ryggproblem på grund av jobbet. Hennes man, som också arbetar som kock, ligger till exempel hemma med ryggskott.

Själv lämnade Mimi Svanberg restaurangvärlden för några år sedan för en lugnare arbetsplats. Nu lagar hon mat åt 32 barn på Jösses förskola i södra Stockholm. I hennes städade kök sjunger radion och doften av kycklingsoppa hänger kvar sedan lunchen lagades. Innan disken kommer från avdelningarna ska hon plocka in varorna som nyss har anlänt.

– Jag försöker ha de tunga grejerna i midjehöjd, då blir det inte så farligt att lyfta in dem, säger hon och ställer in några påsar vetemjöl på rätt plats i förrådet. Hon tänker på lyfttekniken – att böja på benen och lyfta nära kroppen – när hon tar de tunga kartongerna med krossade tomater. Men sedan böjer hon sig fram och lyfter de lättare påsarna med pasta utan att böja benen.
– Nu gjorde jag fel, eller hur? säger hon när hon kommer på sig själv.

Mimi Svanberg jobbar ensam i köket, som knappt är större än ett vanligt familjekök. Utrustningen är inte anpassad till storköksdrift och lyftanordningar saknas. Det leder till ganska många lyft för hand varje dag. Till exempel ska tunga kastruller på och av spisen och vattnet hälls av vid potatis- och pastakok. Backarna med disk ska upp i diskmaskinen. Vid arbetsdagens slut måste den fulla svarta sopsäcken bäras ut till containern.

– Jag har en liten pirra som jag kan lägga säcken på och köra ut. Men när jag gick med den sprang alla barnen fram och ville åka – och det blev lite tjafsigt. Så det var enklast att strunta i pirran. Nu bär jag ut sopsäcken när jag slutar.

Att slarva, som Mimi Svanberg gör ibland, är vanligt förekommande på arbetsplatser. Lotta Fallenius, ergonom och sjukgymnast på Arbetsform, möter ofta personal som har kunskap om rätt lyftteknik och bra arbetsställning, men ändå gör fel titt som tätt.

Det kan bero på tidspress, men också på annat:
– Vissa hjälpmedel kan vara otympliga och komplicerade och då blir det lättare att strunta i att använda dem. Och man kan också tänka att det inte är så farligt, om man bara lyfter något snabbt.

Lotta Fallenius råd till Mimi Svanberg och andra i hennes situation är att försöka nöta in arbetsmomenten på ”rätt” sätt. Det ska bli lika självklart som tandborstning. – Det egna tänket är jätteviktigt. Man får hitta på olika sätt att komma ihåg att göra rätt. Sitter man framför en dator kan man bli påmind om pausgympa som dyker upp på skärmen. Jobbar man i ett kök kanske man kan sätta upp affischer eller till exempel spela in musik, som ibland avbryts av en påminnelse om det man bör tänka på. Man får hitta individuella lösningar,
säger Lotta Fallenius.

De som lyfter mycket i arbetet bör också få en genomgång i lyft- och bärteknik av sin arbetsgivare. – Kunskaper om ryggen kan påverka ”elevens” attityd till ryggvård på ett positivt sätt, säger Lotta Fallenius. Mimi Svanberg tycker att hennes arbetsgivare, Stockholms kommun, tar sitt arbetsmiljöansvar på allvar, till skillnad från flera arbetsplatser inom restaurangbranschen där hon har arbetat. – På ett ställe fick vi springa mellan tre våningsplan i en smal spiraltrappa – och varenda gång vi gick upp eller ner bar vi på något.

Här har arbetsmiljöfrågorna sin givna plats på köksmötena med chefen och kollegor från andra förskolor. Porslinet har nyligt bytts ut mot plast, just för att lyften ska bli lättare.

Ändå har Mimi Svanberg ryggvärk i perioder. Hon går till sjukgymnasten varje månad och gör vissa övningar fem gånger om dagen. Konditionen håller hon uppe genom att cykla till jobbet i ur och skur, året runt. Dessutom är hon ofta ute och går – vilket också är hennes bästa tips mot ryggvärk.
– Sådant här får allt större roll i ens medvetande ju äldre man blir. Man inser att det är viktigt för att man ska hålla hela arbetslivet.