De kapar antalet underleverantörer

Det systematiska arbetsmiljöarbetet, SAM, räcker för att uppnå nollvisionen: att ingen ska dö på en byggarbetsplats. Det är Arbetsmiljöverkets uppfattning, och Byggnads instämmer:

– Men för att SAM ska vara meningsfullt och effektivt så krävs att arbetsgivare har kunskap och samverkar med arbetstagare och skyddsombud. Det fungerar tyvärr inte. SAM och samverkan behöver också fungera mellan Bas-U (se faktaruta), underentreprenörerna och deras skyddsombud. Detta är omöjligt på många arbetsplatser, då det kan finnas hundratals olika entreprenörer i flera led.

Johan Torstensson Aas. Foto Terese Perman

Johan Torstensson Aas är arbetsmiljöansvarig ombudsman på Byggnads. Han samordnar de regionala skyddsombudens besök på arbetsplatser där kedjorna av underentreprenörer sträcker sig bortom det överblickbara.

– Ju längre ned i ledet, desto mindre pengar finns till löner och till utbildning i säkerhet och arbetsmiljö. Det är vanligt att man tar in utländska företag för att pressa kostnaderna, och där vet vi att över 80 procent fuskar med löner och arbetsmiljö.

Boten är lagändringar:

– Det behövs en begränsning av leden av underentreprenörer på arbetsplatserna och skarpa krav på arbetsmiljörevisioner vid upphandling. Det räcker inte att kontrollera dokumentation.

Med en sådan lagändring skulle det finnas en kontroll på att företag som ska vara på arbetsplatserna har de kunskaper och resurser som behövs för att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete.

– Vi behöver också införa ett utökat ansvar för huvudentreprenören som även omfattar brister i underleverantörens arbetsmiljö, säger Johan Torstensson Aas.

Det finns vissa byggföretag som har begränsningar av antalet underentreprenörer. Einar Mattsson Byggnads AB har begränsat det till två led. Kvalitets-, miljö och arbetsmiljösamordnare (KMA) Veronica Axeen berättar att det ökar möjligheten till kontroll, men att problemen likafullt kvarstår.

– Vi kontrollerar alla parametrar vi kan. Men det är fortfarande omöjligt att vara helt säker på att de entreprenörer man anlitar är så seriösa som de ser ut att vara på papperet. Den som vill agera brottsligt hittar ju ofta kryphål. Därför behöver vi vara extra uppmärksamma.

Som huvudentreprenör försöker man undvika att bli förknippad med oegentligheter. Avslöjas skumrask bland underentreprenörerna är det Einar Mattsson som hamnar i rubrikerna, konstaterar hon. Det finns företag som gör kontroller av personal på byggarbetsplatser i syfte att upptäcka arbetslivskriminalitet. Einar Mattsson har avtal med ett sådant.

– Jag har inte varit med om att vi vid leverantörsgranskningen har godkänt något företag som ägnar sig åt brottslighet. Men det är inte ovanligt att vi upptäcker att enskilda arbetstagare saknar rätt papper. Då är de som regel godkända, men har inte hunnit få sitt ID06-kort (särskild id-handling, reds anm). Vi behöver reda ut sådant innan de får vara på arbetsplatsen.

Veronica Axeen har tagit på sig hjälmen för att tillsammans med huvudskyddsombudet Gabor Szanto visa runt på en totalrenovering av kvarteret Kattan på Södermalm i Stockholm. 29 lägenheter har blåsts ut helt och hållet, och ska under ett års tid totalrenoveras.

Som KMA-samordnare besöker hon varje projekt minst en gång i månaden, och är då med på skyddsronderna. Einar Mattsson har varit förskonat från dödsolyckor. Men det har under senare år ägt rum ett par olyckor där byggnadsarbetare fått svåra skador.

– Vi jobbar med säkerhetskulturen bland annat genom att uppmuntra till att lämna riskobservationer. Tillsammans med andra arbetsmiljöfrågor tar man upp observationerna på digitala dialogmöten en gång i månaden, där alla medarbetare deltar. Ser vi att det behöver utredas, så gör vi givetvis det.

I Einar Mattssons strategi för arbetsmiljön ingår att anställa fler egna hantverkare.

– Vi anställde under förra året, när de flesta andra sa upp medarbetare. Tanken är att grupper av våra egna medarbetare ska bidra till att sätta en bra kultur på byggarbetsplatserna. Den som kommer till en ny plats tittar på andra för att se hur man ska bete sig – våra medarbetare blir viktiga som förebilder.

Einar Mattsson arbetar gärna med kända underentreprenörer. Men som marknaden ser ut finns det inte tillräckligt av dem, de sugs upp i andra projekt. Svenska underentreprenörer är det på många yrkesområden omöjligt att få tag i.

På Kattan finns för tillfället 30 personer samtidigt, varav sex medarbetare från Einar Mattsson. Som mest kommer här att vara 50 personer samtidigt. Trots det relativt lilla formatet finns många olika underentreprenörer här – det är rörmokare, ventilation och riv. Senare kommer fönster, målare och parkett.

Spanska är just nu det största språket. Sådant förändras över tid, beroende på vilka underentreprenörer som är på plats. Vid introduktionen ges all viktig information både muntligt och skriftligt, tillsammans med bildstöd.

– Vi har som krav att det ska finnas svensktalande arbetsledning på plats, det är vad som står i kontraktet. I själva verket är de inte ständigt på plats, men vi kan nå dem på telefonen, säger Veronica Axeen.

Varningsskyltar på Einar Mattssons projekt är oftast på svenska och engelska, vissa skyltar finns på sju språk. Arbetsmiljöplanen, som ska finnas anslaget så att alla kan läsa den, finns bara på svenska.

Fredrik Isaksson Foto Marika Sivertsson

På Kattan finns platschefen Fredrik Isaksson. Mängden språk skapar osäkerhet, säger han.

– Arbetsmiljöplanen finns i inskrivningspärmen tillsammans med skydds- och ordningsregler, bland annat. Det är viktig information och vi ska se till att den har gått fram, men rent krasst vet vi inte ens om personen vi lämnar pärmen till är läskunnig.

Lösningen är att alla ska signera att de läst och förstått. Behövs en tolk får tolken signera.

– Vi har landat i kvittens. Vi försöker alltid bli bättre, men frågan är hur – ska vi ha stickprover med kunskapsfrågor? Någonstans måste vi ändå lita på att underentreprenörerna tar sitt ansvar.

Som platschef är han också Bas U-handläggare, det vill säga ansvarig för samordning av arbetsmiljöarbetet under utförandet. I ett nötskal ansvarar han för att säkerheten alltid sätts främst, och för att arbetsmiljöplanen är uppdaterad med underentreprenörernas riskbedömningar.

En av de största förändringarna han sett under tjugo år i branschen, förutom antalet underentreprenörer, är den ökande tidspressen.

– Hittills har jag inte sett något som inneburit fara för liv. Men jag får ofta ingripa. Jag ser dagligen hur byggjobbarna tar genvägar. Det är mänskligt – ”jag ska bara” – och det hör ihop med att man upplever att det inte finns tid.

Det kan handla om att kliva över en avspärrning för att hämta något, eller att strunta i att ta på hjälmen. Även bristande städning innebär risker; de flesta olyckor sker på grund av att man snubblat på sladdar eller liknande.

– Tidspress skapar dessutom en besvärlig psykosocial arbetsmiljö. Numera finns det många olika yrkesgrupper samtidigt på ett bygge, tidigare var processen mer utdragen. I Kattan har vi dessutom bara en trappuppgång som alla människor och allt material ska igenom, det blir väldigt trångt.

Kattan är ett 60-talshus. Här är asbest en av de större farorna. Huvudskyddsombudet Gabor Szanto är dedikerad:

– Jag diskuterar frågorna öppet. Hela tiden. Alla behöver veta varför vi använder dammsugare och varför vi inte borstar, men så är det inte i dag. Du kan ta vem som helst därute och fråga om de vet vad kvarts är. De har inte en aning.

Med de tysta farorna – vibrationer, damm, härdplaster, asbest och buller – kommer konsekvenserna av en olycka många år senare. Det innebär dels att människor blir mer benägna att ta risker, och dels att ansvarsfrågan ofta blir svår att utreda. Han konstaterar att det då är samhället som får ta kostnaderna.

– Det har blivit bättre på senare tid, medvetenheten har ökat på Einar Mattsson. Men vi har fortfarande långt kvar innan vi kan vara nöjda.

Han lämnar det urblåsta huset och kommer ut under byggnadsställningarna som omger det.

– Den röda tråden är låg kunskap. Det hjälper inte att skyddsombud, chefer och KMA-ansvariga har hög kompetens om vi inte lyckas öka medvetenheten bland individerna på arbetsplatsen.

Han är bekymrad över förutsättningarna, det är även Veronica Axeen och Fredrik Isaksson. Gabor Szanto återkommer till effekten av omedelbara konsekvenser:

– Det är ett problem att många bara är upptagna med att få arbetet att flyta. Man måste tänka på säkerheten samtidigt. Om jag tror att något skulle skapa förändring, så är det ett strikt system där den som inte följer reglerna får lämna arbetsplatsen.