"Samverkan kräver tillit"

På det lilla runda bordet i huvudskyddsombudet Navid Ghannads arbetsrum står det en låda med pappersnäsdukar, på var sin sida om bordet mörkblå snurrfåtöljer. Där slår vi oss ned. Heltäckningsmattan, både i rummet och i korridoren utanför, dämpar ljudnivån och förstärker den terapeutiska känslan.
– Jag köpte näsdukarna för att folk kommer in här och berättar om svåra saker och det händer att de gråter. Sen upptäckte jag att det var silverglitter på dem. Det var nästan så att andra kunde se att personen varit här, säger Navid Ghannad och skrattar till.

Men han stramar snabbt upp sig och påpekar att skyddsombuden har tystnadsplikt. Uppdraget som skyddsombud handlar till stor del om tillit och förtroende, menar Navid Ghannad. Både mellan ombudet och övriga arbetstagare och mellan ombudet och företrädare för arbetsgivaren. Som skyddsombud på en högskola bland akademiker är konflikter och kränkningar några av de vanligare arbetsmiljöproblemen. Näsdukarna behövs.
– Akademiker är inget lätt gäng. Vi har ofta bestämda uppfattningar och är vana vid att argumentera. Vi har relativt sett många konflikter och kränkningar. De handlar ofta om missförstånd och det har blivit bättre.

Andra vanliga problem är hög arbetsbelastning och otydliga uppdrag.

Navid Ghannad tar emot i sitt rum på femte våningen på avdelningen för Företagsekonomi, Akademin för företagande Innovation och Hållbarhet på Högskolan i Halmstad. Här är han huvudskyddsombud sedan 2020 och vakar över arbetsmiljön för 750 medarbetare tillsammans med arbetsgivaren och nio andra skyddsombud. Egentligen ska det vara elva, men det har inte gått att rekrytera fler.
– När jag blev huvudskyddsombud var arbetsmiljöarbetet rejält eftersatt. Arbetsgivaren sa: Vi informerar dig om det behövs. Jag ville något och de ville något annat. Jag har fått kämpa hårt för att vi skyddsombud ska få bidra. Det har varit jobbigt.

Hela högskolan är Navid Ghannads skyddsområde. Han har krävt åtgärder genom att göra så kallade 6:6a-anmälningar, sju stycken har det blivit, vänt sig till Arbetsmiljöverket och tagit ärenden till domstol. Han menar att det har behövts.

Han har också lagt tre skyddsstopp. Ett efter att takplattor fallit ner från hög höjd i den öppna entréhallen sensommaren 2023. Högskolan och fastighetsförvaltaren var inte överens om vems ansvaret var och inget hände, berättar Navid Ghannad.
– Det är ju farligt. Om plattorna faller med kanten först kan man dö.

Skyddsstoppet lades dagen innan Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia skulle komma på besök. Då tog det fart och fastighetsförvaltaren säkrade taket samma kväll.
– Arbetsgivaren älskar ju inte direkt när man lägger skyddsstopp men då var de faktiskt tacksamma, tillägger Navid Ghannad skrattandes.

Han är också universitetslektor, lärare och forskare i företagsekonomi. Han har doktorerat och skrev sin avhandling om entreprenörsskap. Han är aktiv lokalpolitiker, tidigare för Moderaterna men numera politisk vilde, har jobbat ideellt för funktionsnedsattas rättigheter och har startat 27 bolag. När en av hans tre söner föddes med autism blev det skolor och verksamheter inom lss.
– Varken skolan eller assistansverksamheten fungerade, så då startade jag egna bolag. Jag är sådan. Jag lever som jag lär och jag har ganska hög arbetskapacitet.

Han föddes i Tyskland, växte upp i Iran, men flyttade 1984 som nioåring till Sverige och Lund tillsammans med sin mamma och bror. Pappan skulle sälja sina företag och komma efter, men fick en hjärtinfarkt och dog. Navid Ghannad fick en tuff start i Sverige och hade det svårt i skolan.
– I iranska skolan blev man slagen – allt var så annorlunda här. Jag blev ett problembarn och en värsting. Min mamma vägrade att låta mig gå till skolpsykologen. Hon kunde inte acceptera något sådant.

Men Navid Ghannad fick i alla fall börja i en annan skola utanför stan och kom bort från kompisar som drev honom i fel riktning. Familjen flyttade till ett område mindre drabbat av social och ekonomisk utsatthet och Navid Ghannad klev in på en bättre väg.
– När jag kom tillbaka till skolan i Lund blev jag i stället bland de bästa i klassen.

Hur vände det?
– Jag såg mina gamla kompisar och deras problem med socialtjänst och annat. Jag bara bestämde mig. Jag ville inte kasta bort mitt liv.

Intresset för arbetsmiljöfrågorna har inte alltid funnits där. De kom på allvar när han startade egna skolor och gick kurser i arbetsmiljö, läste lagar och regler och själv, som arbetsgivare, samverkade med olika skyddsombud.
– Jag upptäckte att det fungerade helt olika på mina två skolor. På den ena fungerade samverkan utmärkt och på den andra inte alls. Jag upplevde att där var skyddsombudet som en inspektör eller polis och vi hade ingen dialog. Hen tog hjälp av RSO och la skyddsstopp när det var 19 grader varmt inne i skolan, utan dialog och utan att låta oss hämta extra element. Men när vi föreslog att eleverna skulle flytta till vår andra skola då drog de tillbaka stoppet. Det kändes inte seriöst.
– När jag sen blev huvudskyddsombud tänkte jag att så där ska jag inte bli.

Men du har ändå lagt flera 6:6a och drivit ärenden till domstol. Var du inte orolig att du själv skulle bli som du inte ville bli?
– Ja, jo. Men det fanns ingen fungerande samverkan och det gjordes få riskbedömningar med fokus på arbetsmiljön. Jag hade en bild av hur det borde vara. Det var lite krig i början och jag tror faktiskt att jag då uppfattades precis så som jag inte ville, skrattar Navid Ghannad.

När Navid Ghannads son gick ut årskurs nio avslutade han sitt engagemang i skolorna. Han hade mer tid och tackade ja till att bli högskolans huvudskyddsombud. Han hade redan varit skyddsombud för ett mindre skyddsområde. HSO-uppdraget blev tuffare än han trott. En medarbetare avled i sitt hem 2021 och Navid Ghannad och arbetsgivaren hade olika uppfattning om huruvida dödsfallet var arbetsrelaterat eller inte. Efter krav gjorde högskolan till slut en egen utredning för att få svar. Men utredningen höll inte måttet, menade skyddsombuden. Efter att inte fått gehör internt tog de frågan om utredningen först till Arbetsmiljöverket och sen hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen, som inte gav prövningstillstånd.

Verket ansåg att de inte kunde pröva kvaliteten på utredningen. Vad tänkte du om det?
– Jag kunde inte tro mina ögon och öron. Men jag har förstått att det är så. Arbetsmiljöverket kan inte bedöma kvaliteten utan bockar bara av om något finns eller har gjorts.
– Det är märkligt. Då kan ju vem som helst göra en utredning. Det bör ändras så att verket får det mandatet att pröva kvaliteten, säger Navid Ghannad.

Något år senare ansåg Navid Ghannad att skyddsombuden behövde få veta om medarbetares sjukskrivningar var arbetsrelaterade eller inte. Även här hade skyddsombuden och högskolan olika uppfattning. Högskolan sa nej och hänvisade till sekretess och GDPR. Navid Ghannad plöjde lagar, förarbeten och förordningar, på kvällar och helger, och gick till kammarrätten med sin begäran. Som skyddsombud i statlig sektor ansåg han att han hade rätt att ta del av handlingarna med bland annat stöd av Offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Men kammarrätten sa nej och Högsta förvaltningsrätten gav inte prövningstillstånd.
– Jag har ett starkt driv att förstå och då har jag ibland behövt driva saker till sin spets utifrån de verktyg som finns. Jag är så där – kan inte riktigt sluta.

Skyddsombuden och hr har fortfarande olika uppfattning. Men ombuden har funnit vägar för att få veta om sjukskrivningar hänger ihop med arbetsplatsen. En stor andel av de sjukskrivna vänder sig till skyddsombuden, enligt Navid Ghannad, och fackets representanter som ofta bistår de enskilda informerar om arbetsmiljön behöver tas tag i.

Navid Ghannad och företrädare för Högskolan i Halmstad är inte ensamma om att ha olika syn på vilken roll skyddsombuden har i rehabfrågor och om ombuden företräder individer eller kollektivet. Flera ärenden med liknande frågeställningar ligger i Arbetsdomstolen. Navid Ghannad konstaterar att det är svåra frågor, hoppas att parterna inte förlikas och att det kommer ett svar från AD.
– Det finns en stark tradition av balans mellan parterna och en tydlig ansvarsfördelning, men arbetslivet har blivit mer komplext och dagens problem handlar ofta om de organisatoriska och sociala. Gränserna mellan arbetsmiljö, rehabilitering och arbetsrätt glider då lätt in i varandra.

Han tillägger:
– Vi ser att osa-frågor ofta växer fram ur det enskilda caset. Först pratar någon om en svår situation och sen när vi börjar gräva lite så är det tre, fyra till som känner likadant. Så vi behöver ju veta, säger Navid Ghannad och reser sig upp och börjar rita på en white board på väggen i arbetsrummet.

Han gör fyrkanter, drar pilar och förklarar att det finns mycket som skulle behöva förtydligas kring arbetsmiljöarbetet och att mer kunskap behövs hos alla parter – de fackliga representanterna, arbetsgivare och skyddsombud.

Under de två första åren som huvudskyddsombud var Navid Ghannad flera gånger nära att sluta.
– Arbetsgivaren ville också bli av med mig. De tyckte att jag var för jobbig. Men jag visste att jag hade rätt och att arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet behövde bli bättre.

På det tredje året började samarbetet att fungera:
– Jag tror att det handlar om att de såg att saker blev bättre när vi var med. Vi har ju samma mål, men ibland lite olika vägar. Jag har också fått mejl från chefer som tackat för mitt engagemang.

Navid Ghannad tycker att samverkan överlag fungerar väl och att skyddsombuden nu har en naturlig roll i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det görs riskbedömningar inför alla beslut och det förebyggande arbetet har förbättrats och gett resultat – antalet kränkningsanmälningar har sjunkit, påpekar Navid Ghannad.
– Jag och hr har precis varit ute på en gemensam turné i alla arbetslag och vi har haft work shops, pratat om skav på arbetsplatsen och vikten av att snälltolka varandra. Det är ett resultat av att vi tillsammans har kommit fram till att vi behöver göra något.

Han har inbokade möten med arbetsgivaren ungefär varannan vecka, men har daglig kontakt med hr i olika ärenden och fikar ofta med hr-specialisterna.

Han vet inte hur länge han vill fortsätta vara huvudskyddsombud – att börja forska igen lockar också. Han gläds åt att samverkan fungerar så mycket bättre nu men är också orolig över vad som händer när personer byts ut.
– Samverkan kräver tillit. Det räcker inte med att man har rutiner och riktlinjer. Det här är så personbundet. Speciellt när det handlar om personärenden.
– Det här är också att göra skillnad på riktigt. När jag ser att det jobb jag lägger ner faktiskt leder till att folk mår bättre. Det är det som är drivkraften.