Stolt tjänsteman i glada strumpor

Egentligen ville Lars Lööw bli polis, precis som sin pappa. Men så blev det inte. Han läste juridik och ekonomi och började jobba som förbundsjurist på Riksförbundet för unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB. Han fick sitt första jobb som myndighetschef på dåvarande Handikappombudsmannen i slutet av 90-talet och sedan dess har det varit nästan uteslutande myndighetsarbete med någon form av koppling till arbetslivet. Förutom då han startade ett företag, men det handlade fortfarande om arbetslivet – inriktning mot rekrytering av unga vuxna med funktionsnedsättning.

– Som jurist ville jag jobba med samhällsutvecklingsfrågor. Gärna i offentlig sektor. Det var ganska tydligt för mig, säger Lars Lööw.

Hemmiljön i Mariefred på 1970-talet färgades av föräldrarnas politiska engagemang, och Lars Lööw var själv partipolitiskt engagerad under en period. Det var också mycket idrott. Han blev idrottsledare, gjorde militärtjänst och utbildade sig till reservofficer. Han beskriver sig själv som en person som alltid har haft ett stort samhällsengagemang, ett starkt rättspatos och som vill få saker att funka bättre.

– Jag brukar säga att ilska är en bra drivkraft. När man blir arg över orättvisor skapar det engagemang och energi. Men ilskan måste kanaliseras på ett bra sätt och få i gång engagemanget.

Med ett barn med Downs syndrom har Lars Lööw egen erfarenhet av att ha blivit arg på både enskildas och myndigheters bemötande, men främst är det samhällsapparatens brister som upprört. Men Lars Lööw är inte en person som utstrålar ilska, snarare tvärtom, och framtoningen förstärks av att han har färgglada strumpor.

– Jag har alltid det. Jag vill inte bara vara en beige statstjänsteman. Dessutom är det praktiskt hemma i strumpsorteringen, säger Lars Lööw, skrattar till och tillägger att valet av strumpor oftast utgår från färgen på skjortan.

Det har varit mörka dagar för arbetsmiljön i Sverige när Lars Lööw tar emot på Arbetsmiljöverkets huvudkontor i Solna, strax norr om Stockholm. Två av Svenska Turistföreningens anställda har avlidit på Kebnekaise och en bantekniker har körts över och ihjäl av ett tåg i Malmö. Kollegan är allvarligt skadad. Sammantaget har fler dött av olyckor än vid samma tid förra året. Dödsskjutningen på Campus Risbergska i Örebro tynger vårens statistik. Lars Lööw tar ett djupt andetag.

– I ett längre perspektiv har dödsolyckorna ändå minskat dramatiskt. Men det har stannat av och står och stampar på samma nivå, säger han och tillägger, något upprört, att gång på gång är det samma typ av brister i arbetsmiljöarbetet som ligger bakom att människor dör.

Att det finns strukturella problem kring dödsolyckorna, att arbetsplatser blir en del av ett kriminellt upplägg och att arbetsbelastningen ökar och leder till att fler dör i arbetssjukdomar är de arbetsmiljöproblem som oroar Lars Lööw mest.

Det största problemet heter arbetsbelastning. Enligt Arbetsmiljöverket leder ohälsosam arbetsbelastning till en för tidig död för uppemot 800 personer varje år. Problemen är störst i offentlig sektor. Lars Lööw påpekar att den kunskapen inte är ny. Sektorn har särskilda problem.

– Det kanske är så att mandat och resurser för att lösa problemet inte är tillräckligt stort hos dem som har möjlighet att göra något åt det.

Vad gör ni åt det?

– Jag sitter inte inne med svaret och det finns inte heller någon universallösning. Men vi behöver vara ännu mer överens om att det här är ett strukturellt problem. Vi behöver jobba med arbetsgivarna och andra med det här. Och det kanske finns något som vi behöver titta på för att klargöra vem som har ansvar för vad.

Hur tänker du kring det faktum att både elever och patienter fortsätter att komma till både skolor, vårdcentraler och sjukhus även om politikerna har beslutat om en lägre budget och personalstyrkan har krympt?

– Det här är en av svårigheterna med offentliga tjänster och välfärdsstaten. Samhällskontraktet säger att vi ska leverera ett antal saker. Ibland kanske man får sänka ambitionsnivån när resurserna inte räcker till. Resurserna är ju inte oändliga, vare sig i arbetskraft eller pengar.

Ett skyddsombud som jag intervjuat tidigare begärde att en skolnämnd skulle riskbedöma budgeten. Han fick inte rätt vare sig av arbetsgivaren, er eller i förvaltningsrätten. Eventuella åtgärder till följd av budgeten kunde däremot riskbedömas. Vad tänker du kring det?

– Det är en spännande tanke. Det kanske är så att ansvarsfördelningen för arbetsmiljön, kopplad till mandat och resurser i just politikerstyrda organisationer, inte är tillräckligt tydlig. Jag säger inte att det är så men med det strukturella problem vi har där är alla nya angreppssätt värda att tänkas igenom.

Hur ser du på det här?

– Många i offentliga sektorn har ett jättestort engagemang och de trivs i grunden med sitt arbete. Det är klart att det är bra, men jag är rädd för att man kanske går för långt. Ibland undrar jag om arbetsgivarna tar hänsyn till att de kanske överutnyttjar människors engagemang.

Han tillägger:

– I den politikerstyrda delen av arbetslivet är återhämtningen och möjligheten till inflytande för dålig helt enkelt.

Vad ska ni göra?

– Vi väljer ju inspektionsinsatser utifrån de områden där vi ser störst problem. Vi ser över regelverket, jobbar med parterna och utvecklar kunskap.

Lars Lööw tillägger att myndigheten också just fått en rapport från Institutet för stressforskning med svar på frågor om vad som gör att arbetsgivare inte arbetar tillräckligt mycket med de organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågorna som exempelvis brist på balans mellan krav och resurser.

En statlig utredning föreslog hösten 2022 sanktionsavgifter även för osa-frågorna, ett verktyg som ni inte har i dag. Är det något du skulle välkomna?

– Det är klart att det är frustrerande att vi inte kan vara tydligare ibland när vi ser brister. Men det är lite svårare med sanktionsavgifter för de här mer abstrakta frågorna. Men hittar vi en möjlighet att få till sanktionsavgifter på fler områden skulle jag uppskatta det.

– Det är också en jämställdhetsfråga eftersom sanktionsavgifter nu används mer i de manskodade yrkena.

Det finns också en viss frustration från främst skyddsombud att ni inte kontrollerar exempelvis kvaliteten på en utredning om kränkande särbehandling, utan bara bockar av att den gjorts. Vad tänker du om det?

– Jag kan förstå den frustrationen. Men det finns en ansvarsfördelning och vi äger inte hela ansvaret. Vi har en jätteviktig roll och vi ska ta vårt ansvar, men i slutändan är det arbetsgivaren som har ansvaret för kvaliteten.

Lars Lööw har nu varit på sin post i något mer än ett år. Han tycker att arbetet är väldigt roligt och förhandlar om en ny organisation av myndigheten med de fackliga representanterna.

Han gläds också åt att myndigheten får nya uppdrag. En del av mer permanent karaktär och andra mer tillfälliga. Det finns däremot de som menar att myndigheten redan har för många uppdrag inom alltför många olika områden. Lars Lööw ser däremot nästan bara fördelar med vad han kallar ett brett och komplext uppdrag mot bakgrund av att det speglar ett komplext samhälle.

– På så sätt kan vi ta ansvar för så mycket som möjligt. Men det är förstås också en utmaning. Även om vi är ganska många, 700 personer, finns det en sårbarhet i att vi behöver ha experter på så väldigt många områden.

Nu ska ni även inventera lagar och regler för arbetsmiljön vid utformningen av kärnkraftverk, förbättra arbetet kring sanktionsavgifterna och genomföra kunskapshöjande insatser för att främja arbetet med att förebygga och motverka rasism i arbetsmiljön med mera …

– Ja, just nu har vi ganska många uppdrag och jag tror att det kan bli fler framöver.

Och även Mynak ska in under ert tak.

– Ja, det gläds vi åt. Det ska bli särskilt spännande att få förvalta deras internationella uppdrag.

Det finns en oro över att deras uppdrag, med mer fokus på kunskap och råd, krockar med ert fokus på tillsyn och kontroll. Hur ser du på det?

– Det finns andra myndigheter som har sådana uppdrag som exempelvis Livsmedelsverket. Så det är inte omöjligt.

Lars Lööw poängterar att Arbetsmiljöverkets uppdrag är mer än bara tillsyn, kontroll och regelutveckling och att även verket ska sprida kunskap.

– Med Mynaks uppdrag hos oss blir det ännu tydligare att det är så. Kunskap är ett av våra redskap för att fullfölja vårt uppdrag, säger Lars Lööw, och citerar paragrafer från verkets instruktion.

Bland annat Svenskt Näringsliv hoppas att ni nu ska bli bättre på att ge stöd och råd till arbetsgivare. De har medlemmar som menar att de ibland till och med blir rädda när ni kommer.

– Vi vet att de signalerar att vi inte alltid är tillräckligt stödjande på inspektioner. Men det är också en speciell situation att bli kontrollerad och det ingår i vårt uppdrag att kontrollera.

Lars Lööw menar att även inspektioner handlar om kunskap och att efter den inspektionsinsats som nyligen gjorts om hot och våld i skolan har arbetsgivare också sagt att de lärt sig.

– Så inspektioner handlar om kunskap. Det är viktigt. Och en del av dem som tycker att inspektioner är jobbiga kanske ska tycka att det är jobbigt. En del arbetsgivare väljer ju att prioritera andra saker än liv och hälsa och använder arbetsplatser som brottsverktyg.

Klarar ni allt det här?

– Ja, det måste vi göra. Annars får vi tala om det för regeringen.

Sedan april har arbetsmiljöfrågorna en ny minister, Nina Larsson (L). Hon presenterades på en presskonferens där hon inte sa någonting om arbetsmiljöfrågor. Vad tänker du kring det?

– Att det är politik och att frågorna fortfarande är viktiga.

Men oroar det dig?

– Jag noterade också det. Men jag har god kontakt med den politiska ledningen genom statssekreteraren och jag vet att de tycker att frågorna är viktiga. Jag vet också att jag och mina 700 kollegor på myndigheten tycker att frågorna är viktiga och fortsätter vårt jobb lika idogt som alltid.

Statsminister Ulf Kristersson och dåvarande partiledare Johan Pehrson (L), som också var med, sa inte heller någonting om arbetsmiljön.

– Nej, men jag vet från de kontakter jag har med den högsta politiska ledningen att de har höga förväntningar på vad vi gör. Så jag är inte orolig. Vi får också mer pengar.

Lars Lööw lutar sig tillbaka i fåtöljen och konstaterar att omvärlden är turbulent. Han är extra nöjd med att vara en statstjänsteman i Sverige och att än en gång leda en myndighet som hanterar frågor inom arbetslivet.

– Det är roligt att leda myndigheter och det är extra roligt när det är svårt, så jag har jätteroligt. Att människor går till jobbet utan att riskera liv och hälsa och kunna komma hem hela och vid liv, det är svårt att inte bli engagerad i det.