Ett lågmält mummel fyller plenisalen i Västerås stadshus. Idag, när Ulrika Emmoth visar runt, är det inte politiker som sitter där utan elever från en av kommunens gymnasieskolor som fått låna lokalen. Ulrika Emmoth är hr-chef för barn- och ungdomsförvaltningen i Västerås Stad. I denna och andra plenisalar har hon varit förut.

– Politikerna behöver förstå att de är ytterst ansvariga för arbetsmiljön. De måste se sambanden mellan hur besluten de fattar påverkar arbetsmiljön. De behöver också bli bättre på att efterfråga riskbedömningar utifrån arbetsmiljön inte bara utifrån själva verksamheten, säger hon.

Om detta har Ulrika Emmoth informerat politiker, både här i Västerås stad och hos sin tidigare arbetsgivare Eskilstuna kommun där hon var hr-strateg med fokus på arbetsmiljö.

– För att göra bra analyser behöver vi tjänstemän föda politikerna med information samtidigt som de behöver efterfråga den.

För – de politiska besluten måste vara förankrade i verkligheten. Hon tar ett exempel från Eskilstuna kommun där hon drev ett projekt för friskare arbetsplatser.

Det visade sig att när kommunen erbjöd ledig tid som belöning för att man tränade på fritiden så resulterade det i färre sjukdagar, mer engagerade medarbetare och besparingar på en och en halv miljon.

– Är det en arbetsgivares uppgift att betala för träning på fritiden? Egentligen inte, men om effekten blir denna, har man då råd att låta bli?

När politiker gör satsningar måste de veta om det är väl investerade pengar. Våga ha diskussionen med politiken. Vad säger forskningen, vad är er egen erfarenhet?

Fler måste förstå att arbetsmiljön är affärskritisk menar hon, att arbetsmiljön är avgörande för att kunna behålla medarbetare och kunna rekrytera. Det är viktigare än lönen, som oftare blir en politisk fråga.

– Kommunens inkomster utgår från skattetrycket, vi kan inte höja priserna som ett företag men vi kan avgöra vilken arbetsmiljö vi kan stå för.

På vägen från plenisalen passerar vi tavlor av politiker som varit ordförande i kommunfullmäktige. Rader av män men också en och annan kvinna. Jämlik arbetsmiljö har kommunen arbetat med sedan stora skillnader för chefers förutsättningar uppmärksammades. Cheferna på de kvinnodominerade arbetsplatserna hade långt fler medarbetare än de som var chef på en manligt dominerad arbetsplats.

– Nu har politikerna i Västerås tagit beslut om att andelen medarbetare per chef ska vara max 35. Har man en förståelse för vad chefskapet gör för en hållbar arbetsmiljö då är det en investering. Det är modigt gjort av dem.

Genom korridorer och låsta dörrar kommer vi fram till barn- och ungdomsförvaltningen och Ulrika Emmoths rum. Vi slår oss ned med varsin kopp kaffe. Längs väggarna hänger blädderblocksblad och framför skrivbordet finns en stor whiteboardtavla med prydliga anteckningar.

På ett stort papper, upptejpat på dörren, är ett äppelträd ritat. ”Alla ska lyckas” står det allra överst. Ulrika Emmoth reser sig, pekar på det fulltecknade bladet samtidigt som hon förklarar och går igenom de olika delarna som är en beskrivning av kommunens värdegrund.

– För att den ska bli meningsfull måste den kopplas till beteenden och det är det som jag tycker de allra flesta missar i sitt värdegrundsarbete.

Hon ger ett exempel med ordet nyfikenhet. Att för att hitta de bästa lösningarna så måste kommunens tjänstemän vara nyfikna och fråga de som som jobbar ute i verksamheterna vilka lösningar och problem de ser. Ulrika Emmoth besökte nyligen tre förskolor.

– Jag ska skapa förutsättningar för att alla ska lyckas oavsett om man är chef, medarbetare, barn eller student. Om jag sitter här i stadshuset, då har jag fördomar, jag behöver åka ut och möta deras vardag.

Utmaningar finns. Inte minst är det svårt att få vikarier i skola och förskola vilket leder till stor press på personalen. Även en sämre ekonomi i samhället påverkar.

– När vi under corona skulle gå över till digital undervisning sa cheferna, "hur gör vi med de barn som inte har el hemma. Och om de inte kommer till skolan, hur ska de då få mat.”

Ulrika Emmoth tystnar, suckar djupt, påtagligt rörd.

– Det gör ont när man ser att alla inte har det lika bra. Detta möter våra medarbetare, det kan bli jättetufft och leda till samvetsstress.

Otrygg arbetsmiljö med hot och våld är en annan utmaning. Ulrika Emmoth tar med sig erfarenheter från Eskilstuna kommun där hon drev ett trygghetsprojekt.

– I Eskilstuna kommun arbetade de med fokus var på vad man skulle göra när något väl hänt. Jag ville vända på det och arbeta förebyggande.

En utbildning togs fram som fokuserade på hur man kan göra innan en situation uppstår, till exempel hur en människa som börjar bli hotfull kan bemötas. Utbildningarna anpassades till alla de olika verksamheterna och fanns tillgängligt digitalt.

Just att jobba förebyggande går som en röd tråd genom Ulrikas Emmoths arbetsliv. På sitt första jobb på Försäkringskassan arbetade hon med anpassningar och rehabiliteringsstöd.

– Men jag insåg att jag kom in så sent och tänkte att de här människorna jag möter skulle inte behöva vara här.

I stället gick hon till Västerås stad och fick ett hr-uppdrag att jobba för att minska sjuktalen. Genom åren har hon arbetat inom både näringsliv och kommun men alltid återvänt till det offentliga.

– Det är ju kommunen som lägger grunden för Sveriges framtid inom skolan. Det är kommunen som med samhällsplaneringen avgör om vi bygger sjuka eller friska samhällen, som hjälper de människor som inte riktigt klarar sig själva. Jag blir så stolt när jag tänker på hur fint det kommunala uppdraget är, säger hon.

Den stora skillnaden på arbetsmiljöarbete mellan offentlig sektor och näringsliv är hur viktiga frågorna anses vara tycker Ulrika Emmoth, som jobbat på både ABB och Sandvik.

– Säkerheten kommer främst. Det finns fokus på det förebyggande och man arbetar otroligt aktivt med riskobservationer inom näringslivet.

Hon beskriver hur hon verkligen älskade jobbet på Sandvik. Hur hon och hennes chef var lika engagerade och att ingen stoppade dem. De stoppade inte heller varandra.

– Jag gick rakt in i väggen. Jag tappade syn, hörsel, balans och minne. Det är inte sunt att älska en arbetsgivare. Det blir aldrig besvarat, även om man får en sådan här, säger hon och hämtar en tavla som hon håller upp.

”Årets mest värdeskapande person i Sandvik” står det på utmärkelsen.

– I dag har jag insett att det som gjorde att jag hamnade där var att jag saknade tid för reflektion.

Ulrika Emmoth tar ett block från skrivbordet och visar fyra fält skissat i blått bläck med frågorna: Vad har varit bäst? Har jag fått eller gett feedback? Vad skaver? Vad ser jag fram emot?

Det är ett verktyg för reflektion som hon tog fram till sig själv.

– När du har gått idag ska jag skriva denna. Då stänger jag den här veckan och vet vad jag har att se fram emot nästa. Sno den gärna, säger hon och skrattar.

Redan är det flera som på uppmaning ”snott” hennes reflektionsmetod som spridit sig till fler chefer i kommunen. Och i Ulrika Emmoths arbetsgrupp görs den varje vecka.

– Vi pratar om den i helgrupp. Jag som chef är jätteintresserad av skavet. Det blir mitt sätt att ha koll på osa-miljön.

Ofta flyttas skavet över till det bästa i veckan eftersom skavet ofta löser sig och det finns ett lärande i det, menar Ulrika Emmoth. Lite som det systematiska arbetsmiljöarbetet.

– Man blir aldrig färdig med arbetet. Man kan bara göra det bättre. Jag gillar det.