” Fler vågar börja berätta öppet ”
MOBBNING Att skriva en bok blev ett sätt att läka och få syn på vad som hänt på arbetsplatsen. Det menar dramapedagogen Anna-Karin Kask. Hon är en av fem som på ett seminarium i våras berättade om sina bokprojekt baserade på erfarenheter av mobbning och kränkningar på arbetsplatsen.

Text : Karin Nilsson
Publicerad: 2025-08-21

Exakt hur många som drabbas av mobbning är inte känt men i en rapport från Arbetsmiljöverket publicerad 2023 beräknas en av tio utsättas för mobbning i arbetslivet. Vart tjugonde fall av självmord hänger ihop med mobbning på arbetet.
Dramapedagogen Anna-Karin Kask är en av dem som mobbats på arbetet. Hon började inte skriva för att berätta om vad som hänt utan för att hantera sitt mående. Men det blev en bok om härskarteknik i sagoform som publicerades 2019.
– Det som kom ut var en skruvad historia som gjorde att jag kunde skratta. För mig var det läkande och gjorde att jag fick distans till det jag var med om, sa Anna-Karin Kask, som var först av de fem som berättade om sina böcker och sitt skrivande på ett seminarium på ABF-huset i centrala Stockholm i mitten av april.
Seminariet arrangerades av det ideella nätverket Slussa, som på olika sätt hjälper utsatta personer, i samarbete med föreningarna, OMM och Stopp. De arbetar bägge mot mobbning och kränkande särbehandling i arbetslivet.
Enligt Ann-Karin Kask gjorde skrivandet att hon såg och förstod vad det var som hänt.
– Det var ju härskartekniker.
Hon hoppas att boken ska hjälpa andra att läka genom att locka till skratt. Hon har också med pedagogiskt material i sin bok och hoppas att sagorna ska inspirera till reflektion och samtal.
– Jag är ju dramapedagog och van att arbeta med sagor, men med barn. Jag tror att sagor kan fungera även för vuxna och synliggöra normer och vedertagna sanningar. De kan fördjupa förståelsen.
Journalisten Alfred Skogberg var också en av de som utsatts och börjat skriva om det. Han berättade hur han byggt upp en verksamhet, arbetat hårt och sedan vid ett möte fick reda på att han inte längre var önskvärd.
– Sådant här påverkar in i märgen, sa Alfred Skogberg.
Hans bok kommer ut nästa vår.
Ortopeden Telmo de Oliveira Ramos och företagaren Per-Örjan Svelander var också på plats och berättade om sitt skrivande. Med på länk var Gunnar Johansson, tidigare professor i folkhälsovetenskap från högskolan i Halmstad. Han berättade om hur han utsattes för mobbning på sin arbetsplats, hur han sjukskrevs och utreddes och också fick rätt av Arbets- och miljömedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping. Hans bok ”Konsten att överleva mobbning – Att gå vidare när jobbet brutit ner dig” har redan kommit ut.
Christina Hägglund Unander är aktiv i Slussa, där hon stöttar drabbade av arbetsplatsmobbning, och är en av flera initiativtagare till seminariet. Hon har egna erfarenheter av mobbning och kränkningar i arbetslivet och brukar uppmuntra drabbade att skriva, även om det inte behöver bli en bok. Hon tror att det kan hjälpa till med läkningen.
– Det är viktigt att inte fastna i det som hänt. Att skriva kan vara ett bra sätt att få ur sig det här och kunna gå vidare. Det finns en risk att man fastnar och känner ett behov av hämnd. Det märker jag när jag hjälper drabbade, och det är farligt.
Varför tror du att så många skriver nu?
– Jag hör att det är fler böcker på gång. Fler vågar börja berätta öppet om vad de varit med om. Tidigare har det varit någon slags skämskudde. Men jag upplever en stor skillnad på bara det senaste året.
Vad tror du att det beror på?
– De som drabbas är ofta duktiga, välutbildade och engagerade personer. De är inte konstiga. Det är en gammal fördom. Jag tycker också att man i stället för mobbning ska prata om psykisk misshandel för det är vad det är fråga om.
Även Christina Hägglund Unander skriver. Just nu en bok om innovationer, men sen hoppas hon kunna bidra med sina egna erfarenheter.
– Jag hoppas skriva om hur man kan arbeta förebyggande på arbetsplatserna. I min roll inom Slussa är jag med som stödperson på möten och jag märker att det är många chefer som inte kan något om det här. Jag tror inte heller att det är så många som vet hur skadligt det är och hur illa man faktiskt mår.
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.