10 sätt att ge talaren gensvar

10 sätt att ge talaren gensvar

1. Obesvarad. Lyssnaren avbryter mitt i en mening och byter till annat ämne.
2. Obemött. Lyssnaren väntar tills talaren är färdig, men byter sedan ämne.
3. Indirekt obemött. Lyssnaren svarar, men säger eller antyder att det talaren sagt inte är giltigt. ”Nä, men så ska du inte ta det…”
4. Självcentrerad association. Lyssnaren använder det som har sagts som en brygga över till en egen erfarenhet. ”Jaha, men då skulle du ha varit med om när jag…”
5. Fri association. Här hänvisas endast indirekt till det ursprungliga ämnet.
6. Opersonligt gensvar. Den som lyssnarverkar ha hört vad som sades, men erbjuder varken sympati eller empati: ”Så kan det gå.”
7. Ytligt gensvar. Lyssnaren svarar: ”Ja, jag vet precis vad du menar…” men låter varken uppriktig eller empatisk.
8. Korrekt gensvar. Den andra visar tydliga tecken på att verkligen ha lyssnat, men har inget intresse för uppföljning.
9. Respons med fråga. Den andra lyssnar och ställer frågor som gör att talaren och lyssnaren kan utveckla resonemanget tillsammans.
10. Respons med resonans. Här blir talaren även känslomässigt bekräftad, lyssnaren försöker föreställa sig vad talaren upplever.

– Många gånger kan det i yrkeslivet räcka med att ge ett korrekt gensvar. Andra gånger kan det vara viktigt att lyssna så empatiskt som möjligt.

Anta till exempel att kollegan upprört berättar en historia om en bilolycka som hon har varit med om. Lyssnar du fokuserat, och nämner möjligen någon liknande erfarenhet för att visa din förståelse, kan det leda till att ni lär känna varandra på djupet.

Men använder du berättelsen bara som trampolin för att komma med en egen historia, till exempel ”en gång såg jag en cykelolycka”, blir det inte ett samtal som för er närmare varandra. Men därmed inte sagt att man behöver lyssna till allt. Lyssnaren har makt, men utnyttjar den inte alltid, menar Kent Adelmann. 

– Man kan använda sin makt genom att inte lyssna. Det är alltid OK att avbryta ett samtal om man har ett rimligt skäl. Så snart jag upptäcker att han i andra änden av telefonen är en försäljare avbryter jag och säger: Ursäkta, men jag är inte intresserad.

Om någon kommer med rasistiska åsikter eller skitprat måste man heller inte lyssna, säger Kent Adelmann:

– Fast när det gäller skitprat har vi en tendens att sitta kvar, och när det gäller rasister har vi en tendens att bli emotionella. Även skitpratare och rasister har rätt att bli korrekt bemötta, fast det betyder inte att jag är beredd att ge av min tid och uppmärksamhet.

Läs mer på www.lyssna.org

Artikeln publicerades för första gången i Du&jobbet #3 2010