2. Predikar även god arbetsmiljö

Hon bor i en gul prästgård på landet, omgiven av snöiga fält och med den gamla röda träkyrkan intill. Den är en av fem kyrkor som Angelina Backman predikar i, i församlingen på slätten utanför Örebro. Hennes ”pastorat” som det enda regionala skyddsombudet i Strängnäs stift för Kyrkans Akademikerförbund är dock större; det omfattar 60 arbetsplatser och cirka 650 medarbetare. För detta jätteuppdrag har hon ungefär fyra timmar i veckan avsatta.
–?Jag tycker Saco får för lite av de statliga medlen för regionala skyddsombud. Fördelningen verkar utgå från hur det var förr, med många fysiska risker. Men kyrkan är ingen enkel arbetsmiljö.

Hon har haft uppdraget i 2,5 år och är för närvarande barnledig på deltid med sina tvillingar. De skuttar i soffan, men Angelina Backman verkar van vid att göra många saker på en gång. Hon berättar entusiastiskt om uppdraget.
–?Det är jätteroligt, jag får komma ut och se hur det fungerar på andra håll. Jag har åkt runt till de större arbetsplatserna, presenterat mig och frågat hur läget är. Regionala skyddsombud är särskilt viktiga i kyrkan, många arbetsplatser är små och saknar skyddsombud, det systematiska arbetsmiljöarbetet kan det vara si och så med.

Men uppdraget går inte att utföra som hon skulle vilja.
–?Det är brandkårsutryckning som gäller. Tyvärr har konflikterna ofta gått långt när medlemmarna hör av sig. Jag hinner inte jobba förebyggande med att dra igång det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Långt ifrån alla vet att arbetsmiljölagen gäller även i församlingar.

Det vanligaste problemet som Angelina Backman möter handlar om negativa reaktioner på omorganisationer. I kyrkan pågår många sammanslagningar av mindre församlingar av ekonomiska skäl. Det kan väcka starka reaktioner. Riskerna handlar alltså inte om att få ett gammalt kyrktak i huvudet?…
–?Förändringarna kan vara högst väl-
motiverade och rikligt med information kan ha gått ut, ändå mår
folk inte bra av dem. De blir frustrerade av att inte ha samma kontroll som tidigare. Många präster är vana vid att planera på egen hand, från ena stunden till den andra är det inte längre så.

Förändringar blir inte lättare av att kyrkan har mycket av bevarande i sin organisation, påpekar hon. Allt ifrån de gamla kyrkorna till en tvåtusenårig förkunnelse.

När hon rycker ut handlar det om att prata med de berörda, ta kontakt med arbetsgivaren och fråga hur förändringen är tänkt.
–?Medlemmarna kan ibland ha orealistiska förväntningar. De tycker vi ska fixa så att de får som de vill. Det går ju långt ifrån alltid.

Hon kommer alltså inte som en frälsare, men ibland kan hon få till en dialog och skapa möjlighet för berörda att tala om sin frustration.
–?De arbetsgivare som jag har tagit kontakt med har varit intresserade av att lyssna, jag tycker det finns en öppenhet.

Hon brukar också samråda med skyddsombuden på plats, och efterlyser ett nätverk för regionala skyddsombud.

Sammanslagningar är alltså sällan populära i början, men det finns fördelar med större enheter, tycker Angelina Backman. Man får råd att skaffa specialister som kan personalfrågor och arbetsmiljö – områden som ofta är eftersatta.
Kyrkan är känd för en problematisk arbetsmiljö och många mobbningsfall. Hon pekar på en rad speciella omständigheter som inverkar:

Strukturen är otydlig – är kyrkan ett företag? Nej, men inte heller något i stil med hembygdsföreningen. Samtidigt finns ett
arbetsgivaransvar som för vilket företag som helst. Kyrkoherden är chef, men inte som en vd, ansvaret ligger på flera, till exempel på kyrkorådet – något som medlemmarna där inte alltid inser.

Kyrkoherdens roll är svår, ansvaret är brett; för församlingens andliga vägledning, för ekonomin – kyrkor kostar mycket att hålla istånd, för anställda med olika bakgrund.
I hennes församling är de två präster, en musiker, vaktmästare, administration och ungdomsledare.

Sedan är det ju kallelsen. Pågår ett kall 40 timmar i veckan, eller kan prästen förväntas jobba över frivilligt? Både präster och diakoner kan ha svårt att avgränsa uppdraget.
–?Jag anser att man inte ska kunna kommenderas till frivilliga insatser, de måste ske på eget initiativ. Det är viktigt att inte bli oense med ledningen om var uppdraget börjar och slutar.

Det som har fungerat bra informellt kan bli ett problem med en ny ledning, liksom hur oregelbundna insatser ska hanteras. Präster kan bli uppringda alla tider på dygnet av människor i kris.
–?Det går inte att räkna minuterna för att få ersättning. Däremot måste prästen då och då kunna ta ut komptid. Det bygger på ett förtroende. Om en omorganisation innebär att man inte längre kan vara informell utan ska redovisa all tid blir det problem.

För hur skulle övertiden beordras? Ska prästen ringa ledningen mitt i natten och fråga om samtal från en självmordsbenägen ska besvaras, eller ej?

Just att kyrkans arbete i så hög grad handlar om relationer är en riskfaktor för arbetsmiljön, konstaterar hon. Det är heller inte alltid de mest problemfria som dras till kyrkans verksamhet.
–?Vi jobbar bara med människor och i svåra situationer.

Vad har du lärt dig av uppdraget?
–?Hur svårt det är att få ut information och att föreställa sig hur något nytt ska bli.

Hur började ditt eget engagemang?
–?Jag är en sådan som ofta tackar ja, och har varit fackligt intresserad ändå sedan studietiden. När jag flyttade hit var det dessutom ett bra sätt att få nya kontakter. Jag rekommenderar verkligen andra att ta uppdraget som skyddsombud!       „