3. ’’Lean gör jobbet mer monotont’’

En glänsande förarhytt är uppställd i? Volvo Lastvagnars entré. Runt om står unga människor, mest killar, de fikar och pratar lågt, ser glada ut. Det är de nyanställda som ska på introduktion.
–?Vi ökar på igen, det är väldigt roligt, för inte så länge sedan skickade vi hem 1?200, men många har fått komma tillbaka, säger huvudskyddsombudet Curt Norlin.

Det här är hans sista månad efter 37 år på Volvo – de flesta som skyddsombud – och 51 år totalt i arbets-livet.

Han är stolt över fabriken och betonar dess stora betydelse för bygden – säger att varje Volvoarbetare alstrar fyra jobb till.
–?Vi får in plåtstycken – de ska pressas, svetsas, målas, transporteras. Efter en vecka kommer det ut en förarhytt. Fabriken är en
kilometer lång och vi har inte byggt klart än?…

Frågan är hur jobbet ska göras. Taxichauffören som skjutsar mig fäller omdömet: ”På Volvo tjänar man bra, men det tär.”

Lean produktion är modet för dagen och riskerar att göra jobbet monotonare om
man inte hittar rätt väg, säger Curt Norlin.
–?Vi har arbetscykler på 126 sekunder, sedan börjar man om med samma moment. Det blir för lite variation, man får inte röra på kroppen. Läser man vad japanerna menar med lean: göra rätt från början, ha tid att förbättra, vara delaktig – låter det bra. Men det finns en tendens att bara ta till sig biten om rationalisering.

Hur skulle upplägget se ut om du fått bestämma?
–?Det kan lösas på olika sätt. Man kan följa lastbilshytten framåt längs bandet och göra olika uppgifter. Man kan administrera någon del av dagen.

Det är en knölig fråga, tillägger han. En del vill inte rotera. Mångkunniga personer är svårare att lära upp och svårare att ersätta, anser företaget.

Ett argument mot ensidigt jobb brukar vara den dyra personalomsättning som följer. Men det fungerar inte så i osäkra tider, påpekar Curt Norlin.
–?Vi har den högsta ungdomsarbetslösheten på länge, då vågar man inte säga upp sig. Jag hoppas att det går att hitta en klok lösning, den starka konkurrensen gör att vi måste vara effektiva. Arbetsmiljöverket får avgöra frågan om arbetsrotation åt oss.

Han har blivit omvald sju gånger och är dessutom regionalt skyddsombud för Metall. När en kollega tipsade Du&jobbet om Curt Norlins insatser hette det: ”Det är nog ingen som har gjort större insatser för arbetsmiljön i Västerbotten.”
För att klara uppdraget har han organiserat verksamheten så att det finns sex avdelningsskyddsombud, med 10 ombud var, som samlas var 14:e dag.
–?Jag har träffar med avdelningsombuden. Vi ger varandra råd och stöd – det funkar jättebra.
Curt Norlin har alltid telefonen påslagen och uppmanar skyddsombuden att ringa om något allvarligt hänt, oavsett när på dygnet.
–?Vad gäller trakasserier har vi haft mycket litet sådant. Det görs klart vid nyanställning: alla är volvoanställda, det är helt oacceptabelt att trakassera någon pga hudfärg, sexuell läggning etc.
Curt Norlin är nöjd med de arbetsmiljöutbildningar han varit med om att ta fram. Dels en som årligen körs runt om i Västerbotten på en vecka. Dels en som är skräddarsydd för Volvo.
–?Både skyddsombud, tekniker och produktionsledare går tillsammans här. Det har visat sig vara väldigt bra, då talar man samma språk om skyddsfrågor och får en samsyn.
Som regionalt skyddsombud har han besökt små arbetsplatser över hela Västerbotten.
–?Då tar jag ledigt. Härnäst far jag till Storuman och Vilhelmina tre dagar. Jag brukar ta sju–åtta företag per dag och gå en runda med chef och skyddsombud.

Vilka brister ser du?
–?Att man inte tar in arbetsmiljön i alla sammanhang. Innan man drar igång en verksamhet ska man fråga: vilka risker innebär detta – och göra en plan för att beta av dem.
Curt Norlin kom till Volvo i mitten av 1970-talet efter tio år som lantbrevbärare på Djurgården i Stockholm. Han flyttade hem för att ta över föräldrarnas gård och ge barnen en bra uppväxtmiljö. Skruva fast högerdörrar var första uppdraget.
–?Första dagen minns jag att jag tänkte
”I den här gruvan stannar jag bara över vintern”. Men jag har trivts varenda dag, med kompisar och med ledningen.
Intresset för arbetsmiljö började efter en arbetsolycka.
–?Jag fick en slipskiva i ena ögat, som gick igenom skyddsglasögonen, var nära att bli blind. Det visade sig att skivan inte var gjord för de hastigheter som användes – ingen
hade tänkt på saken. Det fick mig att fundera: ”Hur kan det gå till så här?”
Läsa brukade han inte, men läkaren gav honom order att träna ögonen.
–?På biblioteket i Vännäs fick jag tag på arbetsmiljölagen. Den läste jag från pärm till pärm och tänkte: ”Hur mycket bryter vi mot egentligen?”

På den vägen är det, 1980 blev han skyddsombud, 1990 huvudskyddsombud.
Kan uppdraget kännas obekvämt?
–?Det brukar gå över. I det långa loppet tror jag det är sanningssägaren som drar vinstlotten.

Han är optimistisk om industrins framtid.
–?Här finns hög kompetens och folk är plikttrogna. Förr var det tal om att all till-
verkning skulle till det billiga Baltikum, men nu tar företag hem produktionen igen. Det blev krångel med kvaliteten. Det går självklart att ha lönsam tillverkning här.