Arbetslivsinstitutet i ny tappning

”Skäms för att visa mig bland folk. Jag blev en av de där. Måndagsexemplar. Om jag kunde få börja om. Vem skulle vilja anställa mig nu?” Citaten kommer från kortfilmen Här var det stopp, som är regisserad av dokumentärfilmaren Andja Arnebäck. Filmen bygger på anteckningar, meddelanden, inlägg i grupper på sociala medier och intervjuer med kvinnor som blivit långtidssjuka i utmattningssyndrom.
– Detta är konsekvenserna av kassa arbetsmiljöer, där individen är den som får betala priset, säger hon.

Andja Arnebäck. Foto: Örjan Möller

Andja Arnebäck är dokumentärfilmare och initiativtagare till konstprojektet Arbetslivsinstitutet. En idé som växte fram just ur irritationen att problem i arbetslivet läggs på individen och att okunskapen är stor kring vad som händer med människor i en organisation när man inte tar mer hänsyn. Hon tar exempel från Göteborgs kommun där hon jobbar extra som lärare och där det varit många omorganisationer.

– Vad man än hade för problem så var det en återkommande hänvisning till att kommunen upphandlat företagshälsovård där man kunde beställa fem psykologsamtal gratis, säger hon.

Namnet Arbetslivsinstitutet lånade de från just Arbetslivsinstitutet som var ett nationellt forskningscentrum för arbetslivsfrågor som lades ned 2008.
– Där fanns mycket samlad kompetens och Sverige var världsledande. När jag hörde att man så snabbt kunde slå sönder något som byggts upp under så lång tid och som var så viktigt blev det som en symbol för mig.

Andja Arnebäck ansökte om stöd från Kulturbryggan, en del av Konstnärsnämnden, och fick drygt en och halv miljon kronor till projektet som kom i gång 2021. I projektgruppen finns filmare, poeter, musiker, kompositörer, en fotograf och en journalist. Utgångspunkten har varit ett antal intervjuer från arbetsplatser som gruppen har skapat utifrån.

Det har hittills blivit musik, poesi, foto och film. Låten ”Kuratorns klagan” utgår från en intervju med en kurator som berättar om sin psykosociala arbetsmiljö, och låten ”Transportören” berättar om chaufförer med ett pressat schema. Människors arbete längs med spåren i Göteborg har skildrats med foto.

Att få komma in på arbetsplatser har varit utmanande och en konsekvens har blivit att flera av intervjuerna är anonyma.
– Arbetslivet har blivit mer stängt. Men jag tror att det är livsfarligt om arbetsplatser inte har insyn. Då kan det hända vad som helst och alla möjliga konstiga idéer frodas.

Andja Arnebäck beskriver deras arbete som dokumentärt i andra ledet.
– Det är en konstnärlig gestaltning av verkligheten, en tolkning av dokumentärt material.

Hon hoppas att deras konst ska ge identifikation och underhållning och göra människor uppmärksamma på konsekvenserna av en dålig arbetsmiljö.
– Förhoppningsvis kan det ge att man funderar kring olika frågor, tiden vi lever i, kanske ge insikter. Att ge tröst tror jag också är en stor funktion.

Fram till den 14 april samlar Arbetslivsinstitutet sina arbeten i en utställning på Hammarkullens spårvagnscentral i Göteborg.