”Arbetsmiljöverkets utredning blev en katalysator”

För Tomas Fröstberg, ombudsman och regionalt skyddsombud, RSO, inom fackförbundet ST är frågan om skyddsombudets roll och uppdrag egentligen inte ett problem. Han har länge arbetat fackligt med arbetsmiljöfrågor och har inte tidigare varit med om en lika djup klyfta mellan fack och arbetsgivare som den som råder nu om skyddsombuden.

För Tomas Fröstbergs del tog problemen fart när han fick Arbetsmiljöverkets interna rättsliga utredning i sin mejlkorg 2021. ( Läs mer om utredningen i tidigare artiklar här) Då höll han på att ta fram en utbildning om främst skyddsombudens roll och uppdrag i rehabiliterings- och arbetsanpassningsprocessen.

–  Vi fick sätta allting på hämsko. Vi delade inte AV:s uppfattning och kunde ju inte ta fram en utbildning som gick tvärs emot tillsynsmyndigheten, säger Tomas Fröstberg

Skälet till att utbildningen togs fram var att förbundet såg återkommande brister i arbetsgivarnas arbete med rehabiliteringen och anpassningen, enligt Tomas Fröstberg.

Och även om Arbetsmiljöverket sedan backade från sitt rättsliga dokument och synen på skyddsombudens uppdrag så finns problemen kvar, menar Tomas Fröstberg.

– Arbetsmiljöverkets utredning blev en katalysator.

Men Arbetsmiljöverket har ju backat. Har inte det fått genomslag?

– Nej. Det här har tolkats på så många olika sätt och jag uppfattar det som att arbetsgivarparten inte vill förstå.

Tomas Fröstberg har koll på den statliga sektorn och ser omfattande problem. Han menar att konflikten ytterst handlar om skyddsorganisationens inflytande i processen kring rehabilitering och anpassning och skyddsombudens möjligheter att se till att arbetsgivaren gör vad som krävs.

–  Och då måste man ha information. Men svaret blir nej.

Han tillägger:

– Vi möter det här hela tiden för arbetsgivarna lägger direkt locket på. Vi ser det också i riktlinjer om rehab och arbetsanpassning.

Men skyddsombuden ska vara inne i processen kring rehab och anpassning, påpekar Tomas Fröstberg. Han menar att det finns tydlig vägledning i lagar och i förarbeten att skyddsombuden har rätt till information och att det är extra tydligt i den statliga sektorn.

–  I vår värld, i den statliga sektorn, där tystnadspliktsreglerna kompletteras med offentlighets- och sekretesslagen finns ett prejudikat – en dom i regeringsrätten från 1990. Där konstateras att frågan om någon är sjukskriven eller inte – det är inte någon känslig uppgift. Så jag menar att det här är en ickefråga.

Under det senaste året har han själv varit inblandad i flera tvister som rör arbetsmiljöfrågor och samverkan. Han ger ett exempel:

–  Det var ett skyddsombud som inte fick ut ett protokoll från en osa-skyddsrond med hänvisning till att det handlar om en individ.

Nu, i slutet av september, har han precis varit med och avslutat en lokal tvist i oenighet på Arbetsförmedlingen. ST anser att huvudskyddsombud har hindrats i sitt uppdrag genom att arbetsgivaren inte lämnar ut en lista med namn på vilka medarbetare som är långtidssjukskrivna på ett av myndighetens regionala kontor och inte ger svar vilken enhet de arbetar på. Enligt förhandlingsprotokollet hänvisar arbetsgivaren bland annat till sekretessregler. Arbetsgivaren anser också att de inte, enligt arbetsmiljölagen, har någon skyldighet att lämna ut uppgifterna. Uppgifterna behövs inte för att de regionala skyddsombuden ska kunna fullgöra sitt uppdrag, enligt arbetsgivaren.

Tomas Fröstberg anser att det är fel. För honom är det självklart att skyddsombud har rätt att få veta vem som är sjukskriven. Han noterar att praxis saknas men menar att lagstöd finns. Ännu är det inte bestämt om tvisten går vidare till central förhandling. Men Tomas Fröstberg har goda förhoppningar.

– Egentligen är det här inte så komplicerat. Det som är komplicerat med det här är att hitta lagrummen, men de finns och där är det tydligt.

Tomas Fröstberg förstår den kritik som Maria Steinberg, expert på skyddsombudsrätt, riktar mot parterna om att de också har ett ansvar för bristen på samsyn. Och han är självkritisk.

– Jag måste ge henne rätt. Vi har sett över tid att samverkansfrågorna i arbetsmiljölagens kapitel 6 har strukit på foten och att vi behöver stötta skyddsombuden i större utsträckning än tidigare. Kopplingen mellan fack och skyddsorganisationen har tappats, men vi tittar mer på arbetsmiljöfrågorna sedan 2020.

Vad behövs nu?

– Jag är rädd för att det behövs domar.