Arbetstiden het igen - parterna är oeniga

Arbetstidsfrågan har varit aktuell i Sverige i omgångar. För några år sedan tog den fart igen. Det konstaterade journalisterna Tommy Öberg och Anna Danielsson Öberg när de i mitten av mars presenterade sin rapport ”Den eviga striden om tiden. Förebilder och inspiration i omvärlden”. Av rapporten framgår att i Norge ledde en rättvisestrid fram till 37,5 timmars arbetsvecka i slutet på 1980-talet. Bakgrunden var att tjänstemän i Norge hade 37,5 timmars arbetsvecka, medan arbetarna hade 40 timmarsvecka. Och att i Danmark är veckoarbetstiden 37 timmar sedan 1990. Där var arbetstidsförkortningen en del av att större krispaket när den danska ekonomin hade drabbats av höga löneökningar, hög inflation, arbetslöshet och dåliga statsfinanser.

Rapportförfattarna vet inte säkert varför frågan om arbetstidsförkortning har kommit upp just nu i Sverige. Men de tror att en förklaring kan vara att Sverige har påverkats av att andra medlemsländer i Europafacket har kortat arbetstiden. En annan förklaring skulle kunna vara att under pandemin diskuterade många sin arbetstid, till exempel om det gick att arbeta hemma.

– Men vi har inte hittat något klockrent svar, sa Tommy Öberg.

– Ja, varför kom inte frågan upp på 1990-talet. Vi hade i princip samma kris i Sverige som i Danmark, tillade Anna Danielsson Öberg.

Efter presentationen av rapporten följde samtal mellan parter på arbetsmarknaden.

I Sverige har vi haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973. Men den 3 februari i år meddelade LO att centralorganisationen vill att veckoarbetstiden sänks för alla arbetare i alla branscher, genom så kallad solidarisk arbetstidspolitik. LO:s tretton förbund har också givit centralorganisationen mandat att begära förhandlingar med Svenskt Näringsliv om att korta arbetstiden, enligt LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

– Nackdelen när det görs förbundsvis är att arbetstiden blir olika i olika förbund. Nu ska arbetstiden i Sverige sänkas för alla lika mycket, till samma kostnader, sa han.

Veli-Pekka Säikkälä Foto: LO

Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl var tydlig med att arbetsgivarorganisationen inte är intresserad av centrala förhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv om en generell arbetstidsförkortning. Han har tidigare sagt att arbetstidsfrågor och lönefrågor ska hanteras i Sveriges 650 branschvisa kollektivavtal. Då går det, enligt honom, att göra anpassningar efter de förutsättningar som finns inom respektive bransch.

Enligt Veli-Pekka Säikkälä bör en arbetstidsförkortning ses som vilken investering som helst.

– Det blir en kostnad först. Produktivitetsvinster och ett ökat välmående kommer ju inte samma dag som arbetstidsförkortningen. Det kommer senare, sa han.

Mattias Dahl bemötte det argumentet.

– Om det är sant kan vi lita på marknaden. Det finns ingen arbetsgivare som säger: Jag vet att jag kan få ut samma sak på kortare arbetstid till lägre kostnad, men bara för sakens skull får de sitta och titta in väggen. Det kommer inte att hända.

Mattias Dahl Foto: Kate Gabor

Mattias Dahl undrade sedan vad LO har för mål när det gäller veckoarbetstiden. Veli-Pekka Säikkälä svarade: 

– I vår utredning har huvudalternativet varit 35 timmar. Men vi har också sagt att vi tittar på hur det ser ut hos våra grannar, Norge och Danmark. Där ligger den mellan 35 och 38 timmar. Och det är där vi vill hamna. Vi vill sätta oss med er och prata om var vi ska hamna exakt.

LO och Svenskt Näringsliv har olika syn på arbetstidsförkortning, eniga är de däremot om att arbetstiden är en fråga för parterna, inte politikerna.

– Samtliga partier står ju bakom den svenska modellen. Om de plockar arbetstid och därmed lön från parternas bord, vad har vi kvar då? sa Mattias Dahl.

– Ger sig politiken in på områden som arbetstid och lön, säger de egentligen till oss att vi kan backa och då faller ansvaret från parterna, sa Veli-Pekka Säikkälä.

Han konstaterade samtidigt att när parterna inte har lyckats lösa en fråga har det blivit politiska lösningar.

– Det är en farlig väg. Men innebär också ett ansvar för oss att lösa frågan.

En ny panel, med bland andra SKR:s förhandlingschef Jeanette Hedberg och Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård, äntrade sedan scenen på museet. De var eniga om att bristen på arbetskraft är en stor utmaning inom välfärden.

– Frågan som uppstår är vad händer om man kortar arbetstiden? Behöver de som jobbar jobba snabbare och springa ännu fortare. Det tror jag inte är lösningen. Det är därför vi inte tror att en arbetsförkortning är lösningen på de problem vi har, sa Jeanette Hedberg.

Jeanette Hedberg Foto: Hans Alm

Enligt SKR behövs helt andra åtgärder.

– Tempot kan inte gå i 180. Man behöver titta på hur arbetet är organiserat. Vi behöver vara oerhört kreativa för att hitta lösningar för det som parterna förfogar över. Arbetstidsförkortning riskerar att göra problemen ännu värre, sa Jeanette Hedberg.

Malin Ragnegård tog upp att med en arbetstidsförkortning skulle fler orka arbeta närmare heltidsmåttet.

– I dag betalar många sin egen återhämtning genom att gå ner i deltid och förlorar mycket i lön och så småningom också i pension. Det här är en del av lösningen för dem inom vård och omsorg, för att de ska få sitt schema att gå ihop, för att få livet att gå ihop och för att orka, sade hon och tillade:

– Vi behöver fundera på varför rätt kompetens inte väljer de här branscherna i tillräckligt stor utsträckning. Vi får ofta höra att det är för låga löner, för dåliga arbetsvillkor och att arbetsmiljön gör en sjuk. Då behöver vi ju titta på vad vi kan göra för att attrahera fler att välja de här branscherna och för att de som är i dem redan ska orka jobba kvar. Arbetstidsförkortning är en del i det, sa Malin Ragnergård.

Malin Ragengård Foto: Fredrik Sandin Carlson

Jeanette Hedberg nämnde att det redan i dag finns kollektivavtalade arbetstidsförkortningar, ner till 34 timmar i veckan.

– Vi har ändå stora problem med att rekrytera fler. Det är svårt att se att åtgärderna har lett till en lösning, sa hon.

Enligt Malin Ragnegård beror arbetsförkortningar inom välfärden på att många jobbar i en 24–7-verksamhet.

– Arbetstidsförkortning kan man ju kalla det. Men det är ju kompensation för att man jobbar obekväm arbetstid. Våra barnskötare på förskolorna jobbar ju 40 timmars vecka.

Rapportförfattaren Anna Danielsson Öberg konstaterade avslutningsvis att exemplen i deras rapport och andra rapporter visar att det går att sänka arbetstiden.

– Vi avslutar vår rapport med att säga att vi tror att arbetstiden kommer att sänkas i Sverige. Frågan är bara när och hur, sa hon.