Chefsjuristen: AD landar helt fel

En kvinnlig plastikkirurg ansåg att en av hennes kollegor, en manlig narkosläkare, brast i sitt yrkesutövande och hade kommunikationssvårigheter. Under drygt 1,5 år skrev hon 71 avvikelserapporter via klinikens interna system och ett mejl. Hon larmade om missförhållanden som hon ansåg riskerade att utgöra en fara för patienters liv och hälsa.

Jessica Berlin, chefsjurist på Läkarförbundet, drev tillsammans med kollegan Ulrika Nyh, ärendet för en medlems räkning. Hon är både förvånad och besviken på AD:s dom.

– Vi tyckte att vi hade ganska bra bevisning. Jag trodde nog att man skulle landa i en annan slutsats. AD:s domslut skiljer sig också från tingsrättens avgörande. AD gör ju en mer restriktiv bedömning.

Hur ser du på att domstolen inte var enig?

– Det tyder på att det var svårbedömt. Jag tycker att det är problematiskt när man från högsta instans i ett prejudicerande mål inte är enhällig. I och med att man inte har dömt i den här frågan tidigare kanske man skulle ha inhämtat ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att se hur det här direktivet ska tolkas.

AD menar att det som rapporterats inte omfattas av visselblåsarlagen. Hur ser du på det?

– Jag har svårt att komma fram till att det inte skulle vara så. Om jag ska lägga mig på operationsbordet och det finns en lång konflikt inom operationslaget där de inte talar med varandra då hade jag velat veta det. Här pratar vi om misshållandena som i princip alltid är ett allmänintresse.

Arbetsgivaren menar att det handlar om samarbetsproblem och att lagen därför inte gäller. Hur tänker ni?

–  Det är riktigt att arbetsmiljökonflikter över lag inte faller under lagens tillämpningsområde. Men det finns uttalanden i förarbetena till den gamla lagen att just samarbetsproblem på en arbetsplats inom vårdsektorn alltid faller under allmänt intresse. Det finns inga skrivningar att det här inte skulle gälla längre.

– Här tycker jag att domstolen landar helt fel eftersom det här handlar om vårdsektorn. Det här är ett undantag från huvudregeln, men det har man bortsett ifrån.

AD menar också att ni inte har visat att narkosläkaren varit oskicklig. Kommentar?

– Jag förstår inte riktigt AD:s resonemang. Vi har sakkunniga och en narkossköterska som har jobbat med den här narkosläkaren och som styrker det vår medlem säger. AD lyssnar väldigt mycket på vad arbetsgivarsidans chefer, alltså de här tidigare delägarna, säger. Jag tycker att det är problematiskt att man tar de här två sakkunniga och de två delägarna, ställer deras bevisning mot varandra och gör exakt samma värdering. Delägarna har ju ett ekonomiskt intresse här.

Tingsrätten bedömde att två av rapporteringarna var av allmänt intresse. AD var mer restriktiv. Vad tänker du om det?

– De gör bara en annan bevisvärdering där. Så det är inte så mycket mer att säga.

Arbetsgivaren menade att de löste ett samarbetsproblem när er medlem flyttades från operationsarbetet. Det var ingen repressalie. Hur tänker du kring det och möjligheten att bevisa vad som är en repressalie?

– Det är jätteproblematiskt. Det handlar också om det adekvata tidsambandet här. Alltså att arbetsgivarens åtgärd ska stå i nära förbindelse till att någon larmat. Om arbetsgivaren då väntar ett tag, kanske tre, fyra månader, och sen vidtar åtgärder då är det jättesvårt.

–  Den här lagen är ganska svår och det är därför jag tror att vi behöver driva fler mål. Vi behöver få klarhet vad som gäller och det får man inte av bara ett avgörande.

Den här domen är den första i AD där den nya lagen testas. Vad kan man lära om den nya visselblåselagen efter den här domen?

– Man kan inte lära så mycket annat än att trägen vinner. Vi får fortsätta att driva sådana här mål för det är väldigt viktigt att man inom vården känner sig trygg med att man hela tiden kan larma om det finns fel eller allvarliga brister. Och att man inte ska bli utsatt för repressalier. Vi får driva rättsfall tills dess att polletten trillar ner.

Hade ni någon framgång?

–  Nej. Vi förlorade. Men det som gick vår väg är att vi har fått i gång en bra diskussion bland arbetsrättsjurister. Och det är väl så när man driver de första avgörandena.