”Det handlar om liv och död”

Sal B en trappa upp i Arbetsdomstolens lokaler i Gamla stan i Stockholm fredagen den 25 april. Rättens ordförande och sex ledamöter sitter bakom det halvcirkelformade podiet. Fyra män och två kvinnor med uppgift att företräda arbetsmarknadens parter. I förlängningen av podiet sitter företrädare för respektive part. Den kvinnliga läkaren, som stämt sin arbetsgivare, är på plats med sina två jurister från Läkarförbundet.

Läkaren, vi kallar henne för A, förlorade i tingsrätten. Hon hade larmat om missförhållanden på arbetsplatsen, men de åtgärder som arbetsgivaren vidtog berodde inte på larmen, menade tingsrätten. Med hjälp av Läkarförbundet tog hon målet vidare till Arbetsdomstolen.

Hennes arbetsgivare företräds av två advokater specialiserade på arbetsrätt. Bolaget, en skönhetsklinik, som numer har nya ägare har också en företrädare på plats.

Efter drygt en och en halv dag i domstolen har det blivit dags för slutplädering. Ulrika Nyh, förbundsjurist på Läkarförbundet som fört A:s talan lämnar över till kollegan Jessica Berlin:

– Det här målet handlar faktiskt inte bara om A, utan om en mycket, mycket större fråga än så. Det är att läkare, och även annan vårdpersonal naturligtvis, ska känna sig trygga med att de hellre kan rapportera om för mycket än för lite.

Jessica Berlin tillägger:

– För det här är liksom inte på skoj. Det handlar om liv och död.

Det här har hänt. Den kvinnliga plastikkirurgen arbetade på en privatklinik med avtal med Region Jönköping. Hon ansåg att en av hennes kollegor, en manlig narkosläkare, brast i sitt yrkesutövande och hade kommunikationssvårigheter. Under drygt 1,5 år skrev hon 71 avvikelserapporter via klinikens interna system och ett mejl. Hon larmade om missförhållanden som hon ansåg riskerade att utgöra en fara för patienters liv och hälsa. Larmen ledde till en konflikt mellan de båda läkarna som eskalerade vid ett möte i slutet av januari 2022. Efter det arbetsbefriades A i några dagar och omplacerades sedan till mottagningsarbete i två veckor. Hon sjukskrevs och köptes ut. A menade att arbetsgivaren utsatt henne för repressalier på grund av att hon larmat. Med fackets hjälp stämde hon kliniken och krävde 100 000 kronor i skadestånd.

Tingsrätten höll med om att hennes rapportering av missförhållandena omfattades av visselblåsarlagen men ansåg att det var onaturligt att se alla rapporterna som en enskild visselblåsning. Rätten ansåg att två av dem var av sådant allmänt intresse att de omfattades av lagen. De rörde händelser i samband med narkos. Övriga rörde exempelvis patienter som avbokats på grund av förkylning och ny operation på grund av missnöjd patient. Tingsrätten höll med om att de åtgärder som vidtagits hade drag av bestraffning och skulle ha kunnat räknas som repressalier. Men kliniken lyckades visa att det handlade om något helt annat: Ett akut arbetsmiljöproblem.

Chefsjurist Jessica Berlin är tydlig. Det har varit fråga om repressalier, dessutom många, de har vidtagits av bolaget där A arbetade och för att hon larmat.

– Det är en efterhandskonstruktion från bolaget att det skulle handla om en konflikt. Om det var så då skulle ju narkosläkaren vara här i dag och ha hörts om den konflikten.

Jessica Berlin fortsätter. Hon hänvisar till propositionen inför den nya visselblåsarlagen och läser upp exempel på vad lagstiftaren har tänkt skulle kunna vara repressalier: Avstängning, uppsägning, degradering, ändrade arbetsuppgifter, ändrade arbetstider, negativa vitsord… listan är lång och A har drabbats av flertalet, konstaterar Jessica Berlin, och visst har A slutat efter en överenskommelse med bolaget:

– Men hur frivilligt var det där egentligen, frågar hon restoriskt.

Arbetsdomstolens ledamöter lyssnar koncentrerat, några med rynkade pannor. Någon antecknar och några sitter tillbakalutade i sina stolar.

Jessica Berlin påpekar att vittnen bekräftat att narkosläkaren har agerat farligt. Hon menar att han inte har hörts eftersom hans oskicklighet då skulle uppdagas. Hon menar också att även om inte alla händelser som A har rapporterat om i sig är allvarliga, ska de ses som en del av ett mönster.  

– Vi hävdar att hon har rapporterat om ett pågående missförhållande.

Jessica Berlin påminner Arbetsdomstolens ledamöter och ordföranden att alla som vittnat från bolaget har varit delägare och haft ekonomiska intressen i verksamheten. Och bolagets förklaring till att de flyttade på A och inte på narkosläkaren, eftersom det bara fanns en narkosläkare och operationer annars skulle behöva ställas in, är inte rimlig, menar Jessica Berlin.

– Om jag, på grund av kostnadsskäl, inte vill ställa in operationerna och i stället underlåter att agera tills allt kulminerar i en konflikt där den ena skriker på den andra, ska jag då gå fri från skadeståndsansvar, trots att jag som arbetsgivare har mottagit rapporter i över ett års tid om att det finns en narkosläkare som inte kan hantera instrumenten eller narkosen? Vad ska vi med den här lagen till i så fall? Och vem ska den skydda?

Jessica Berlin oroas av konsekvenserna om inte Arbetsdomstolen ändrar tingsrättens dom.

– Om A förlorar i dag för att hon har rapporterat om patientrisker, bekräftade av sakkunniga, och som inte har åtgärdats och sen själv fått skulden och svartmålats – då skulle den här domen närmast bli en instruktion till andra arbetsgivare om hur man ska undvika skadeståndsansvar från den här lagen.

Advokat Johan Thörn på edpLaw tar vid. Tillsammans med kollegan Johan Sundberg företräder han privatkliniken. Bolagets uppfattning är att innehållet i kirurgens rapporter inte var av allmänt intresse och inte omfattades av visselblåsarlagen. Att A fick arbeta på mottagningen var en del av hennes vanliga arbete. Det var inte ett straff utan ett sätt att få en konfliktfylld verksamhet att fungera. Det gick inte att flytta på narkosläkaren eftersom då hade alla operationer behövt ställas in. A har inte heller lidit någon skada.

Rättens ledamöter vänder blicken mot Johan Thörn. Han avfärdar snabbt påståendet om att avvikelserapporteringarna ska ses som en helhet eftersom det inte är förenligt med visselblåsarlagen.

– Det är helt enkelt rättsligt felaktigt.

Han tillägger:

– Skälen till att A resonerar så är för att hon försöker pressa in omständigheterna i det här målet i visselblåsarlagens regler.

Även påståendet om att A har utsatts för repressalier avfärdar Johan Thörn.

– Sen är det ju en sak att man kan uppleva det som en bestraffning. Men det måste ändå göras en objektiv bedömning.

Att personalen informerades handlade inte om att göra någon till syndabock utan om att underlätta för verksamheten. Det fanns ett behov av att kunna planera verksamheten och boka om patienterna. Johan Thörn påpekar också att alla redan kände till konflikten.

Om A hade velat hade narkosläkaren också kunnat höras i domstolen. Men det har inte gjorts, konstaterar Johan Thörn.

– Möjligen för att det skulle undergräva A:s påståenden om hans inkompetens.

Johan Thörn konstaterar också att narkosläkaren bara är inblandad i 25 av de 71 avvikelserapporterna och att händelserna inte heller är tillräckligt allvarliga.

– Ingen av de här rapporterade avvikelserna där narkosläkaren är inblandad har inneburit fara för liv eller allvarlig vårdskada i praktiken.

Johan Thörn upprepar att målet inte handlar om visselblåsning utan är ett försök att konstruera ett visselblåsarmål.

– Skälet till det är enkelt om man vill ha skadestånd från bolaget för händelser som egentligen inte är visselblåsarrapporter utan patientavvikelser som man rapporterat in.

Han tar en klunk vatten, han har pratat dubbelt så länge som A:s företrädare:

– Vi menar också att en arbetsgivare måste kunna vidta nödvändiga arbetsledningsåtgärder i en sådan här konfliktsituation, för arbetsmiljön och för att säkerställa patientsäkerheten. Skulle Arbetsdomstolen komma fram till något annat då menar vi att det är olyckligt. Det skulle få konsekvenser för hur arbetsgivare kan hantera en sådan här situation i praktiken. Det skulle få väldigt stora konsekvenser i arbetslivet.

Rättens ordförande undrar om Läkarförbundets Jessica Berlin vill tillägga något. Det vill hon.

– Det här med att A skulle ha stämt för pengarna… Det har aldrig varit frågan om pengar.

Dom väntas den 11 juni.