Dina kläder sänder budskap

Hur ser du ut på jobbet? Väljer du själv eller har du en uniform? Vilka signaler sänder våra arbetskläder? Lars Holmberg vet besked, han är socialpsykolog och expert på klädernas uttryck. Han menar att om vi har ett arbete där vi ”fritt” får välja kläder sker det snabbt en anpassning till de övriga på arbetsplatsen. Vi vill smälta in och tillhöra gruppen. – Det innebär att om vi byter jobb så byter vi också klädstil. Med kläderna talar vi om för andra vilka vi är, men också vilka vi inte är. De flesta är skickliga på det, både de som är intresserade av kläder men framför allt de ointresserade, eller de som påstår sig vara det – de har stenkoll. De vet precis vad de aldrig skulle ha på sig och precis vilka färger man kan kombinera.

Själv har han inga problem med att sticka ut. Vi möts på ett fik i Stockholm – Lars Holmberg jobbar gärna från kaféer, modernt kontorsbefriad – och jag ser en man i stilig grå kostym, vit skjorta och slips i glada färger, mönstrad med solar och prästkragar. Inte riktigt bilden av en akademiker som undervisar på högskolor och universitet. – Jag har alltid varit intresserad av kläder. Pappa var alltid elegant och välklädd, mamma sydde kläder till mig och mina syskon. Kläder blev också ett medel, som jag kunde använda mig av som ung, till exempel för att träffa tjejer. Där kunde jag hävda mig. Hans stil skiljer sig från den övriga akademikervärldens koftor och stickade tröjor. – Universiteten har tydliga, informella klädkoder med ett utpräglat ointresse för kläder. Man ska liksom bara lufsa runt och tänka – med koftan på.

Lars Holmberg är annars tveksam till om vi verkligen lever i en så individualiserad tid som det sägs. Det krävs inte mycket för att sticka ut. – Jag tror vi är oerhört medvetna om människor omkring oss och vad som är möjligt att göra. Vi är sparsamma med att uttrycka vår individualitet. Önskan att tillhöra är stark.
Vad händer med den som inte smälter in?
– Det beror på vilket sätt man inte gör det. Det kan vara roligt och uppskattat om man leker med kläder och attribut. Men du får inte gå för långt, för då blir du en avvikare, ”den andre” – en person som det är svårt att ta på allvar. Gränserna bestäms av kulturen på arbetsplatsen. Det som ibland sägs ”sitta i väggarna”, men som enligt Lars Holmberg sitter mellan människor, i den osynliga kulturen. Den kan förändras, t ex om en chef eller någon annan börjar leka med koderna. Om ”den andre” har en stark position kan personen ta sig långt större friheter. Ett exempel är när Hans Vestberg, vd för Ericsson, knöt upp slipsen. Ett djärvt steg för att vara en direktör på ett storföretag. Den öppna skjortan stod för en vilja till nytänkande och en lite mindre hierarkisk organisation. Klädkoden spred sig. På Ericssons hemsida är nu samtliga män i ledningsgruppen avbildade utan slips. De manliga styrelseledamöterna däremot bär alla slips. Så långt upp i hierarkin har inte påverkan nått. – Kläder harmonierar med chefens ledarstil. Ett strikt ledarskap – en strikt klädsel och tvärtom. Att alla i Ericsson-ledningen – utan undantag – är utan slips, och följer vd:n, kan ju dock paradoxalt tyda på en auktoritär ledarstil. Någon borde egentligen låtit slipsen vara på för att visa att man inte följer kommandon.

På arbetsplatser som kräver enhetlig utstyrsel, eller renodlade uniformer, är arbetsgivaren generellt sett för snåla med personalens klädsel, anser klädexpert Holmberg. Han har ett par bra exempel där personalens kläder är genomtänkta och fungerar. Det ena är Mediamarkt. Alla har enkla kläder, skjorta och byxor, inget pråligt. Det är ingen tvekan om att de harmonierar med företagets policy: här betalar man inget överpris. Allt signalerar att produkterna är billiga. Det andra är klädföretaget Zara, som har ett annat upplägg. – Varorna kostar inte mer än på en H&Mbutik. Men personalens kläder ger en illusion av att det är en elegantare butik. Man blir glatt överraskad över att det är billigt – trots att det är tjusigt. I arbetslivet använder man allt mer begreppet estetisk kompetens, när företag – framför allt i handeln – ställer krav på att de anställda ska ha rätt utseende och klädstil. – Skiljer sig kraven för mycket mot vad den anställde kan acceptera blir det protester. Makt föder motstånd. Det uttrycks på olika sätt. Man använder kanske konstiga accessoarer som döljer uniformen eller låter kläderna bli fläckiga.

Lars Holmberg ser en utveckling mot ökande estetiska krav på personalen, i takt med att vi väljer produkter allt mer efter symboler och märken i stället för deras material och kvalitet. – Datorer och bilar – ingen vet längre vad de innehåller, man går efter vilka som är mest coola. Kläderna blir en del i den symbolproduktionen.