Drog igång satsning för långtidssjuka

 ”För sex år sedan blev jag sjukskriven och under lång tid befann jag mig helt under isen. En dag fick jag ett brev från Lars där han bjöd in till Öppet Hus för långtidssjukskrivna och till olika aktiviteter. Jag mötte en engagerad människa som såg till att jag kunde ta mina första stapplande steg på väg tillbaka till livet. Lars är en värdig vinnare, eftersom han haft en avgörande betydelse för min och många andras väg tillbaka”.

Så motiverar Karin att hon nominerat Lars Ode till Du&jobbets tävling Stora skyddsombudspriset 2010.

Lars Ode säger att han som ett barn av -68 alltid stått på den lilla människans sida och att det varit självklart att agera fackligt.

– Det är viktigt att det finns någon som kan säga ifrån. Det kan vara svårt att göra det som anställd, till exempel mot en chef som är den som sätter lönen. Då är det en trygghet att ha ett skyddsombud, som kan agera med stöd av lagen. Jag har aldrig upplevt att jag blivit misskrediterad av arbetsgivaren för att jag tagit facklig strid. Jag har tvärtom mött respekt.

Lars Ode är huvudskyddsombud, vid Lärarförbundet, i Karlstad. En dag i veckan har han sitt ordinarie arbete som lärare. Under sin tid i skolvärlden har han sett stora förändringar. I mitten av 90-talet var det tufft, med stora nedskärningar och ökad arbetsbelastning för personalen. Långtidssjukskrivningarna exploderade och tredubblades bara på några år i Karlstads kommun.

Lars Ode drog på eget initiativ igång ett projekt för de långtidssjuka. Startskottet var ett telefonsamtal.

– Jag blev uppringd av en sjukskriven lärare, som undrade vad facket gjorde för henne. Jag hade inget bra svar.

Lars Ode tog reda på vilka som  var långtidssjukskrivna och kallade till ett möte. Han anordnade månadsträffar och Öppet hus, en gång i veckan, med promenader, föreläsningar och andra aktiviteter. Sedan bjöd han även in de andra facken i kommunen till ett samarbete. Efter ett tag kom arbetsgivaren med och gick in med pengar och tid för Lars Ode att arbeta med aktiviteterna.

I nästan tio år pågick projektet med ett par hundra sjukskrivna.

– Många kom tillbaka, på heltid, deltid eller genom att byta jobb. Men träffarna blev också ett sätt att  bryta isoleringen. Många fortsatte att träffas och det skapades nya nätverk.

Lars Ode hyllades med Lärarförbundets Göra skillnadpris för sitt arbete.

– Jag känner inte att jag gjort något extremt. Men ingen annan gjorde något.

Den viktigaste arbetsmiljöfrågan för lärarna, enligt Lars Ode, är tiden.

– Hur mycket tid får all dokumentation, utvecklingssamtal och annat ta i förhållande till undervisningen? Jag försöker se till att lärarna har en tydlig arbetstid. Förtroendetiden är positiv, men kan också bli en fälla. Det kan vara svårt att skilja på arbete och fritid. Du kan tillåta dig att arbeta ihjäl dig. Arbetstiden bör vara rimlig. Man vill inte ge avkall på det man vill ge barnen. Det går inte att stänga av. Det blir ett stressmoment. En omöjlig ekvation.

Det positiva med att vara skyddsombud är att Lars Ode tycker han kan stötta medlemmar som av någon anledning fått problem i jobbet, med elever, chefer, kollegor, eller vad det nu kan vara.

– Jag kan bli ett bollplank, men jag känner också att jag kan hjälpa till – inte alltid, men oftast kan man hitta framkomliga vägar till förbättringar.

Det som retar honom är att de som sliter ut sig på jobbet får ett handslag och lycka till, kanske ett litet avgångsvederlag. Medan de som är riktigt besvärliga blir utköpta och får mycket mer pengar. Det känns lite märkligt och frustrerande att man inte kan stötta en utsliten medlem på samma sätt.