Finns på AV: Pengar kvar till stöd för dem som larmar

Den svenska visselblåsarlagen, som bygger på ett EU-direktiv, trädde i kraft i december 2021. Det är arbetsgivarens ansvar att informera de anställda om visselblåsarlagen. Men sedan 2022 kan arbetsgivarorganisationer, arbetstagarorganisationer och ideella organisationer, som till exempel arbetar mot korruption och andra missförhållanden i arbetslivet, ansöka om ett statsbidrag för att informera om lagen.

Syftet med stödet, som handläggs av Arbetsmiljöverket, är att organisationerna ska informera och ge råd om det repressalieskydd som finns för personer som vill rapportera om arbetsrelaterade missförhållanden som är av allmänt intresse.

Dag Talle-Holmqvist Foto: Privat

– Det är viktigt att den som behöver visselblåsa har tillgång till lättillgänglig, tydlig och inte minst kostnadsfri information om vad lagen innebär. Man vill stärka tryggheten för arbetstagare, så att de känner att de vågar rapportera om missförhållanden på arbetsplatsen, säger Dag Talle-Holmqvist, samordnare på Arbetsmiljöverkets enhet för verksjuridik och tillstånd.

Det är i december, i samband med att Arbetsmiljöverkets regleringsbrev kommer, som det blir klart hur mycket pengar myndigheten har att fördela till stöd för visselblåsare. Hittills har det handlat om 1,5 miljoner kronor per år.

För att avgöra om en sökande ska få medel begär verket in uppgifter om hur pengarna ska användas, vilken målgruppen är och bedömer om informationen om visselblåsning kommer att finnas tillgänglig kostnadsfritt.

– Och det ska vara ett arbete som är hållbart i längden utan någon form av offentligt stöd, säger Dag Talle-Holmqvist.

Det kom totalt in sju ansökningar från fem olika organisationer mellan 2022 och 2024. Tre av organisationerna beviljades stöd – Intressegruppen för assistansberättigade, den fackliga centralorganisationen TCO och den ideella organisationen Transparency International Sverige, som arbetar förebyggande mot korruption. I år var det ännu färre som sökte, enligt Dag Talle-Holmqvist.

– Vi gick tyvärr bara in en ansökan i år. Det är Transparency International som har inkommit med en ansökan för 2026, säger han.

En anledning till att inte fler söker bidraget tror Dag Talle-Holmqvist kan vara att organisationerna inte känner till att stödet finns, trots att det finns information om bidraget på verkets hemsida.

– Det är en utmaning att nå fram till fler med information om att de kan söka bidraget. Hur vi bäst når ut med den informationen är en fråga som vi funderar över, säger han.

Samtidigt är Dag Talle-Holmqvists bild att det behövs mer information om vilket skydd lagen ger. Han berättar att organisationerna som ansöker om bidraget ofta har gjort undersökningar bland sina medlemmar eller arbetstagare.

– Det framstår som ganska tydligt att det finns ett behov av mer information om lagen. Ibland kan det till exempel råda oklarheter om vad som räknas som ett visselblås och inte.

Transparency International Sverige har fått ungefär 650 000 kronor tre år i rad för att upprätta och driva en nationell stödlinje för visselblåsning. Det går att ringa till stödlinjen eller kontakta den via säkra, anonyma kontaktformulär för att få råd och stöd i samband med visselblåsning. 

Merparten av de beviljade pengarna går till lön till en person som har huvudansvaret för stödlinjen. Men organisationens generalsekreterare, Ulrik Åshuvud, och övriga anställda hjälper också till att svara på frågor vid behov.

Ulrik Åshuvud berättar att de som hör av sig bland annat kan få information om vilket skydd lagen ger och vilka olika rapporteringskanaler som finns.

Ulrik Åshuvud Foto: Transparency International Sverige

– Vi ger inga juridiska råd. Vi informerar om vad lagen säger, ger stöd och är en samtalspartner. Många behöver det stödet, därför att de kan vara väldigt ensamma som visselblåsare, säger han.

I snitt kontaktas stödlinjen, som har funnits på plats sedan i oktober 2023, av två personer i veckan, det vill säga drygt ett hundra personer under ett år. 

De som hör av sig är främst i åldrarna 40 till 54 år.

– Det är kanske inte så konstigt. De har jobbat längre, har erfarenhet och kan ha en större tendens att säga ifrån om de ser något som de tycker är fel.

Lika många personer inom offentlig som privat sektor kontaktar stödlinjen. Men anmälningar som rör hälso- och sjukvården är något överrepresenterade, enligt Ulrik Åshuvud.

– Det kanske är där man är mest utsatt. Och kanske blir besviken därför att man inte har fått den respons man hade förväntat sig.

Ulrik Åshuvud berättar att stödlinjen inte utreder om frågorna som kommer in är visselblåsarärenden i lagens mening, alltså om de handlar om missförhållanden av allmänintresse som omfattas av ett skydd mot repressalier. 

Men de flesta ärenden som kommer in till linjen skulle, enligt honom, förmodligen inte klassificeras som ett visselsblåsarärende och täckas av visselblåsarlagen. 

– Majoriteten av dem som hör av sig är missnöjda med någonting, som att sin lön eller tycker att chefen beter sig illa. Sådana frågor ska oftast inte hanteras i visselblåsarsystemet. Det är viktigt att de som sitter i stödlinjen förklarar att frågan sannolikt inte täcks av visselblåsarskyddet, säger han och tillägger:

– Stödlinjen är inte bara viktig för dem som visselblåser. Den är också viktig för att öka kunskapen om hur visselblåsarlagen fungerar i praktiken och undvika att visselblåsarkanaler används i fel syfte.

Det är inte bara okunskapen om vad det går att visselblåsa om med stöd av lagen som är stor, enligt Ulrik Åshuvud. Ett antal personer som har kontaktat stödlinjen har berättat att de blivit förvånade när de inte har kunnat rapportera anonymt via interna visselblåsarkanaler.

– De har sett något som de tycker är fel och vill rapportera det. Kan de inte vara anonyma känner de sig oroliga och är osäkra på om de vill rapportera, säger Ulrik Åshuvud.

Han konstaterar att visselblåsarlagen inte reglerar hur organisationer ska hantera anonyma anmälningar. Det är alltså upp till varje organisation att avgöra om den möjligheten ska finnas.

– Vi har kritiserat att det inte finns ett krav i regleringen på att kunna ta emot anonyma anmälningar. Det gör att behandlingen blir olika beroende på vilken kanal du går till, säger Ulrik Åshuvud.

Han tillägger:

– Om få visselblåser därför att de är rädda för att deras identitet ska avslöjas är ju lagen inte i linje med vad som är syftet med den, att fler ska våga rapportera om missförhållanden i arbetslivet.

Transparency International Sverige har gjort en studie om visselblåsning i praktiken. Där kom det fram att information om lagen ibland bara finns tillgänglig på organisationers intranät, som till exempel tillfälliga konsulter ofta inte har tillgång till. Det är också något som Transparency International Sverige har kritiserat.

– De som bara är inne tillfälligt ser på en organisation på ett annat sätt, med ögon utifrån. De är viktiga. Men de har inte alltid en möjlighet att göra en anmälan, säger Ulrik Åshuvud.

För att undvika att de som har hört av sig till stödlinjen blir identifierade vill Ulrik Åshuvud inte berätta exakt vad de ärenden som stödlinjen bedömer skulle kunna omfattas av visselblåsarlagen handlar om. Men generellt rör det sig ofta om upphandling och att arbetsgivaren aktivt har valt att bryta mot ett regelverk.

Arbetsmiljöverket har inte fått några indikationer på hur länge statsbidraget till stöd för information om visselblåsarlagen ska finnas kvar.

– Men vi hoppas att det även i fortsättningen ska finnas öronmärkta pengar i regleringsbrevet till stödfunktioner för visselblåsning, säger Dag Talle-Holmqvist.