Gott om risker för renskötarna
STUDIER Arbete i sträng kyla, lynniga isar, stor andel skador och konflikter som bottnar i statlig politik och olika villkor för olika renskötare, men också stor trivsel. Så kan renskötares arbetsmiljö beskrivas. Nu pågår forskning för att ta reda på mer.
Text : Jonna Söderqvist
Publicerad: 2025-09-26
Vid Umeå universitet pågår två olika forskningsprojekt för att ta reda på mer om renskötarnas arbetsmiljö och arbetsvillkor. Det ena har som mål att ge handfasta verktyg till renskötarna som också ska delta i studien och hjälpa till att ta fram ett sätt att arbeta för att förebygga och hantera risker i yrket.
– Förhoppningen är främst att kunna tillhandahålla ett konkret stöd för arbetsmiljöarbetet inom renskötseln. På lite längre sikt att det också ska reducera exponering för risker och därmed ha betydelse för olycksfallsfrekvensen inom renskötseln. En förhoppning är även att projektet ska leda till att fler får syn på de utmaningar som renskötare har att hantera, och att det bidrar till kunskapsspridning om dessa förhållanden till vårt samhälle och dess institutioner i stort, säger projektledare Robert Lundmark, forskare vid Institutionen för psykologi vid Umeå universitet, i ett uttalande.
Enligt projektbeskrivningen är renskötsel ett av Sveriges mest riskfyllda yrken. Omkring två tredjedelar av renskötarna i Sverige har skadat sig och en tredjedel lider av bestående hälsoproblem. Trots det saknas det forskning för förbättring. Projektet drog i gång i början av sommaren, är finansierat av Forte och ska hålla på i tre år.
Britt-Inger Keisu, docent och lektor i sociologi, även hon vid Umeå universitet har ett annat angreppssätt. Hon har studerat renskötarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö utifrån ett maktkritiskt perspektiv. Hon har bland annat intervjuat cirka 20 renskötare, gjort deltagande observationer och analyserat lagstiftning samt kampen om plats, rättigheter och samexistens.
– Det finns mycket begränsad arbetslivsforskning som utgår från ett maktperspektiv i relation till de cirka 1 000 renskötare som är verksamma idag. Jag fokuserar på renskötare i så kallade koncessionssamebyar i Kalix- och Torneälvdalar, som har sämre rättigheter än skogs- och fjällsamebyar. Det är ett resultat av den statliga politik som förts, både historiskt och i nutid, och som påverkar deras arbetsvillkor och arbetsmiljö, säger Britt-Inger Keisu.
Hennes förhoppning är att öka jämlikheten mellan renskötare. Forskningsresultaten publiceras i höst men preliminära resultat finns.
– Den pågående kampen om plats mellan renskötseln som näring och andra näringar – som skogsbruk, gruvdrift, vindkraft och turism – skapar slitningar och konflikter.
Hon tillägger:
– Arbetsvillkoren är ojämlika, särskilt för renskötarna i Kalix- och Torneälvdalar, som verkar under osäkra och tidsbegränsade statligt utfärdade tillstånd. De har inte heller samma rätt till stöd, skydd eller samråd som andra renskötare. Dessutom har renskötarna som tillhör koncessionssamebyar lägst status. Spåren av koloniala idéer lever vidare när de inte alltid uppfattas som att de bedriver ”riktig traditionell renskötsel” eller som ”riktiga” samer, och blir ibland kallade nedsättande saker – av andra i lokalsamhället. Deras verksamhet blir nästan som en slags skuggverksamhet. De här uttalandena, som nedvärderar dem både som personer, samer och yrkesutövare, gör någonting med människor. Det skapar stress och press, vilket vi vet från tidigare forskning är skadligt för hälsan.
– Samtidigt finns det många fysiska arbetsmiljörisker: ensamarbete i glest befolkade områden med dålig mobiltäckning, arbete i sträng kyla och isar som blivit lynniga på grund av klimatförändringarna. Men renskötarna reflekterar sällan över sitt arbete som farligt.
Finns det något positivt i arbetsmiljön?
– Ja. Jag har inte träffat en enda renskötare som inte sagt att de trivs med sitt jobb. De älskar arbetet, platsen, och traditionen. Många beskriver sitt första minne som den första kalvmärkningen och kärleken till renen träder fram. I det annars ofta rätt ensamma arbetet är kalvmärkningen något som många deltar i, allt från barn till äldre, och det skapar sammanhållning i de norrbottniska skogarna.
Vilken är din relation till Sápmi?
– Min familj tillhör sedan flera generationer en sameby, och mina syskon och syskonbarn äger renar. Enligt rennäringslagen bryts mina rättigheter eftersom jag flyttat till Umeå. Men jag hjälper fortfarande till, och var nyligen med i kalvmärkningen.
Vad hoppas du att forskningen leder till?
– Min förhoppning är att likvärdigheten mellan samebyar skulle öka. Och att deras röster blev hörda och beaktade i konflikter med andra näringar. Jämlikhet är en arbetsmiljöfråga. Jag hoppas att renskötarna i Kalix och Torneälvdalar skulle få samma rättigheter som andra renskötare. Idag är de i princip osynliga.
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
