Gravid och bortvald

Visst hade jag skrivit om det många gånger i mitt jobb som reporter: Om gravida som blivit av med jobbet efter att chefen fått höra om bebisen i magen, eller gravida som redan i rekryteringen blivit bortvalda. Men någonstans hade jag tänkt, kanske naivt, att det ändå borde höra till undantagen, att fallen jag skrev om var anomalier. Så blev jag själv gravid, och sökte jobb. Jag skrev ärligt i mina ansökningar om min graviditet – medveten om risken att bli bortvald. Ändå tänkte jag att min erfarenhet och kompetens skulle vara det som spelade roll i dagens arbetsliv. Jag fick samma besked gång på gång: att företaget gått vidare med andra sökande. ”Men jag hoppas att du har landat något annat kul jobb och att du får en riktigt härlig sommar.”, skrev en konsultchef i ett käckt mejl.

Jag kom inte på en enda intervju.

För ett par år sedan granskade tidningen Dagens Arena diskriminering av gravida. Enligt granskningen fick Diskrimineringsombudsmannen DO år 2022 in 267 anmälningar om diskriminering på grund av kön i arbetslivet, inklusive graviditet, och 80 anmälningar om missgynnanden i samband med föräldraledighet. Sammanlagt handlade det om 148 fall som rörde föräldraskap. Kontentan av artikeln var att diskriminering fortsättningsvis var ett problem, och att DO Lars Arrhenius tyckte att det är anmärkningsvärt att det fortfarande förekommer i den utsträckning det gör. På samma sätt visar en rapport från finska socialdepartementet som kom ut i höstas att var fjärde gravid upplever diskriminering i grannlandet.

Det verkar vara vid rekrytering och provanställning som diskriminering av gravida är som mest utbredd. Ofta sållas de bort tidigt, eller så blir de uppsagda när deras graviditet avslöjas. Gravida har naturligtvis all rätt att välja att inte säga att de väntar barn. Men när det rådet, som också jag fick, ges i vårt samhälle, 2024, är det ett tecken på hur långt vi har kvar till verklig jämställdhet.

Diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius menar att det inte handlar om otydliga regler. Lagen är glasklar: det är förbjudet att diskriminera gravida. Den har funnits i flera decennier och är väletablerad. I Dagens Arenas granskning säger en jurist på arbetsgivarsidan att arbetsgivare känner till förbudet mot diskriminering. Om lagen är tydlig, och om arbetsgivarna känner till den väcks frågan: Hur kommer det sig att det ändå är ett utbrett problem att gravida missgynnas?

DO Lars Arrhenius har valt att driva fler ärenden för att diskriminerade gravida ska få upprättelse. Han vill göra det för att visa att diskriminering av gravida inte är något vi längre ska tolerera. Det behövs handling. Framför allt ska alla som misstänker att de har diskriminerats i arbetslivet på grund av graviditet höra av sig till DO eller till sitt fackförbund.

Jag ”landade inte något annat kul jobb” under graviditeten. Däremot landade jag några mindre kul insikter: Att diskriminering av gravida är långtifrån en anomali – decennier efter förbudet mot diskriminering på grund av kön. Att det trots våra framsteg inom jämställdhet fortfarande finns strukturer och attityder som gör att kvinnor inte kan vara lika öppna och ambitiösa med sina livsval som sina manliga kollegor. Och kanske det mest sorgliga av allt: Att vi fortfarande måste kämpa för att gravida ska behandlas lika som andra på arbetsmarknaden.