Han vakar över allas arbetsmiljö

Fagersta Norra industriområde breder ut sig på båda sidor om järnvägsspåret. Längre tillbaka hörde det mesta till bruket, nu är Fagersta Stainless ett av flera företag på området. Arbetsmiljö- och säkerhetssamordnaren Per Andersson har sin arbetsplats i det gamla brukskontorets tegelbyggnad. Bokhyllorna är fyllda av föreskrifter och pärmar om kemikalier, brandskydd och systematiskt arbetsmiljöarbete. I skåpen finns flaskor med antidoter som förebygger skador i händelse av exponering från verksamhetens kemikalier. De åker fram när han ska utbilda.

Men det var inte på kontoret som Per Andersson inledde sin bana inom industrin. För 30 år sedan anställdes han som ersättare i valsverket på Fagersta Stainless.
– Jag ville ha det mest flexibla jobbet, köra alla positioner, gå in där det behövdes någon.

Det var drömjobbet, men det krävde också mycket, säger han och visar vägen till sitt gamla arbetsställe.

Här inne i det mörka valsverket blir glödande stålämnen, 1 050 kilo tunga, till en tråd som blir 5,5 kilometer lång. Varje år produceras ungefär 50 000 ton valstråd som används i allt från byggmaterial till cykelekrar.

När Per Andersson började på valsverket hade han hunnit plugga styr- och reglerteknik, jobba på Saab i Göteborg och varit fackligt aktiv. Han hade upplevt 1990-talskris och företagskonkurser. Tillsammans med fru och tre barn flyttade han till parets gamla hemort Skinnskatteberg. Där fick han jobb på en plywoodfabrik.

Det var på den arbetsplatsen som han var med om något som kom att påverka hans yrkesinriktning.
– Jag var ung och dum och gick in och skulle fixa en rem på en maskin. Faner kom som flygande mattor och om det blev fel kunde de trasas sönder.

Per Andersson stod på en balk och halkade, kanske för att han hade olja på skon. Exakt hur han tog sig loss där han fastnat minns han inte, men han hittades medvetslös på golvet.
– Det jag kommer ihåg är att jag fryser och att de hänger på mig en vinterjacka. Sedan säger någon ”Du Per, vi behöver någon som svetsar”. Jag jobbade flera timmar med kroppen i chock, och åkte sedan hem på min tvåväxlade gubbmoppe. Nästa dag undrade min fru vad jag gjort, för jag var svart från skinkan ner till hälsenan.

Det blev inte någon allvarligare skada den där gången, men Per Andersson insåg vikten av ett bra skyddsarbete.

Ganska fort blev han fackligt kontaktombud och förhandlingsansvarig på Fagersta Stainless. Det var en turbulent tid, med många påfrestande förhandlingar och konfliktfyllda situationer när folk sades upp.
– Fackordföranden Sune var min parhäst, jag gasade och han var min broms.

Per Andersson har många åsikter och han håller inte tyst. När han blir engagerad höjs röstvolymen, han gestikulerar och blicken är intensiv. Sedan kommer ett skämt och ett skratt. Han säger själv att han trampat folk på tårna, att han sticker ut.
– Men jag är påläst, jag tycker inte bara. Jag måste uppdatera mig hela tiden om jag ska kunna ta mitt ansvar som sakkunnig, för i slutänden handlar det om människors hälsa när vi har sådana kemikalier som vi har.

När dåvarande huvudskyddsombudet slutade tog han över. Han fick gå utbildningar i riskanalys för att bli arbetsmiljötekniker och blev huvudskyddsombud på halvtid.

En olycka ledde till att Arbetsmiljöverket kom på täta inspektioner över hela verksamheten. Företaget rekommenderades att ha en egen skyddsingenjör. Per Andersson fick frågan.
– Jag! Urfacklig och med de värderingar jag hade, skulle jag gå över till arbetsgivarsidan? Men jag pratade med verkstadsklubbens ordförande som sa att det ju var en chans för mig och att jag skulle jobba för allas rätt till en bra arbetsmiljö.

Det har han också gjort. Till exempel här inne i valsverket, där det gjordes en stor upprustning med en helt ny produktionslinje.
– Jag var säkerhetsansvarig i projektet, hade genomgångar med entreprenörer, satt i styrgruppen, gjorde riskanalyser och var med på skyddsronder.

Erfarenheterna från att ha jobbat i så många positioner i valsverket kom väl till pass.
– Jag ser samband och kan vara en motor, en katalysator.

Som företagets expertresurs i allt som rör arbetsmiljö håller han i utbildningar både internt och externt, han har kontakter med myndigheter och samarbete med räddningstjänsten, bland annat när det gäller risker som har att göra med klimatförändringar, som översvämningar och bränder. Det blir både planerade möten och snabba utryckningar när något hänt.

Den här veckan har han haft möte inför att brandlarm ska uppdateras, i morgon blir det riskbedömning.
– Riskanalys handlar för mig om att vända och vrida på allt så att ingen kommer till skada. Samtidigt måste man ta hänsyn till produktionen. När fungerar det till exempel att gå in och uppdatera brandlarmen på ett säkert sätt utan att produktionen störs för mycket?

Under veckan har de haft ett allvarligt tillbud i produktionen. Då håller han ordning på vad som ska göras och ser till så att anmälan görs på rätt sätt.
– Tillbudsanmälan kan behöva kompletteras så att mottagaren ska förstå vad som hänt, så att det inte bara är vi här som förstår.

På väg tillbaka in på kontoret stöter Per Andersson på ett av företagets skyddsombud, Mikael Engvall, instruktör på betningsanläggningen. Där har de just upptäckt att några flaskor med spolvätska för att förhindra kemisk brännskada läcker. Leverantören måste kontaktas, men så länge får de inför varje skift väga flaskorna så att de vet att de innehåller tillräckligt med vätska om olyckan skulle vara framme.
– Åk ner på byggvaruhuset och köp en hushållsvåg så länge, föreslår Per Andersson.

Olyckorna har blivit betydligt färre med tiden, men arbetsmiljöproblemen är snarlika, säger han och plockar fram en rapport från 1990-talet och läser högt:
– Vrickat foten, fall i trappa, saknar skyddsutrustning, mänskliga faktorn. Det är ungefär samma saker som fortfarande händer.

Utöver alla sina yrkesroller har Per Andersson haft många uppdrag i civilsamhället. Fritidspolitiker, ordförande i Skinnsbergs atletklubb. Det blev lite mycket.
– En dag satt jag här i bilen på parkeringen och visste inte om jag var på väg till eller från jobbet. Men så såg jag på klockan att det var morgon. Jag gick in och körde en introduktion för 20 entreprenörer.

Efteråt frågade han sin kollega hur det gått. ”Du var precis som vanligt”, blev svaret. Per Andersson gick in på sitt kontor.
– Jag kände mig tom, ledsen och hade olusttankar. Så damp jag i golvet. Jag trodde jag hade fått en stroke.

Det var ingen stroke, utan en stressreaktion. Han gick ner i arbetstid, jobbade en del hemifrån och fick samtal hos företagshälsovården.
– Jag fick verktyg att sortera: ”Är det där din fråga eller någon annans?”, ”Är det viktigt?”, ”Måste det göras nu eller går det att skjuta upp?”.

Han inser nu att det har funnits lägen där han borde ha backat.
– Om någon inte tar till sig det jag vill få fram kan jag ibland växla upp i stället för att ta ett steg tillbaka.

Per Andersson har fått en del törnar under sitt arbetsliv, gjort en del misstag, konstaterar han.
– Men med de erfarenheterna blir det lättare för mig att förmedla till andra att man måste vara rädd om sig, både fysisk och psykiskt. Människan ska få möjlighet att jobba säkert.

Nu har det gått tio år sedan Per Andersson gick från att vara huvudskyddsombud till att bli arbetsmiljösamordnare. Han kan konstatera att möjligheten att påverka inte blev mindre i och med rollbytet.
– Som huvudskyddsombud kunde jag tala om att något inte var tillräckligt bra, eller begära en riskanalys för att sedan bevaka att arbetsgivaren gjorde sin del. I den roll jag har nu kan jag i hög grad påverka. Jag äger inte ansvaret men jag har ändå ett övergripande verksamhetsansvar och är en resurs för att ge cheferna de verktyg de behöver.