Här döljer man sitt fackmedlemskap

På många arbetsplatser där det saknas kollektivavtal finns en rädsla för att säga att man är med i facket. Det säger Unionens ombudsman Eva Svensson.

Kollektivavtal mellan fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer är en central del av reglerna på svensk marknad. Men inom den privata sektorn, främst i mindre tjänstebolag, finns ganska många bolag utan sådana avtal.

Eva Svensson på fackförbundet Unionens Stockholmsavdelning arbetar i en grupp som jobbar med att försöka teckna kollektivavtal på arbetsplatser där sådana saknas. För Unionen, som organiserar privata tjänstemän, innebär det bland annat bolag inom IT och media samt tjänstemän på butikskedjor.

Några olika anledningar återkommer när arbetsgivare nobbar kollektivavtal trots fackets påstötningar.
– Det kan handla om ideologi, att man inte tycker att den svenska modellen är bra. Man vill inte ha inblandning av andra.
Att det blir för dyrt är en annan vanlig motivering. Många företag menar också att de har villkor som är jämförbara, eller bättre, än de villkor som finns i kollektivavtalen.

När Eva Svensson får ett sådant svar blir hennes och Unionens roll att se vilka skillnaderna mellan företagets villkor och ett kollektivavtalet verkligen är.
Ibland är skillnaderna ytterst små, menar hon. Men i vissa fall finns det märkbara skillnader och en del företag drar sig för den extra kostnaden.

Tjänstepension är något som det ibland stupar på. Tjänstepensionsavtal för Unionens medlemmar heter ITP och och kan bli dyrare för vissa arbetsgivare. Eventuella bonusar och provision räknas in i ITP.
– Om man exempelvis har någon form av bonus i sin anställning så kan tjänstepensionen bli dyr, säger Eva Svensson.

Just när det gäller tjänstepension och försäkringar finns det ofta villkorsskillnader mellan företag med och utan kollektivavtal. Även rätten till föräldralön (extra ersättning när man är föräldraledig), restidsersättning, övertidsersättning och så kallad individgaranti (att alla anställda har rätt till viss löneökning vid varje lönerevision) är sådana skillnader som Eva Svensson möter regelbundet.

Den vanligaste anledningen till att Eva Svensson kommer i kontakt med företag utan kollektivavtal är att medlemmar på arbetsplatsen hör av sig. Ofta finns ett missnöje med arbetsmiljön i grunden. Det kan handla om chefer eller en ledning som inte fungerar, missnöje över dåliga eller uteblivna löneökningar, eller stress. Ofta går frågorna in i varandra.

Eva Svensson går alltid varsamt fram och de allra flesta arbetsgivare hon kommer i kontakt med är intresserade av det hon har att säga. Hon kontaktar inte heller, utom i specialfall, en arbetsgivare om inte medlemmarna på arbetsplatsen sagt ja till det.

Men hon har också mött en hel del medlemmar som inte vill att Unionen ska kontakta deras arbetsgivare. Även om det skiljer sig mycket åt upplever Eva Svensson att det på många arbetsplatser utan kollektivavtal finns en rädsla för att säga att man är med i facket.
Något liknande har hon inte mött på arbetsplatser där det finns avtal.
– Vi har ett antal större företag som vi bearbetar just. Vissa medlemmar där säger att det blir problem om vi blir inkopplade.

Eva Svensson är också regionalt arbetsmiljöombud (arbetsmiljöombud och skyddsombud är olika namn för samma sak). Hon är medveten om den politiska diskussion som finns kring de regionala skydds- och arbetsmiljöombudens roll. Bland annat har Svenskt Näringsliv kritiserat systemet och menar att skyddsombudsrollen blandas ihop med facklig medlemsvärvning. Läs mer om det här.
– Vi vet att vi har ögonen på oss och att vi måste vara tydliga med att säga vilken uppgift man har när man besöker en arbetsplats, säger Eva Svensson.