Isländsk lönelag ökar arbetsglädjen

Det har varit olagligt att lönediskriminera på Island sedan 1961, men löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade inte tillräckligt snabbt. Därför antog det isländska alltinget landets så kallade equal pay law 2017. Lagen trädde i kraft 2018 och innebär att arbetsgivare med minst 25 anställda måste bevisa att de betalar jämställda löner.

Thorsteinn Viglundsson Foto: Privat

Thorsteinn Viglundsson var social- och jämställdhetsminister när lagen röstades igenom.
– Jämställda löner är en mänsklig rättighet. Kvinnor har betydligt lägre genomsnittslön än män. Det gör att de bland annat får lägre pensioner. Vi tyckte att det var värt att se om det gick att påskynda processen att stänga lönegapet, säger Thorsteinn Viglundsson när vi hörs på telefon i slutet på mars.

Några dagar tidigare träffade Allt om arbetsmiljö Ragna Kemp Haraldsdóttir på Islands universitet. Hon är biträdande professor i informationsvetenskap vid universitetet och förklarar att arbetsgivare enligt lagen är skyldiga att implementera en standard för jämställda löner.
– Det är inte längre arbetstagaren som måste se till att få en rättvis lön – det är arbetsgivarens ansvar. Med standarden upptäcks om individer som utför liknande arbete och har samma ansvarsområde inom samma jobbkategori lönediskrimineras.

Frågan är då hur lagen och standarden har påverkat löneskillnaderna mellan män och kvinnor på Island. När lagen röstades igenom 2017 var lönegapet 15 procent, enligt Islands statistikmyndighet Hagstofa. 2021 hade det minskat till 10,2 procent.
– Tecknen på att lönegapet minskar är tydliga. Och det sammanfaller med att det enligt lag blev obligatoriskt att införa standarden, säger Thorsteinn Viglundsson.

Samtidigt visar forskning från Islands universitet att löneskillnaderna mellan män och kvinnor har minskat nästan lika mycket hos arbetsgivare som har implementerat standarden, som hos dem som inte har gjort det.

Arbetsgivarorganisationen SA tolkar det som att lagen inte har haft någon effekt på lönegapet och anser därför att det bör vara frivilligt att införa standarden. Att löneskillnaderna mellan könen minskar beror, enligt SA, bland annat på att allt fler kvinnor är välutbildade och arbetar heltid.

Men Ragna Kemp Haraldsdóttir tror att lagen om jämställda löner har haft en indirekt effekt på lönegapet. Även arbetsgivare som inte är skyldiga att införa standarden har, enligt henne, troligen sett över sina löner – för att visa att de är bra och moderna arbetsgivare.

Förutom att eliminera löneskillnaderna mellan könen är regeringens mål att arbetsglädjen ska öka på arbetsplatser som inför standarden om jämställda löner.
– Ökad arbetsglädje leder till högre produktivitet, större lojalitet gentemot arbetsgivaren, längre anställningstid och gör det lättare för arbetsgivarna att locka till sig nya förmågor, säger Thorsteinn Viglundsson.

Forskningsprojekt som Ragna Kemp Haraldsdóttir har deltagit i visar också att arbetsglädjen ökar när standarden för jämställda löner införs.
– Arbetsglädjen påverkas positivt när anställda upplever att det inte förekommer diskriminering på arbetsplatsen, att alla anställda har samma möjligheter. Förtroendet för arbetsgivaren ökar när medarbetarna vet att ledningen har en uppriktig vilja att betala jämställda löner, säger hon.

Kommunen Arborg i sydvästra Island införde standarden om jämställda löner 2019. I september 2022 var lönegapet bland kommunanställda borta. Av den årliga medarbetarundersökningen framgår att fler anställda tycker att män och kvinnor har lika goda möjligheter att avancera på sina arbetsplatser sedan standarden infördes – 73,9 procent 2019, två år senare var siffran 82,3 procent.
– Det skapar arbetsglädje att känna att du blir behandlad på ett korrekt sätt, säger kommunens borgmästare Fjóla Kristinsdóttir när vi ses i kommunens huvudort Selfoss.

Gudrún Gudmundsdóttir är jämställdhetsexpert på Islands fackliga centralorganisation Así, med huvudkontor i centrala Reykjavik. Hon är inte förvånad över att arbetsglädjen stärks på arbetsplatser där standarden har införts.
– Annars finns en risk för att kvinnor tror att de får för låg lön, oavsett om det stämmer eller inte. Och vi har anledning att vara paranoida, säger hon.

Det som återstår av lönegapet beror, enligt henne, på att kvinnors arbete värderas lägre än mäns arbete. När arbete som kvinnor traditionellt har gjort gratis i hemmet, som att ta hand om barn och gamla, flyttade ut på arbetsmarknaden fortsatte det att vara lågt värderat.

Fackets fokus ligger nu därför på att tillsammans med regeringen hitta ett system för att uppnå lika lön för arbete av lika värde.

Tillbaka till Arborg. Av kommunens 11 300 invånare är ett tusen anställda i kommunen – bland annat inom skolan, förskolan och som vägarbetare. När standarden infördes i kommunen 2019 var lönegapet 1,5 procent. Tre och ett halvt år senare var det utraderat.
– Jag är väldigt stolt över det. Vi blir en förebild. Kommunen är den största arbetsgivaren i Arborg. Kan vi stänga lönegapet kan alla gör det, säger Fjóla Kristinsdóttir.

Kommunens hr-chef Berglind Hardardóttir berättar att det var ett omfattande arbete att gå igenom vilka arbetsuppgifter som ingår i de kommunanställdas arbetsbeskrivningar. Därefter delades arbetsbeskrivningarna in i elva kategorier efter bland annat hur mycket ansvar de innebär och vilken utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet som krävs. Två personer med yrken inom samma kategori ska normalt sett få samma lön.
– Har de olika lön måste vi kunna motivera vad det beror på, säger Berglind Hardardóttir.

På Fjölbrautaskóli Suderlands gymnasieskola i Selfoss arbetar ett hundra lärare. Till en början ifrågasatte skolans rektor, Olga Gardarsdóttir, om standarden verkligen behövs för lärare, där lönen länge har bestämts av kriterier som ålder, utbildning, erfarenhet och tjänstgöringstid. Ingen lärare har heller fått höjd månadslön till följd av standarden, som implementerades på skolan 2019.

Men standarden kräver att arbetsgivaren en gång per år noggrant går igenom vilka arbetsuppgifter som ingår i alla medarbetares arbetsbeskrivning.
– Det är en fördel att nu vet personalen exakt vad som förväntas av dem, säger Olga Gardarsdóttir.

I lärarrummet har lunchrasten precis börjat. Här träffar vi Eyrún Magnúsdottir, lärare i sociologi, antropologi, statsvetenskap och genuskunskap. Den främsta fördelen med lagen och standarden är just att arbetsbeskrivningarna har blivit tydligare, enligt henne.
– Tidigare var det mer vagt vad som ingick i arbetsuppgifterna. Vi har nästan tusen elever som har olika aktiviteter, problem, frågor om livet och annat. Det finnas alltid något att göra. Och det är lätt att jobba övertid om du känner starkt för ditt jobb, säger hon.

Sedan standarden infördes har det blivit lättare att begära extra ersättning för merarbete som inte är en del av arbetsbeskrivningen.
– Det går att säga: ”Det här behöver inte bara vara min uppgift”. Standarden ger en större trygghet att kräva betalt för extra arbete. Ledningen är mer medveten om ifall du gör något extra, säger Eyrún Magnúsdottir.

Själv övervakar hon valet till elevrådet. Tidigare var det inte med i hennes arbetsbeskrivning.
– Den extratid och omtanke som jag lägger ner på eleverna erkänns nu som arbetstid och jag får några timmars övertidsersättning, säger Eyrún Magnúsdottir.

Hon tycker också att arbetsglädjen bland personalen har ökat sedan skolan införde standarden om jämställda löner.
– Det ger en känsla av stolthet att arbeta för en professionell arbetsgivare.