Mer kontroll av asbestutbildarna på gång

Asbest skördar fortfarande liv – både globalt och i Sverige. Det fastslog Jukka Takala, arbetsmiljöexpert från Tammerfors universitet och tidigare bland annat chef för EU:s arbetsmiljöbyrå, EU Osha.

– Asbest är kanske den enskilt största risken i arbetslivet. Det kan ta så lång tid som upp till 55 år innan det märks att man blivit sjuk, sa han.

Jukka Takala var först ut i raden av många talare, både forskare, myndighetsrepresentanter, branschföreträdare och andra, när Afa Försäkring anordnade ett heldagsseminarium om asbest. Seminariet arrangerades tillsammans med Byggnads och Byggföretagen och hölls i Afas lokaler i centrala Stockholm. Intresset var stort. Fullt på plats: 100 personer i salen och 400 med online, noterade Maria Schütt från Afa Försäkring som höll ihop dagen.

Forskaren Jukka Takala visade diagram, statistik och siffror över hur arbetstagare världen över utsätts för, insjuknar i och dör av asbest. Olika studier ger olika svar och det finns ingen tydlig trend över utvecklingen de senaste fyra åren, sa han.

– Det kan vara upp till 300 000 människor som dör varje år på grund av asbest, sa han och tillade:

– Det kommer att bli bättre men det tar lång tid.

Storbritannien är kanske värst drabbat, men de har också bra statistik över antalet dödsfall i cancerformen mesoteliom, som är en bra indikator på cancer på grund av asbest, påpekade Jukka Takala, och tillade att antalet dödsfall är underskattat. Enligt honom rapporteras mesoteliom inte alltid som en arbetssjukdom och lungcancer ännu mer sällan. Det beror både på att arbetstagarna ofta insjuknar lång tid efter att de exponerats, i hög ålder, och på att risken att dö på grund av asbest är 55 gånger högre om man också röker, sa Jukka Takala. Han förklarade:

–  Läkaren frågar: Har du rökt? Om svaret blir ja, så blir det inga fler frågor. Läkaren vill bara hjälpa patienten och tar inte reda på mer – så vi vet inte.

Enligt Jukka Takala får bara en liten del av de som dör eller invalidiseras på grund av asbest ersättning för att ha drabbats av en arbetssjukdom - så ser det ut över hela världen, även i Sverige.

Maria Albin, professor och överläkare i arbets- och miljömedicin vid Karolinska Institutet, klev sedan upp på scenen. Hon berättade att ny forskning visar en ökad risk även för cancer i olika delar av mag- och tarmkanalen vid exponering för asbest. Nytt är också, sa hon, att risken ökar vid lägre exponeringsnivåer än vad tidigare forskning visat.

Maria Albin FOTO: Ulf Sirborn

– Det finns ny medicinsk kunskap som kräver att vi höjer ambitionsnivån när det gäller att hantera asbest så att vi inte orsakar ny sjukdom, konstaterade Maria Albin.

Hon förklarade hur man resonerar inom EU när man sätter gränsvärden för ämnen som orsakar cancer och där man inte kan säga att det finns en säker nivå. Man börjar med att räkna ut hur stor risken är för extra dödsfall när någon har arbetet ett helt arbetsliv vid ett visst gränsvärde.

– När man sätter nya gränsvärden inom EU får man inte sätta dem så att risken blir fler än fyra extra dödsfall per 1000. Men man ska sträva efter att det inte blir fler än fyra dödsfall per 100 000.

Maria Albin ställde sig dock frågan om EU klarar att hålla detta och pekade på att fler kan exponeras för asbest framöver. Det beror bland annat på det stora renoveringsbehovet av fastigheter byggda under 60- och 70-talen innan asbest förbjöds, energibesparingsåtgärder och ökade krav på återvinning av bland annat byggavfall som kan innehålla asbesthaltigt material.

Hon efterfrågade bland annat någon form av register över fastigheter där det förekommer asbest och hänvisade till både Danmark och Storbritannien.

– Det finns också register hos Transportstyrelsen över asbestförekomst på en väldigt hög detaljnivå i alla svenskflaggade fartyg. Varför har vi inte det för fastigheterna, sa Maria Albin,

och tillade:

– Då skulle risken minska väldigt mycket för att arbetsgivare skulle skicka in anställda utan skyddsutrustning. Det skulle också innebära att anställda kunde känna en helt annan trygghet och det skulle bli lättare att rikta inspektioner mot kända objekt.

Maria Albin hänvisade också till att Frankrike, Danmark och Nederländerna har gränsvärden för asbest under EUs nivå.

– Flera andra länder har gått före och jag vet inte varför vi inte längre vill vara i frontlinjen, sa hon.

Naturvårdsverket, Boverket och Arbetsmiljöverket var representerade. Boverkets representant kunde inte svara på om myndigheten skulle kunna ha ett register över fastigheter som innehåller asbest, som efterfrågats av forskaren Maria Albin.

Från Arbetsmiljöverket kom Gustaf Bäck, handläggare för kemifrågor på Arbetsmiljöverket och den som håller i de ändringar som myndigheten gör i sina föreskrifter i och med det nya EU-direktivet. Han noterade att gränsvärdet nu sänkts kraftigt och att krav på tillstånd för sanering eller rivning, som nu ställs i direktivet, redan funnits i Sverige, men att kraven på utbildning skärpts. För sanerare och rivare krävs en särskild utbildning.

– Kraven på utbildning är anpassade efter uppgiften. Man ska genomgå ett kunskapsprov för att se att man har tillgodogjort sig utbildningen och få ett bevis på det, sa Gustaf Bäck.

Vem godkänner kvaliteten på utbildningen, frågade Afas Maria Schütt.

– Det är ett problem och det har vi fört fram tidigare. Vi har inte möjlighet att ställa krav och granska utbildningsgivare, som det ser ut i dagsläget, svarade Gustaf Bäck.

Han tillade att Arbetsmiljöverket får många frågor men att de ännu inte har alla svar. Myndigheten lägger löpande ut mer information på sin hemsida, sa Gustaf Bäck.

Efter myndigheterna berättade Afa Försäkring om asbest och de partsavtalade försäkringarna. Afas Michel Normark, chef på avdelningen för försäkringsvillkoren kände inte igen sig i forskare Jukka Takalas uppfattning att få insjuknade i asbest får ersättning för en arbetsrelaterad sjukdom.

– Jag tror att svenska läkare är bra på att ställa frågor om vad personer har arbetet med om någon i yrkesför ålder kommer med en lungcancer.

Anna Weigelt från Afas analysavdelning hade gått igenom hur många som fått en arbetssjukdom godkänd på grund av exponering för asbest hos Afa. Hon hade studerat de som insjuknat under perioden 2005 till 2023 och hittat 393 personer. Vanligast var en manlig vvs-montör som insjuknat i 70- till 75-årsåldern.

Under perioden 2019-2023 stod de godkända asbestrelaterade arbetssjukdomarna för endast 1 procent av alla Afas godkända sjukdomar, konstaterade Anna Weigelt.

– I dag är det den minst vanliga sjukdomen hos oss. Men av de 393 som fått sin sjukdom godkänd har 301 hittills avlidit. Det är en otäck sjukdom att drabbas av, sa hon.

Afas Maria Schütt bjöd sedan upp, vad hon kallade en överraskningsgäst, på scen: Ardalan Shekarabi (S), vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Han var bekymrad.

Ardalan Shekarabi (S) FOTO: Riksdagen

– Asbestfrågan behandlas i politiken som om det är en historisk fråga, men så är det inte.

Han påpekade att det finns oseriösa företag i byggbranschen och efterfrågade fler inspektioner från Arbetsmiljöverket efter att myndigheten beviljat tillstånd.

– Det där måste hänga ihop. Vi kan inte ha en inspektionsverksamhet som inte leder till indragna tillstånd. Det måste vara tufft, sa Ardalan Shekarabi.

Efter lunch gjorde även professor emeritus Bengt Järvholm från Umeå ett oannonserat framträdande. Han berättade att han arbetat med asbestfrågor sedan slutet av 1970-talet och att han får samtal från oroliga, ofta privatpersoner som förstått att de inte har hanterat asbesthaltigt material på rätt sätt. Bengt Järvholms medskick var att ge korrekt information och berätta om risker. Han menar att det lugnar.

Bengt Järvholm FOTO: Umeå universitet

– Det som jobbar med asbest måste förstå vad det är, vad damm är, hur man skyddar sig och vad mätningar av asbestnivåer visar i olika sammanhang. Att informera måste få ta tid. Var ärlig och berätta hur det är.

Sen var det dags för branschföreträdare. De beskrev beställare som inte förstår att asbestsanering tar tid, materialinventeringar som inte finns och som gör att arbetstagare riskerar att utsättas för asbest utan att de vet om det. Brist på ansvarstagande i alla led som leder till osund konkurrens, kollegor, oftare rivare än sanerare, som använder skyddsmasken fel och inte rakar bort skägget. Och de berättade om stora brister i sanerares och rivares utbildning.

– Det måste finnas en standard. De förekommer oseriös utbildning. Jag träffar de som inte pratar svenska så bra och har gått en snabb online kurs och inte förstått. Det finns även de som kommer med köpta diplom, sa Pio Rodriguez från Branschorganisationen för byggnadsberedning.

Han tillade:

– Många som jobbar med asbest förstår inte hur farligt det är.

Ett av medskicken var att utbildningarna behöver kvalitetssäkras. Och nu har branschen agerat.

Anders Sandberg, från Kvalitetssäkrad kompetens berättade om ett nytt projekt från aktörer inom byggbranschen för att ta fram en form av körkort. Arbetsmiljöverkets föreskrifter med skrivningar som ”… har de kunskaper som behövs.”, måste förtydligas, sa Anders Sandberg och ställde sig frågan: Vilka kunskaper är det?

Han berättade att branschen nu gemensamt tar fram en kvalifikation som beskriver vad någon ska kunna efter att ha gått en asbestutbildning. Det viktiga är resultatet av utbildningen. Han jämförde med ett bilkörkort där det finns standardiserade prov och kontroller.

– Vi vill ta fram ett kort som visar att du kan någonting och som faktiskt har ett värde. Målet är att färre ska skadas och dö.

Jan-Olof Edgar från Svensk Byggtjänst tog vid och bekräftade att arbetet är i gång.

– Det är tydligare med det nya direktivet men mycket återstår att tolka. Och det gör vi nu för att ta fram ett eget kunskapsprov för att få ett sektorskörkort.

Tanken är sedan att krav på körkortet ska ställas av branschen själv genom branschavtal mellan parterna och i upphandlingar.

–  Det är också viktigt att det ställs krav på kontroll i upphandlingar, sa Jan-Olof Edgar.