Experterna: Lagen har problem
OKLART Personer som utpekas anonymt kan inte försvara sig. Skydd mot repressalier går inte att garantera. Och okunskapen om visselblåsarlagen är stor hos både arbetsgivare och anställda. Det är några av problemen med den fyra år gamla lagen, enligt jurister som Allt om arbetsmiljö har intervjuat.
Det här är DEL 1 i vårt tema om den nya visselblåsarlagen.
Text : Kamilla Kvarntorp
Publicerad: 2025-09-29
Den 17 december 2021 började en ny visselblåsarlag gälla i Sverige, eller lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, som den egentligen heter. Enligt lagen måste alla arbetsgivare med minst 50 anställda inrätta interna kanaler där det går att rapportera om allvarliga arbetsrelaterade missförhållanden som är av allmänintresse. Arbetsgivare får heller inte hindra rapportering av missförhållanden eller utsätta en person som har visselblåst för repressalier.
– Lagen i sig tycker vi är bra. Det är tydligare nu hur det går att rapportera och att den som rapporterar har skydd mot repressalier, säger Daniel Falk, chefsjurist på fackförbundet Ledarna som organiserar chefer.
För att omfattas av lagen ska visselblåsaren alltså rapportera om arbetsrelaterade missförhållanden av allmänintresse. Information som bara rör visselblåsarens personliga anställnings- eller arbetsförhållanden omfattas inte av lagen.
Frågan är vad ett missförhållande av allmänintresse är. Enligt information från Arbetsmiljöverket ska det gälla allvarliga förhållanden, angå allmänheten och finnas ett legitimt intresse av att informationen kommer fram. Oscar Fredriksson, jurist och tidigare utredningschef på konsultbyrån Starck & Partner, tycker inte att det framgår tillräckligt tydligt av visselblåsarlagen vad det konkret går att rapportera om.
– Det skulle kanske behöva förtydligas, med exempel på vad som är en visselblåsning och vad som inte är det, säger han.
Enligt Oscar Fredriksson är det främsta syftet med lagen att skydda personer som rapporterar om bland annat korruption och penningtvätt. Men det finns, enligt honom, också tillfällen när det går att visselblåsa om rena arbetsmiljöproblem. Som exempel anger han om skyddsbestämmelserna för hissar inte tillämpas, att det saknas skyddsräcken eller att arbetsgivaren på andra sätt systematiskt bortser från säkerhetskrav på arbetsplatsen.
– Bryter de mot arbetsmiljölagen när det gäller säkerhet finns ett allmänintresse. Ingen ska anlita den organisationen för att utföra uppgifter, säger Oscar Fredriksson.
Om stora delar av personalen på en stor arbetsplats, till exempel en myndighet, mår dåligt på grund av hur en högt uppsatt chef beter sig kan det också vara ett missförhållande av allmänintresse, enligt Oscar Fredriksson.
– Är problemen så stora att hela myndigheten och myndighetsutövningen påverkas kan det ha ett allmänintresse, eftersom tredje man kan påverkas.
Bryter de mot arbetsmiljölagen när det gäller säkerhet finns ett allmänintresse. Ingen ska anlita den organisationen för att utföra uppgifter.
- Oscar Fredriksson.
Det är arbetsgivarens ansvar att informera de anställda om på vilket sätt de kan visselblåsa och vad de kan visselblåsa om, det vill säga vilka missförhållanden som är av allmänintresse. Men Oscar Fredriksson upplever att bristen på kunskap är stor både hos arbetsgivare och medarbetare när det gäller vad det går att visselblåsa om och hur rapporter om missförhållanden ska hanteras. En förklaring är, enligt honom, att det ofta inte kommer in så många visselblåsarärenden och att det därför inte finns någon upparbetad kunskap om hur de ska hanteras.
Arbetsrättsjuristen Tommy Iseskog tycker att den bristande kunskapen hos både chefer och medarbetare om vad lagen innebär är ett stort problem. Okunskapen leder, enligt honom, antingen till att färre visselblåser, därför att de inte vet hur de ska göra och vilket skydd de har, eller till visselblåsningar om sådant som inte är missförhållanden av allmänintresse.
– Arbetsgivare har inte lagt ner tillräcklig möda på att informera om vad lagen egentligen handlar om, hur den förhåller sig till allmänna protester, allmänt missnöje och interna diskussioner av olika slag, säger han.
Hur fungerar då visselblåsningen i praktiken? Rapporterna om missförhållanden kan, enligt lagen, antingen tas emot internt i organisationen eller läggas ut på en extern aktör, till exempel en advokatbyrå. Och de som tar emot rapporterna ska vara oberoende och självständiga.
Olle Lundin är professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet. Han konstaterar att det är svårt att hitta en oberoende utredare på en arbetsplats.
– Vi alla befinner oss ju i ett beroendeförhållande till arbetsgivaren. Det är en svaghet i lagens konstruktion att det går att granska sin egen arbetsgivare och kanske sin egen chef. Man ska inte vara särskilt rädd om sitt jobb för att ge sig in i sådana matcher med sina chefer.
Han tycker därför att det är bättre att interna visselblåsarkanaler läggs utanför arbetsplatsen, till exempel hos advokatbyråer. Även om de inte heller är helt oberoende.
– De vill ju ha kvar uppdraget som de tjänar pengar på. Och vill kanske inte vara för obekväma mot sin uppdragsgivare. Men i den bästa av världar är de så rädda om sitt varumärke att de faktiskt är oberoende och agerar med integritet, säger han.
Man ska inte vara särskilt rädd om sitt jobb för att ge sig in i sådana matcher med sina chefer.
- Olle Lundin.
Är de som tar emot visselblåsarrapporterna inte självständiga och oberoende finns en risk för att oegentligheter inte kommer fram, tillägger Oscar Fredriksson.
– Det blir en friserad bild av arbetsgivaren, en friserad verklighetsbeskrivning som inte stämmer, säger han.
Det går också att rapportera om missförhållanden via de externa visselblåsarkanaler som finns hos 51 så kallade behöriga myndigheter. Hit går det att rapportera överträdelser som ligger inom myndighetens ansvarsområde. Till Arbetsmiljöverket går det till exempel bland annat att larma om missförhållanden som rör personlig skyddsutrustning. Eftersom det kan vara svårt att upprätta en helt oberoende visselblåsarkanal internt tycker Oscar Fredriksson att det är bra att det även går att rapportera externt.
– Det är kanske bättre att visselblåsa till ansvarig myndighet. Den ligger i alla fall utanför den egna organisationen. Men att den möjligheten finns är väldigt okänt, säger Oscar Fredriksson.
Bland svenska jurister finns olika uppfattningar om huruvida arbetsgivare som omfattas av visselblåsarlagen måste erbjuda en möjlighet att larma anonymt om missförhållanden av allmänintresse. Men i praktiken är det vanligt att det går att rapportera utan att avslöja sin identitet via interna visselblåsarkanaler på arbetsplatsernas hemsidor.
Oscar Fredriksson tycker att det är viktigt att möjligheten att visselblåsa anonymt finns. Det gör att fler vågar berätta vad de vet. Han konstaterar samtidigt att anonymiteten kan missbrukas för att skada någon.
– Du kan visselblåsa mot en chef som du inte tycker så mycket om. Men du riskerar inget, även om det du säger inte är sant, säger han.
Oscar Fredrikssons bild är också att många arbetsgivare är för snabba med att vidta åtgärder, som att direkt omplacera en person som fått anklagelser riktade mot sig i en visselblåsarrapport.
– De vill visa handlingskraft och springer för snabbt på en uppgift som de inte vet är sann. Det gör att processen inte är rättssäker, säger han.
För att undvika att någon pekas ut felaktigt betonar Oscar Fredriksson vikten av att de som tar emot rapporter om missförhållanden gör en ordentlig utredning innan de vidtar åtgärder.
– När de får in ett tips om att något är fel bör de ha is i magen och utreda ärendet grundligt. Hittar de inget som stöder tipset i utredningen ska de inte agera.
Anonyma visselblåsare kan skapa obehag för den som inte får bemöta anklagelsen, menar professor Gustaf Kastberg Weichselberger.
Foto:
Gustaf Kastberg Weichselberger, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, tror också att anonymiteten gör att fler känner sig trygga med att visselblåsa. Men han bekräftar samtidigt att chefer utpekas felaktigt i visselblåsarrapporter. Tillsammans med en kollega har han studerat hur fyra olika stora kommuner i Västsverige har hanterat inrapporterade visselblåsarärenden sedan 2022. Studien visar att hela 70 procent av ärendena inte var av allmänintresse.
– Jag tror att det beror på att man vill anmäla något som man är missnöjd med. Då blåser nog en del i alla kanaler. Men det skapar en obehaglig situation när det inte går att bemöta anklagelserna. Konsekvensen kan bli att den utpekade får sparken eller skickas hem i tre månader, säger han.
Gustaf Kastberg Weichselberger anser att problemet är hur inkomna visselblåsarärenden hanteras, inte lagen i sig.
– Utredningsförfarandet kan vara väldigt skarpt. Det finns chefer som får gå hem på dagen. Och senare visar det sig att de inte har gjort något fel. De kan fara väldigt illa. Lär sig inte arbetsgivarna att få ner antalet överanmälningar kan det bli ett rejält arbetsmiljöproblem för våra chefer, säger han.
Utpekas chefer utan att det saknas grund för det kan det också, enligt Gustaf Kastberg, bli svårare att rekrytera duktiga chefer.
– Färre vill axla uppdragen under så otacksamma förhållanden. Eller så får vi försiktigare, sämre chefer. De undviker kanske att ändra i schemat om de vet att det leder till en visselblåsning.
Ledarnas Daniel Falk tycker också att ett stort problem med lagen är att chefer utpekas felaktigt i visselblåsarrapporter.
– Flera visselblåsarärenden mot våra medlemmar handlar om missnöje med ledarskapet, hur arbetet är organiserat, en organisationsförändring och annat som inte är allvarliga missförhållanden av allmänintresse, säger han.
Daniel Falk berättar att det kan få allvarliga konsekvenser om det skulle visa sig att det inte fanns någon substans i en anmälan och att en chef har stängts av felaktigt.
– För många av våra medlemmar som har varit föremål för en avstängning är det väldigt svårt att komma tillbaka. Misstankarna mot chefen finnas ofta kvar även om de saknade grund, säger han.
Felaktigt utpekade chefer brukar också, enligt Daniel Falk, få ett sämre förtroende för sin arbetsgivare och vill ofta byta arbetsplats. Hans erfarenhet är därför att de ofta köps ut av arbetsgivaren.
Han framhåller samtidigt att det är riskabelt att visselblåsa om något som inte är av allmänintresse.
– Visar det sig att det de visselblåser om inte är ett allvarligt missförhållande har de inget repressalieskydd, säger Daniel Falk.
Repressalieskyddet innebär att arbetsgivaren inte har rätt att bestraffa dem som larmar om missförhållanden av allmänintresse genom en omplacering, uppsägning eller på annat sätt.
Visar det sig att det de visselblåser om inte är ett allvarligt missförhållande har de inget repressalieskydd.
- Daniel Falk.
Men enligt Oscar Fredriksson går det i normalfallet inte att garantera att den som visselblåser inte utsätts för repressalier. Om medarbetare till exempel sägs upp vid ett senare tillfälle kan det vara svårt att bevisa att det berodde på larmet om missförhållanden.
Den som utsätts för repressalier efter en visselblåsning om missförhållanden som är av allmänintresse har rätt till skadestånd. Men Ebba Sverne Arvill, jurist och författare, känner inte till något rättsfall där den som har visselblåst och drabbats av repressalier har fått skadestånd.
– Är det en visselblåsning av allmänintresse tror jag att arbetsgivaren är väldigt intresserad av en förlikning. Och de flesta tvister om visselblåsningar slutar i förlikning.
Olle Lundin tycker att det största problemet med lagen är bristen på sanktionsmöjligheter om arbetsgivaren inte sköter visselblåsningen på ett korrekt sätt.
– På kort tid har man i flera kommuner gett sig på de personer som är satta att hantera visselblåsningen, bytt ut dem eller trakasserat dem. Det uppenbara syftet är att tysta ner visselblåsningen. Det går inte att förstå på något annat sätt. Och det kan de komma undan med. Visselblåsarlagen blir helt meningslöst om ett sådant beteende sprider sig.
Han tycker att tydliga sanktionsregler, till exempel sanktionsavgifter, borde föras in direkt i visselblåsarlagen.
– En vanlig straffrättslig sanktion skulle också fungera. Nu har vi ju ingenting. Förutom Arbetsmiljöverket som förväntas sköta det här. Men de har ju inte reagerat alls, säger Olle Lundin.
Enligt Peter Johansen, tillförordnad sektionschef på Arbetsmiljöverkets avdelning för inspektion, kan verket inte agera om det kommer in tips om att en arbetsgivare har bytt ut obekväma personer i en visselblåsarfunktion.
– Vi tillsynar om det finns visselblåsarkanaler och hur de sköts. Ärenden på individnivå är inget som vi tillsynar, säger han.
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
