Orimliga krav för personliga assistenter

Konflikter mellan arbetsmiljölagar och sociala rättighetslagar drabbar personliga assistenter. Otydliga arbetsbeskrivningar, arbete i annans hem och urholkade kollektivavtal gör assistentens roll svår och utsatt.

I arbetet som personlig assistent krockar två juridiska områden. Å ena sidan socialrätten där socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och framförallt lagen om särskilt stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) som ger funktionshindrade rätt till stöd och trygghet.

Å andra sidan finns lagar som regler arbetsförhållandena, såsom lagen om anställningsskydd, arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen.

– Juridiken har inte lyckats sammanföra dessa på ett bra sätt. Och när två lika viktiga områden möts blir det problematiskt, säger Eva Schömer, docent i rättssociologi vid Lunds universitet.

I sin forskning har hon intervjuat både anhöriga till brukare och personliga assistenter. Bland assistenterna vittnade flera om en svårighet att veta vilka arbetsuppgifter som ingår i jobbet. En anledning till det är uppfattningen att assistenten ska vara brukarens armar, ben, händer och fötter – ett mantra som inte har stöd i någon lagtext – men som många assistenter ändå förväntas arbeta utifrån.

Det bidrar till att förväntningarna på assistenterna kan bli orimliga, menar Eva Schömer som presenterade sin forskning på ett seminarium på AFA Försäkring nyligen.

Hon jämförde med arbetsvillkoren inom hemtjänsten där det mesta är detaljreglerat. De personliga assistenterna hade ytterst få regler att förhålla sig och Eva Schömer berättade om assistenter som passat anhörigas hundar eller arbetat med fönsterputsning på osäkra stegar.

En annan problematik är att brukarens anhöriga ofta även blev en kollega. I praktiken blir de anhöriga också arbetsledare eftersom assistentsamordnaren sällan besöker arbetsplatsen.

– Det är ett problem att arbetsgivarna inte är tydliga i sin arbetsledarroll. Man ser sig mer som förmedlare av jobb, inte som en arbetsgivare, säger Eva Schömer som uppmanade till att skriva anställningsavtal som så gott det går tydliggör vilka arbetsuppgifter som ingår i assistentjobbet.

Arbetet i hemmet innebär också att önskemålen från brukaren och brukarens anhöriga fick extra tyngd. Att ifrågasätta de anhörigas vilja är också svårt. Eva Schömer gav flera exempel som belyste svårigheterna.

– På vissa ställen ville inte föräldrarna att det skulle finnas lyftanordningar för att det skulle skapa en institutionskänsla.

Effekten blev att assistenternas ryggar pajade av de tunga lyften, och att många sa upp sig på grund av liftarna fattades.

Eva Schömer poängterade också att det finns många assistansbolag som är väldigt bra arbetsgivare men att hennes forskning inriktat sig på problemområden.

Marie Boström är förbundsombudsman på fackförbundet Kommunal som organiserar personliga assistenter. Hon menade att Kommunal är medskyldigt till assistenternas knepiga situation eftersom man ”urholkat kollektivavtalen” genom att skriva bort LAS, lagen om anställningsskydd, och delar av arbetstidslagen.

– Få är tillsvidareanställda, vilket skiljer sig radikalt från övriga arbetsmarknaden. Det finns också en tystnadskultur bland personliga assistenter eftersom många är rädda att förlora jobbet, säger Marie Boström som även hon efterlyste tydliga arbetsbeskrivningar.