Rekordfå får livränta

Antalet personer som får livränta efter att ha drabbats av en arbetsskada har minskat kraftigt – från 91 000 personer 1999 till 14 700 i dag. En minskning med 84 procent. Det visar nya siffror från Försäkringskassan.
– Det här vore ju inte ett problem om det var så att arbetsskador hade försvunnit, men så är det ju inte, säger Dan Holke som utrett den statliga arbetsskadeförsäkringen på regeringens uppdrag.

Utredningen, som lämnade sina förslag för lite drygt 2,5 år sedan, var den tredje i ordningen under en tio års period, och en effekt av en utbredd insikt om att den statliga arbetsskadeförsäkringen inte fungerar. Den dåvarande S-ledda regeringen, som tillsatte utredningen, påpekade i direktiven att förslag behövdes för att se till att arbetsskadelivräntan fungerar och ger ekonomisk trygghet vid inkomstförlust på grund av arbetsskada. Regeringen tillade att förutsebarheten för den enskilde skulle vara god och att variationer i livränta som inte beror på sådant som förändringar i arbetsmiljön riskerade att minska förtroendet för arbetsskadeförsäkringen.

Nu konstaterar Dan Holke, som tidigare varit chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd och numer pensionär med en del expertuppdrag, att försäkringen fortsätter att uppvisa tydliga tecken på att den inte fungerar.

– Antalet godkända arbetsskador ligger på ungefär samma jättelåga nivåer år efter år. I och med att det är så få nya skador som anmäls och så få som godkänns så kommer antalet mottagare att fortsätta att sjunka om man inte gör något.

Lagförändringar inom sjukförsäkringen, rutiner hos Försäkringskassan och framför allt kravet på att problemen efter en skada ska kvarstå i ett år framåt är de viktigaste orsakerna till att försäkringen inte fungerar, enligt utredningen. En lång lista med förslag lämnades. Dan Holke noterar att inget har hänt med förslagen i den över 1 500 sidor långa utredningen som presenterades för socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) i september 2023.

– Det förvånar mig. Ministern sa själv när vi lämnade över utredningen att den här försäkringen inte fungerar.

I riksdagen har Anna Tenje svarat på frågan om varför utredningens förslag inte tagits vidare. Enligt ministern framkom det vid remissrundan att det fanns behov av att utreda mer, särskilt kring förslaget om sänkt krav på varaktighet av skadan.

Dan Holke ställer sig frågande till det.

– Man har gett uppdrag till Inspektionen för socialförsäkringen men det ser mer ut som ett sätt att skjuta upp frågan. Regeringen har också fått kritik för att man har haft dåligt beredningsunderlag i många ärenden och gått för fort fram. Jag vill påstå att man här har ett utmärkt beredningsunderlag. Den enda slutsatsen jag kan dra är att det här är ingenting man prioriterar.

Med i utredningen fanns både företrädare för de politiska partierna, företrädare för arbetsmarknadens parter och experter från myndigheter som Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringen. Enligt Dan Holke rådde det i stort sett enighet kring nästan alla förslagen.

– Och sen händer ingenting. Det är lite frustrerande.

Om inget görs blir den statliga arbetsskadeförsäkringen mindre relevant, menar Dan Holke. Det blir i stället Afa försäkring, som ägs av arbetsmarknadens parter, som kommer att hantera flest godkännanden och avslag. För de som har drabbats av en arbetssjukdom, som exempelvis utmattning eller ryggbesvär efter långvarigt tungt arbete, är en sådan utveckling ett stort problem, enligt Dan Holke.

– Afa försäkring ersätter inte inkomstförluster för arbetssjukdomar om inte Försäkringskassan först har prövat att det är en arbetsskada. Det betyder att de som drabbas av arbetssjukdomar riskerar att inte få någon ersättning. Det är dessutom framför allt arbetssjukdomarna som ger de långa sjukskrivningarna med stora inkomstförluster.

Han tillägger:

– På pappret finns en allmän uppfattning att vi ska ha en arbetsskadeförsäkring. Skadar man sig på jobbet ska det betalas gemensamt för vi behöver också en del jobb som är farliga och det kommer alltid ske olyckor. Men sen när det väl gäller att se till att människor ska ersättas då är det inte samma intresse.

Utredningen visade också att försäkringen under perioden 2006 till 2022 i genomsnitt gick med ett överskott på 1,8 miljarder per år. Det betyder att det tagits in mer pengar via den så kallade arbetsskadeavgiften som finansierar försäkringen än vad som betalats ut. Avgiften är en procentsats på lönesumman och betalas in av arbetsgivaren. Ett överskott i försäkringen går till staten.

Enligt en rapport från fackförbundet Forena levererade försäkringen ett överskott till statskassan på totalt 23 miljarder mellan 2006 och 2019. Forena konstaterade att arbetsskadeförsäkringen därmed gett statskassan en rejäl förstärkning.

Men nu har arbetsskadeavgiften sänkts, från 0,2 procent av lönesumman till 0,1 procent. Enligt Finansdepartementet ses avgiften över löpande och har sänkts för att mer motsvara de faktiska utgifterna. Finansdepartementet uppger att avgiften inte har varit så låg som nu under åtminstone hela 2000-talet.

Dan Holke påpekar att den låga avgiften är en spegelbild av att försäkringen inte fungerar.

Ruth Mannelqvist är professor i juridik vid Umeå universitet och forskar om rättsliga aspekter på socialförsäkringen och sjukförsäkringen. Hon är också orolig över att antalet mottagare av livränta har sjunkit så drastiskt eftersom det inte motsvaras av en förbättrad arbetsmiljö.

Hon påpekar att utgifterna för försäkringen var höga på 1990-talet och att reglerna för att omfattas därför stramades åt. Beviskraven lättades sedan i början av 2000-talet, men kritiken mot försäkringen har fortsatt. Ruth Mannelqvist menar att det är svårt att förstå att inte mer görs för att försäkringen ska fungera som avsett, men tror att oron för ökade kostnader kan spela in. Hon är orolig för att betalningsviljan till försäkringen på sikt kan urholkas.

– Många arbetstagare avstår ju ganska mycket av sin lön för att betala till olika socialförsäkringar. Men om man inte får något varför ska man då betala.

Hon tillägger:

– Man behöver verkligen se över alla våra socialförsäkringar för vi lever inte riktigt upp till lagstiftningens ambitioner.

Även Mia Carlsson, universitetslektor och docent i juridik på Stockholms universitet som forskar om socialförsäkringsrätt och arbetsskadeförsäkringen ser risker med det låga antalet beviljade livräntor från staten. Hon förklarar att TFA, parternas avtalade arbetsskadeförsäkring som hanteras av Afa försäkring, och den statliga försäkringen samverkar.

– Man har ju inte velat ha arbetsskador i domstolarna. Man la i stället skadeståndsansvaret i försäkringen, TFA. Och då kan man ju inte ha en situation där staten prövar väldigt få ärenden för då urholkas även grunden för TFA.

Mia Carlsson påminner också om att Sverige, genom en ILO-konvention, har åtagit sig att ha en försäkring som ger arbetsskadade rätt till ersättning och att försäkringen även ger kunskap för det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Hon pekar även på att utgifterna för försäkringen har varierat stort över tid och menar att det är viktigt att hitta ett stabilt system. Hon har därför viss förståelse för att politikerna går långsamt fram och noterar att de låga antalet livräntor hamnar långt ned på prioriteringslistan, även om det finns en samsyn om behovet av att göra något.

– Jag tror att det här upplevs som väldigt komplicerat och gör att politikerna blir osäkra. Det är en korsning av socialförsäkringsrätt, skadeståndsrätt och kollektivavtalsreglering. Jag tror också att man har velat att den här gången ska det verkligen bli rätt.

Hennes förslag för att komma vidare är att börja med den så kallade ett-årsregeln som innebär att skadan måste orsaka problem i minst ett år framöver.

– Det är där det blir stopp för de flesta. Om man bara skruvar på den kan man följa upp och se resultatet, låta Försäkringskassan jobba i det nya systemet och lättare hitta en bra balans i det här komplexa systemet.