Så hejdas digital aggression

"Olle är väldigt ledsen.”
"Det känns extremt olustigt att lämna honom i skolan i morgon.”
”Jag känner sedan en tid att du inte har kontroll över klassen.”

En rad av mejl skrivna under allt senare kvällstid, undertecknade med förälderns namn och höga position i yrkeslivet, och rektorn cc:ad. Det är ett fiktivt exempel, ur en film som ska användas för att diskutera digital aggressivitet i skolan, framtagen av en forskargrupp vid Malmö universitet.

Exemplet bygger på verkliga erfarenheter, som de tagit del av när de undersökt digital aggressivitet i skolans värld. Men problemet finns på många andra håll, säger Rebecka Cowen Forssell.
– Alla som har långvariga kontakter med människor som fattar beslut som kan ha kännbara konsekvenser och som tredje part kan vilja påverka berörs. Socialtjänst, vård och omsorg till exempel.

Digital aggressivitet har blivit allt vanligare, säger hon.
– Aggressioner har till viss del flyttat från den fysiska arbetsplatsen till digitala rum. Personer utanför den egna organisationen kan på ett annat sätt bli en del av arbetsmiljön.

Rebecka Cowen Forsell. Foto: Malmö universitet

När kommunikationen sker via mejl eller på sociala medier försvinner mycket av det som man tar för givet i ett fysiskt möte.
– Det blir ansiktslöst och det spelar roll för vår förmåga att förstå den andres perspektiv. Man ser inte vilken reaktion man framkallar. I stället för ansiktsuttryck och kroppsspråk ser man bara sin egenskärm och sitt eget perspektiv. En mejlkonversation är asynkron, kommunikationen är inte omedelbar utan man kan bygga upp sina argument.

Rebecka Cowen Forssell har tillsammans med kollegorna Hanne Berthelsen och Sandra Jönsson intervjuat lärare och rektorer om deras erfarenheter. Tre problemområden framkom: aggressivt formulerade mejl från föräldrar, negativa omdömen och uthängningar på sociala medier, samt att lärare filmades och filmerna spreds på nätet.

Det vanligaste är mejl, där den som skriver går över gränsen för respektfullt beteende och ibland kommer med explicita hot, till exempel om att gå vidare till nästa instans.
– Mejlen kan betraktas som ett sätt att förhandla. De kan vara en reaktion på ett beslut eller en situation som man tycker att skolan hanterar på fel sätt.

En mer indirekt kommunikation är den i Facebook och andra forum. Grupper kan ha bildats för att byta erfarenheter om skolan eller vara till för grannar.
– Där kan diskussionerna ta destruktiva former. Lärare kan namnges och diskuteras på negativt sätt. Ibland går även allmänheten in och tycker.

Detta är svårt att hantera för skolan. Både för att det av sekretesskäl sällan är möjligt att ge hela bakgrunden, och för att Facebook anses som en privat plats, säger Rebecka Cowen Forssell.
– Skolan gör ett medvetet val att inte föra diskussioner i offentliga rum som är synliga för många.

Det tredje problemet, att elever filmar lärarna, är mindre vanligt.
– Men det förekommer att personer filmas i sin professionella roll och sedan sprids filmerna. Det kan vara motiverat av att vilja ge igen och viljan att få den perfekta filmen, den som blir viral.

Både psykisk hälsa och arbetsglädje blir lidande av att utsättas för digitala aggressioner, säger Rebecka Cowen Forssell. Dessutom ökar arbetsbördan.
– Lärare lägger tid på att svara korrekt. Kanske handlar mejlen om synpunkter på bristande kvalitet, och så stjäls lärarens resurser av att hantera mejlen.

Att skriva kravfyllda mejl till lärare verkar vara vanligare i vissa områden.
– Det är inte statistiskt säkerställt, men vi har indikationer på att det är vanligare i socioekonomiskt starka områden att föräldrarna positionerar sig mot lärarna. Vi ser också en tendens att yngre lärare är mer utsatta.

Men att föräldrar vill påverka är varken konstigt eller fel, betonar hon.
– Samarbete mellan hem och skola ingår i uppdraget. Här kan skolan behöva vara självkritisk och fråga sig om det finns tillräckligt goda möjligheter till kommunikation eller om för mycket har styrts över till de digitala kanalerna.

Det finns fler frågor som arbetsplatser som utsätts för aggressivitet kan ställa sig, säger hon:
– Vad är roten till missnöjet? Kan det vara så att vi brister i samarbete eller finns det någon annan anledning till att människor inte är nöjda?

Så hur hanterar då skolorna att det är så vanligt förekommande med aggressiva kontakter på digital väg? Inte så väl, konstaterar Rebecka Cowen Forssell.
– Det hanteras ofta på individnivå och reaktivt, först när något har hänt.

Det arbetsplatsen i stället borde göra är enligt forskarna att arbeta förebyggande, kartlägga och diskutera: ”Vilka är de digitala aggressionerna hos oss?”
– Diskutera stort och smått. Det finns en tendens att normalisera, att se det som något som man ”får ta”.

Förebyggandet måste ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet och det ska drivas på ledningsnivå.
– Det gäller att ha kompetens på plats, experter som vet hur man ska agera juridiskt och som kan sociala medier. Man ska veta vilka möjligheter som finns att ta bort inlägg, hur man kan agera om någon enskild hängs ut.

Att den som utsätts får stöd är självklart viktigt, säger hon. Men frågan är vilket som är det bästa stödet. I filmen med mejlkonversationen som var med i början av den här artikeln blir läraren uppringd av rektorn när hon på morgonen precis har läst alla mejlen. Rektorn säger att hon ska ta över, ”Släpp det här nu och gör det du är bäst på i klassrummet”. Fin omtanke, eller?
– Här kan man diskutera. Vad gör det i längden med lärarens auktoritet om chefen tar över?

Just sådana frågor ingår i den verktygslåda som forskarna har tagit fram och som riktar sig till alla aktörer i arbetsmiljöarbetet: rektorer, skyddsombud, fackliga företrädare, HR och skyddsombud. Genom filmer med diskussionsfrågor är tanken att få igång den där diskussionen som Rebecka Cowen Forssell talar om.