Sexuella trakasserier lika vanligt nu

Tafsande, nypningar, klappande, kommentarer som anspelar på sex, blickar på någons kropp, grov sexuell jargong. Allt är exempel på sexuella trakasserier och det är vanligt förekommande. Det senaste året har en av sju drabbats. Trots Metoo utsätts lika många för sexuella trakasserier på jobbet nu som för sju år sedan.

Det visar undersökningen Trakasseribarometern som för fjärde gången kartlagt utsattheten på arbetet. Drygt 6 700 från den yrkesarbetande allmänheten mellan 18 till 65 år har svarat i undersökningen. Bakom Trakasseribarometern står flera fackförbund, arbetsgivarorganisationer och forskare.

I undersökningen konstateras att redan sårbara grupper löper större risk att drabbas. Bland dem med utländsk bakgrund, annan läggning än heterosexuell och de mellan 18 och 29 år drabbas en av fem av sexuella trakasserier. Var femte med tidsbegränsad anställning drabbas också.

Hälften berättar inte för någon att de utsatts. Och av dem som gör det väljer endast en av fem att berätta för någon representant för arbetsgivaren eller facklig organisation. Den vanligaste orsaken till att man inte berättar är att personen inte tycker att det som hänt varit tillräckligt allvarligt, visar undersökningen.

I rapporten konstateras att två faktorer ökar utsattheten. När den anställde har kontakt med kunder, patienter och andra utanför arbetsplatsen ökar risken. Risken ökar också om det finns en obalans mellan antal kvinnor och män på arbetsplatsen. Utsattheten ökar både för kvinnor som är en minoritet på mansdominerade arbetsplatser och män som är en minoritet på kvinnodominerade arbetsplatser.

En av de branscher där flest drabbas av sexuella trakasserier är inom handeln. Där har en av fem varit utsatt.

Sofia Larm. Foto: Privat

– Det är oacceptabelt, ingen ska behöva få utstå opassande kommentarer och känna sig otrygg på jobbet. Arbetsgivarna måste inse att de måste jobba mer aktivt med frågan, säger Sofia Larm, arbetsmiljöombudsman på fackförbundet Handels och som konstaterar att det finns mer att önska från arbetsgivarna.

Handels jobbar bland annat genom att stötta skyddsombuden i det förebyggande arbetet tillsammans med cheferna, säger Sofia Larm.

– Det ska finnas rutiner som tydliggör vad som gäller, hur trakasserier ska motverkas och hur vi förhåller oss till kollegor, vad som accepteras och inte. Det är viktigt att det är uttalat att det är okej att sätta gränser även till en kund och att det är tydligt vart man vänder sig om något händer. Rutinerna behöver vara något vi pratar om regelbundet och inte bara finnas på papper.

Handels jobbar också med att minska de tidsbegränsade anställningarna och deltidsanställningarna som en del i det förebyggande arbetet.

– Vi menar att det råder en tystnadskultur, där många inte vågar anmäla eller vet hur man ska anmäla. Är du ny på jobbet med en visstidsanställning eller har en deltidsanställning så är benägenheten inte så hög att anmäla. Trygga anställningar och en känsla av tillhörighet gör att man vågar berätta för kollegor att man har blivit utsatt.

Arbetsgivarorganisationen Svensk Handel har inte möjlighet att svara på Allt om arbetsmiljös frågor på telefon. Katrin Dagergren, arbetsmiljöexpert på Svensk Handel, skriver i ett mejlsvar att de är eniga med fackförbundet Handels om att trakasserier är oacceptabelt. Svensk Handel ser dock inte att anställningsformen skulle ha någon påtaglig påverkan på risken att utsättas för sexuella trakasserier.

De centrala parterna inom handeln, Svensk Handel och fackförbundet Handels har tillsammans tagit fram digitala utbildningar om sexuella trakasserier. Stöd och information ska med materialet ges för det förebyggande arbetet och för hur svåra situationer kan hanteras. Bland annat tas trakasserier från kunder upp. Tanken är bland annat att kunna använda utbildningarna som stöd för dialog på arbetsplatserna.

Paula Lejonkula Foto: Rosie Alm

Scen & Film och Svensk Scenkonst har tagit ett större partsgemensamt initiativ mot sexuella trakasserier. I samband med Metoo startade ett flerårigt projekt för att skapa mer inkluderande arbetsplatser och motverka sexuella trakasserier. Paula Lejonkula, jurist och expert inom jämställdhetsfrågor och diskriminering, var projektledare.

– Det gjordes ett ganska grundligt arbete i projektet där man var ute och pratade på alla stora scenkonstverksamheter. Det var många kunskapshöjande insatser, seminarier och mycket aktiviteter för dialog och reflektion. Aktiviteterna gav ringar på vattnet i branschen.

Sedan projektet avslutades har parterna fortsatt arbeta i frågan.

– De förstod att det här inte kommer lösa sig på några år utan att de måste hålla i arbetet. Det har varit en rad aktiviteter även efter projektet, bland annat vid årsdagen för #tystnadstagning.

Paula Lejonkula har jobbat med frågor om sexuella trakasserier i över två decennier. Resultatet från Trakasseribarometern tycker hon är beklämmande. Men hon är inte förvånad.

– Det fokus som vi hade några år efter Metoo har vi tappat. Nu skakar det till en gång om året i ett par veckor med trakasseribarometrar, men annars prioriteras de här frågorna inte särskilt högt och då tappar vi snabbt i utveckling.

Varför då?

– Man är inte klar med grundarbetet för att få det här att fungera och har inte kommit åt kulturen. Medvetandenivån och kunskapsnivån är fortfarande relativt låg och det är ingenting som hålls kvar av sig självt utan det här behöver man arbeta aktivt med för att få en utveckling.

Hon tycker att fler måste förflytta fokus till det förebyggande.

– Enligt undersökningen i Trakasseribarometern är det bara 40 procent som upplever att ledningen jobbar aktivt med att förebygga trakasserier. Men det är där vi måste vara. Inte bara hantera de ärenden som dyker upp för då har vi inte kommit åt grundproblemet. Vi måste fråga oss, hur kunde detta uppstå? säger hon.

Paula Lejonkulas bild är att arbetsplatser generellt behöver bli bättre på att riskbedöma sexuella trakasserier. Hon betonar också att det krävs ett arbete med frågorna varje dag.

– Närmaste chefen är den som kan utveckla och förebygga för sitt eget gäng. För det här måste man göra i vardagen, varje dag.

Att det enligt undersökningen bara är var fjärde chef som uppger att det är svårt att hantera sexuella trakasserier tycker Paula Lejonkula är märkligt.

– De flesta chefer som jag har jobbat med tycker att det här är supersvårt. De ska försöka göra bedömningar av vad som har hänt och ofta är det olika uppfattningar. Det är svåra samtal och det krävs ganska mycket av en ledare att ta på sig det här fullt ut.

Både mer kunskap och träning behövs, konstaterar hon.

– Metoo har hjälpt till att göra frågorna talbara men vi måste gå vidare därifrån. Vad är sexuella trakasserier? Vad beror de på? Det är viktigt att reflektera tillsammans. Vad är din upplevelse? Vad är min upplevelse?

Att prata om frågorna innan något hänt gör de mindre laddade, menar Paula Lejonkula.

– Vad är det för vokabulär vi behöver för att utrycka det som händer? Menar du samma sak som jag eller vad är våra förväntningar? Det är viktigt att göra sig bekväm med ämnet, säger hon och fortsätter:

– När det väl händer på en arbetsplats är det mycket känslor och superjobbigt. Då hjälper det väldigt mycket att ha pratat om det tidigare.