Domstolen: Ingen lön efter positivt drogtest är okej

En VS-montör som ännu var lärling hade varit i Spanien på semester i drygt två veckor under julhelgerna årsskiftet 2021, 2022. Han kom hem den 8 januari 2022 och började arbeta den 10 januari. Han var anställd av Assemblin VS AB, men arbetade tillfälligt i ett projekt som bolaget utförde åt NCC. NCC genomförde den dagen ett slumpmässigt drogtest av anställda i projektet och montören hade blivit utvald.

Han berättade att han använt cannabis och liknande produkter dagligen på sin semester och att testet antagligen skulle vara positivt. När svaret kom, en vecka senare, var det positivt och visade att montören hade använt cannabis. NCC beslutade då att montören inte fick arbeta kvar i projektet med omedelbar verkan.

NCC meddelade montörens arbetsgivare som i sin tur kallade montören och ett fackligt ombud till möte samma dag. Arbetsgivaren berättade att montören inte ansågs vara tillgänglig för arbete så länge som narkotikatest var positivt.

Montören testades igen samma dag som mötet och därefter regelbundet. Även testet samma dag som mötet var positivt och visade dessutom spår av att han använt kokain. Testerna visade sedan successivt sjunkande värden tills den 11 mars då testet var negativt. Då fick montören arbeta igen.

Under perioden den 17 januari, dagen då testresultatet kom, till och med den 11 mars arbetade montören inte och fick inte någon lön.

Det var fel, menade Byggnadsarbetareförbundet som med hjälp av LO-TCO Rättsskydd stämde arbetsgivaren, till Arbetsdomstolen, efter förhandlingar med bolaget och Installatörsföretagen.

Ett positivt test innebar inte att montören var påverkad eller att det kunde misstänkas att han var påverkad på arbetstid, menade Byggnads. Förbundet ansåg dels att montören stått till arbetsgivarens förfogande under perioden och därmed skulle ha haft lön, dels att det inte skett någon förhandling enligt medbestämmandelagen, mbl, om att stänga av montören från arbetet. Byggnads krävde förlorad lön och skadestånd till medlemmen och skadestånd till förbundet.

Förbundet tillade att arbetsgivarens arbetsledningsrätt inte sträcker sig så långt att arbetsgivaren kan kräva att det aldrig ska finnas spårämnen av narkotika vid testning av en arbetstagare. Montören bröt inte mot bolagets alkohol- och narkotikapolicy.

Arbetsgivarparten höll inte med. Montören hade inte stått till arbetsgivarens förfogande och skulle inte ha lön. Eftersom testet var positivt fanns det skäl att misstänka att montören var drogpåverkad och hade nedsatt kapacitet och arbetsförmåga. Han bröt därför mot bolagets drogpolicy och stod inte till arbetsgivarens förfogande. Det var hans egen förskyllan och bolaget var därför inte skyldigt att betala lön. Bolaget hade inte stängt av honom från arbetet och något krav på att kalla till förhandling enligt mbl fanns inte.

Montören hade förbundit sig att följa bolagets drogpolicy och enligt den räckte det med en misstanke om drogpåverkan för att arbetsgivaren skulle kunna stänga av en arbetstagare från arbetsplatsen, tillade bolaget.

Policyn motiveras av de arbetsmiljörisker som finns på arbetsplatser i byggbranschen, förklarade bolaget.

Arbetsdomstolen, AD, börjar med att avslå förbundets yrkande om skadestånd för brott mot medbestämmandelagen. Ett av skälen är att en tvist i AD först måste ha förhandlats lokalt och centralt av parterna. I detta fall framgår det inte av protokollet från den lokala förhandlingen att frågan om brott mot paragraf 11 i medbestämmandelagen uttryckligen berördes.

Efter att ha hört expertvittnen från bägge parter kommer AD fram till att det inte genom drogtest går att dra slutsatsen att en person är narkotikapåverkad. Ett positivt test ger därför arbetsgivaren anledning att anta att arbetstagaren är påverkad ända tills det finns ett drogtest som är negativt. En arbetstagare som gör ett test som visar positivt, och som gjorts där arbetsgivaren haft stöd av sin arbetsledningsrätt att kräva drogtest, kan inte anses stå till arbetsgivarens förfogande. Situationen får anses bero på arbetstagaren och dennes bruk av narkotika, påpekar AD.

Montören testade positivt för så kallad THC-syra som visar på bruk av cannabis. Bolaget hade därför skäl att misstänka att han var påverkad av droger ända tills han testade negativt i början av mars. Enligt bolagets policy hade arbetsgivaren rätt att stänga av montören från arbetet. Det fanns inte heller andra lediga arbetsuppgifter som han var kvalificerad att utföra, menade arbetsgivaren. AD finner inte skäl att ifrågasätta det. Montören stod därför inte till arbetsgivarens förfogande.

AD anser att montören haft arbetsuppgifter som skulle vara farliga att utföra om han vore drogpåverkad och att bolagets drogpolicy därmed överensstämmer med gällande rätt.

Förbundet har förlorat målet och ska ersätta arbetsgivarparten för deras rättegångskostnader med 1,8 miljoner kronor.