Ryggsmärtan berodde inte på arbetsskadan

En larmtekniker skadade sitt knä i slutet av september 2013. Skadan godkändes som en arbetsskada. Problemen förvärrades och larmteknikern fick även ont i ryggen, hälen och höften. Från 2017 kunde han inte längre jobba ens med anpassade arbetsuppgifter.

Försäkringskassan beviljade livränta vid två tillfällen för olika perioder eftersom kassan då menade att ryggbesvären hade samband med arbetsskadan i knät. När larmteknikern ansökte om livränta en tredje gång sa Försäkringskassan nej.

Knäskadan ansågs fortfarande vara en arbetsskada och berättiga till livränta, men inte de övriga problemen. Övervägande skäl talade inte för att det fanns ett samband mellan arbetsskadan i knät med efterföljande snedbelastning och besvären i ryggen, höften och hälen. I den försäkringsmedicinska utredningen hänvisades i stället till att larmteknikern opererat ryggen på grund av en ryggsjukdom före knäskadan. Det som bäst kunde förklara de aktuella ryggbesvären var så kallad pseudoartros, felläkt fraktur eller spricka.

Larmteknikern överklagade med stöd från LO-TCO Rättsskydd. Förvaltningsrätten resonerade på liknande sätt. Rätten konstaterade att medicinsk expertis både talade för och emot ett samband mellan knäskadan och de svåra smärtorna i larmteknikerns rygg. Men tog också hänsyn till att det inte fanns någon förklaring till att snedbelastning efter knäskadan skulle kunna ge upphov till sådan omfattande funktionsnedsättning att han sitter i rullstol och mest ligger i soffan.

Rätten var dock inte enig. En av nämndemännen påpekade att ortopedläkare uppgett att larmteknikern varit besvärsfri efter den tidigare operationen och att ryggbesvären återkommit först efter olyckan på arbetet.

Larmteknikern överklagade på nytt och påpekade att det handlade om en följdskada.

I ett nytt expertutlåtande för larmteknikern påpekades att pseudoartros visserligen är en vanlig komplikation efter den typen av ryggoperation som larmteknikern genomgått, men att komplikationer oftast uppstår inom fem år. I det här fallet skulle komplikationen ha uppstått efter tolv år. Det är efter längre tid än vad som finns beskrivet i den vetenskapliga litteraturen, sa experten.

Kammarrätten konstaterade att det saknades tydlig vägledning i lagstiftning och förarbeten gällande förutsättningarna för att en påstådd följdskada av en arbetsskada också ska godkännas som en arbetsskada. Rätten ställde sig sedan frågan: Talar övervägande skäl för att besvären orsakats, påskyndats eller försämrats av knäskadan och därmed anses utgöra en arbetsskada?

Efter en samlad bedömning av journaler och medicinska utlåtanden ansåg rätten att den så kallade pseudoartrosen var den mest väsentliga orsaken till de aktuella besvären och avslog överklagandet.

Larmteknikern överklagade till Högsta förvaltningsrätten som inte beviljade prövningstillstånd.