HFD: Arbetsmiljöverket gjorde rätt

Arbetsmiljöverket krävde en sanktionsavgift av byggföretaget Biwi Bygg AB efter inspektion i oktober 2019. Verket ansåg att det fanns risk för fall, fallhöjden var två meter eller mer och föreskrivet fallskydd användes inte.

Bolaget överklagade. När ärendet nått kammarrätten menade domstolen att Arbetsmiljöverket inte kunde ta ut någon sanktionsavgift av byggföretaget. Enligt rätten omfattades överträdelsen redan av ett förbud från verket.

Kammarrätten hänvisade till kapitel 8 i arbetsmiljölagen och skrev att någon sanktionsavgift inte ska tas ut för en gärning som omfattas av ett föreläggande eller förbud. Rätten fortsätter ”Innebörden av bestämmelsen är att dubbla sanktioner inte får förekomma för samma gärning och syftet är att upprätthålla Europakonventionens krav …”

Enligt kammarrätten framgick det av handlingarna att verket den 22 oktober 2019 förbjudit bolaget att utföra arbetet på arbetsstället och förenat det med vite om 50 000 kronor. Gärningen den 22 oktober 2019 omfattades därför redan av ett förbud enligt arbetsmiljölagen och någon sanktionsavgift skulle därför inte tas ut.

Arbetsmiljöverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, och påpekade att sanktionsavgiften avsåg en överträdelse i förfluten tid medan förbudet avsåg att förhindra framtida överträdelser.

I en kommentar till Allt om arbetsmiljö förklarade Arbetsmiljöverkets föredragande jurist att kammarrättens dom innebar att de fanns motstridiga domar om vad som gällde. Skulle den överklagade domen inte prövas skulle Arbetsmiljöverket behöva se över hur de arbetade.

Läs mer om verkets överklagande här nedan:

HFD ger sällan prövningstillstånd. Endast i en till två procent av de ärenden som överklagas dit. För att ett mål ska få prövningstillstånd krävs att målet ska röra en juridisk frågeställning som myndigheter och domstolar behöver vägledning i, enligt HFD.

Arbetsmiljöverket fick prövningstillstånd och HFD ger nu verket rätt. De båda ingripandena handlar inte om samma gärning. Verket hade därför rätt att besluta om sanktionsavgiften.

HFD noterar att ingripanden, som sanktionsavgifter och förelägganden, från verket inte får avse samma gärning. I målet krävs sanktionsavgiften för händelsen vid inspektionen. Det meddelade förbudet handlar om att förhindra framtida överträdelser och rör tiden efter den konstaterade överträdelsen. Sanktionsavgiften krävs alltså inte för en gärning som omfattas av det meddelade förbudet, påpekar HFD.

HFD upphäver kammarrättens dom och återvisar målet till kammarrätten för ny prövning eftersom bolaget tidigare begärt att sanktionsavgiften skulle sänkas. En fråga som inte prövades av kammarrätten.