Inga krav på utredning av skuld och ansvar

Under hösten 2022 föll en arbetstagare ihop medvetslös på ett vård- och omsorgsboende på Södermalm i Stockholm. Hon sjukskrevs i ungefär ett års tid för utmattningssyndrom efter händelsen.

Huvudskyddsombudet var inte nöjt med hur arbetsgivaren hanterade och utredde händelsen och gjorde en så kallad 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket. Huvudskyddsombudet beskrev att arbetstagare rapporterade om hög arbetsbelastning och ansåg bland annat att utredningen inte var tillräcklig för att förebygga risker för ohälsa i framtiden.

I november ett år senare kom verket på inspektion. Verket konstaterade att arbetsgivaren låtit företagshälsovården göra en stressutredning av händelsen och efter det vidtagit flera olika åtgärder som översyn av scheman, chefsstöd och förstärkning av bemanning.

Arbetsmiljöverket påpekade att arbetsgivaren har en utredningsskyldighet enligt paragraf nio i Afs 2001:1, Föreskrift om systematiskt arbetsmiljöarbete. Skyldigheten handlar om att utreda för att kunna förebygga att en liknande situation inte ska hända igen. Syftet är inte att hantera skuldfrågan och utreda för att kunna dra slutsatser vem som bär skuld för detta.

Verket skriver att huvudskyddsombudet tolkar föreskriften som bakåtblickande och vill att utredningen ska svara på hur och varför situationen kunde leda till ohälsa och varför arbetsgivaren inte åtgärdade det som stressade innan arbetstagaren blev sjuk.

Arbetsmiljöverket avslog därför huvudskyddsombudets begäran om att kräva att arbetsgivaren skulle utreda mer.

Huvudskyddsombudet överklagade till förvaltningsrätten och hänvisade till föreskriftens allmänna råd och skrivningar om att arbetsgivaren så långt som möjligt ska ta reda på samtliga bakomliggande orsaker till det inträffade.

Huvudskyddsombudet påpekade även andra brister och att utredningen genomfördes nio månader efter att sjukdomsfallet inträffade. En grundlig utredning behövs för att hitta systematiska fel och se över varför arbetstagarna ofta är sjukskrivna på arbetsplatsen och är viktig för att kunna vidta åtgärder för att förebygga framtida ohälsa.

Arbetsmiljöverket tillade att de allmänna råden inte uppställer några krav på vad som måste ingå i en utredning eller hur den ska gå till. Det har inte framkommit något som gör att det finns skäl att ifrågasätta att den utredning som arbetsgivaren låtit en extern aktör göra har gjorts på ett grundligt och systematiskt sätt. Arbetsgivaren har uppfyllt utredningsskyldigheten.

Förvaltningsrätten håller med – arbetsgivaren har uppfyllt sin skyldighet och undersökt arbetsmiljön, identifierat risker för ohälsa samt planerat för och vidtagit åtgärder för att förebygga framtida ohälsa. Rätten konstaterar att den utredning som arbetsgivaren är skyldig att göra är framåtblickande och de allmänna råden är inte bindande. De ska ses som vägledning och innehåller enbart exempel på vad en utredning kan innehålla.

Att skyddsombudet anser att arbetsgivaren borde och kunde ha gjort mer för att utreda arbetsmiljön på hela arbetsstället ger inte skäl för någon annan bedömning.

Huvudskyddsombudets överklagan avslås. Domen har inte överklagats.