”Jag kommer aldrig mer att bada med barn”

Han tar ett djupt andetag – tar sats för att berätta vad som hände den där dagen i bassängen vid skolan, men bryter ihop direkt.
– Han var en fantastisk kille. Han skänkte mig många skratt varje dag. Jag tyckte så mycket om honom och jag vet att han tyckte om mig också, säger en av de tre åtalade lärarna när han frågas ut i sal sju i Malmö tingsrätt.

Rösten stockar sig, tårarna rinner. Inte bara nedför pedagogens kinder.
Han lyckas tillägga:
– All respekt för familjen och deras sorg. Jag är så ledsen för deras skull.

För två och ett halvt år sedan, den 18 augusti 2020, drunknade den sex-årige pojken. Det var den andra dagen i förskolan, solen sken och de tre pedagogerna hade bestämt sig för att gå till bassängen som låg intill deras skola, Tångvallaskolan, i Vellinge kommun. Bassängen användes ofta av både skolan och fritidsverksamheten. Sex-åringen hade fått ett mejl hem. Badbyxorna var med.

I slutet av mars 2023, i Malmö tingsrätt, en regnig och blåsig torsdagsmorgon, börjar förhandlingen om hur pojken drunknade, vem som har haft ansvaret för hans arbetsmiljö och vem som borde ha gjort vad. Skolbarn omfattas också av arbetsmiljölagen, förklarar kammaråklagare Klas Norelius vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Det är han som har väckt åtal. Han anser att ett arbetsmiljöbrott har begåtts och att olyckan hade kunnat undvikas. Han kräver tre miljoner i företagsbot av Vellinge kommun men har ännu inte sagt vad han kräver för straff för de åtalade.

Åklagaren är först ut i rätten.
– Den här skolan och dess arbetsmiljö har jag inte ifrågasatt. Det är aktiviteten bad i pool som det här handlar om, och arbetsgivarens uppföljning och kontroll av den har brustit, förklarar Klas Norelius från sin plats i sal sju.

Rättssalen andas offentlig verksamhet och dömande, lyssnande rättvisa. Rummet är opraktiskt avlångt för antalet personer på plats och ventilationen undermålig. Till sommaren flyttar tingsrätten till nya lokaler.

Enligt åklagaren har de tre pedagogerna genomfört en lektion utan att det funnits tillräckligt med lärare och pedagoger och de har inte haft tillräcklig uppsikt. Till bassängen gick tre vuxna och fyrtio barn. Rektorn, som har haft ansvaret för verksamheten, har inte systematiskt planerat, lett och kontrollerat aktiviteten på ett sådant sätt att riskerna med den fortlöpande har undersökts och åtgärder vidtagits. Klas Norelius vill börja med att förtydliga brottets karaktär.
– Det är självklart för oss här i rätten att det handlar om oaktsamhet. Det finns inget uppsåt.

Åklagare Norelius har omväxlande glasögonen på huvudet och på näsryggen. Med lugn stämma läser han högt och länge ur olika dokument – stämningsansökan, informationsmaterial från Svenska Livräddningssällskapet, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Arbetsmiljöverkets åtalsanmälan. Verkets bedömning är att olyckan sannolikt inte hade behövt inträffa om kommunen hade haft de regler för bad som togs fram efter olyckan. Det är uppenbart att Vellinge kommun inte har skött sitt arbetsmiljöansvar eftersom de har skapat nya badregler, menar Klas Norelius och ber sin utredare att visa upp dem på bildskärmen så alla kan se.
– De är sju sidor, men med tanke på målet vill jag gärna läsa upp dem.

Pedagogernas telefonlistor gås noggrant igenom. Även de läggs upp på skärmen. Klas Norelius uppmärksammar församlingen på när telefoner låses upp och stängs av. Han läser högt igen. Det tar tid.

Advokat Jessica Stålhammar, en av pedagogernas ombud, avbryter irriterat.
– Vad har det här för betydelse?

Hennes klient ska hinna vittna under den andra förhandlingsdagen och lång tid har redan gått åt för att bringa reda i juridiken kring skadeståndsanspråken från pojkens mamma och syskon.
– Jag vill visa att någon distraktion från telefonerna inte synes ha funnits, svarar åklagare Klas Norelius och fortsätter.

Han försöker att redogöra för tiden mellan att barnen och pedagogerna kom till bassängen och tiden för när larmnumret 112 ringdes av en av pedagogerna. Syftet är att förstå när pojken hamnade i vattnet och när han togs upp, till synes livlös. Frågan om hjärt- och lungräddningen utfördes på rätt sätt har också ställts. Larmsamtalet spelas upp. Allt stannar av i rättssalen – inget annat hörs än den förtvivlade lärarens röst och en lugnande larmoperatörs.

Pedagogerna sitter bredvid varandra med sina ombud vid sin respektive sida. På bordet framför dem står lådor med näsdukar. Det behövs. Via sina ombud förnekar de brott. Det är arbetsgivaren som brustit.
– Personalen har arbetat i enlighet med arbetsgivarens instruktioner. Men arbetsgivarens instruktioner har varit bristfälliga och inte gett personalen rätt förutsättningar, säger advokat Byron Törnström Demetriou.

Advokat Jessica Stålhammar säger:
– Att det var bad med fyrtio barn och tre pedagoger det kände alla till.
– Vem har det reella inflytandet över reglerna? Det är oerhört viktigt för att kunna döma i Sverige.

Och advokat Isak Åberg säger:
– Poolen låg inte på skolområdet och ingick därför inte i skyddsronden. Att gå dit räknades inte heller som en utflykt. Den föll liksom emellan. 

Även rektorns ombud, advokat Ulf Juhlin, pratar om regler och ansvar. Hans infallsvinkel är en annan. Badreglerna är upprättade på utbildningsenheten och gällde för alla i kommunen. Pedagogerna har inte signalerat att det fanns några problem eller risker. Det fanns regler för simundervisning i halvklass men den här dagen bestämde pedagogerna själva att gå och bada i helklass.
– Den som har ansvar för det är ju förstås de som tog initiativet. Hade de följt de rutiner som fanns då hade detta inte hänt, tydliggör Ulf Juhlin bestämt.

Hans klient har tagit sitt arbetsmiljöansvar på största allvar och har inte begått något brott. Rektorn har hamnat i kläm. Åklagaren har tidigare under dagen varit inne på samma spår.
– Ansvaret trycks ned på en rektor med oerhörd kraft. Är det möjligt att ha det arbetsmiljöansvaret på det här sättet?

På åklagare Klas Norelius högra sida sitter den drunknade pojkens mamma, hennes biträde och arabisktalande tolk. Av åklagaren får hon frågan hur hon mår i dag. Hon säger att hon mår bra, men att händelsen alltid finns med henne. Hon ser samlad ut, men tårarna tränger på. Via tolken säger hon:
– Jag visste att han skulle bada. Helt ärligt var jag emot det, men han ville. Jag kunde inte hindra honom – men jag ville inte.

Tårarna rinner. Åklagaren erbjuder en paus, men mamman går vidare. Hon säger att sonen pratade bra svenska men att han inte kunde simma.

Pedagogernas ombud har inga frågor. Inte rektorns heller.

I dag är det inte mammans sorg som är i fokus. Utfrågningen av pedagogen som skulle kolla barnens simkunnighet i bassängen tar vid. Han darrar och tar sats. Han anser att simundervisning i skolan är fel och farligt. Den ska skötas av utbildade simlärare.
– Jag kommer aldrig mer att bada eller simma med barn, som inte är mina egna. Kräver skolan det av mig igen kommer jag att arbetsvägra. De får kalla det för att jag har samarbetssvårigheter eller vad som helst. Jag tror att ni alla förstår varför jag inte kommer att göra det.

Gråten kommer, men pedagogen kämpar för att hålla ihop och berätta hur han ser på anklagelserna.
– Vi har följt alla kommunens regler till punkt och pricka. Vi gör allt det som man skulle göra enligt våra rutiner. Jag har inte mer att säga… tror jag.

Rättens ordförande, rådman Håkan Olaussen, har förståelse och ger pedagogen tid att andas och ta nya tag. Fler frågor måste ställas, av både åklagaren och advokaterna.

Domen meddelas den 24 april 2023.