Miljonkrav efter otydlig schemaapp

Efter flera brev från skyddsombud inspekterade Arbetsmiljöverket hemtjänsten i Västra Frölunda i Göteborgs kommun i mitten av juni 2019. Verket kom fram till att det nya arbetssättet med mobiltelefoner och en app för att ha koll på arbetsuppgifter och registrera när personalen kommer till och går från en brukare inte fungerade som det var tänkt. Problemen var flera. Restiden mellan brukarna saknades helt, var för kort eller tog inte hänsyn till transportsätt, trafikläget eller om det behövdes tid för att parkera. Appen stod också och ”snurrade” och olika program fungerade inte ihop. Tiden för administrativa kringuppgifter var inte heller tillräcklig.

Arbetsmiljöverket krävde åtgärder av kommunen för all omvårdnadspersonal som arbetade med appen.

Eftersom en förändring av programvaran krävdes för åtgärderna ville kommunen ha längre tid på sig. Det gick Arbetsmiljöverket med på. Senast den 1 maj 2020 skulle allt fungera annars hotade verket med ett vite på en miljon kronor.

Efter att tidsfristen löpt ut ansåg Arbetsmiljöverket att en del var åtgärdat men att större delen av problemen fanns kvar. Verket ansökte därför om att förvaltningsrätten skulle döma ut ett vite på 800 000 kronor.

Kommunen överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Kommunen överklagade även nästa beslut från Arbetsmiljöverket gällande samma brister. Det beslutet fattade verket i mitten av december 2020 eftersom myndigheten ansåg att kommunen inte följt kraven och att problemen fanns kvar.

I sitt andra beslut höjde verket vitesbeloppet till 1,6 miljoner kronor. Tidsfristen löpte till den 2 april 2021.

Kommunen menade att verkets krav varit otydliga på flera sätt och att det därför inte gick att förstå vad kommunen skulle göra för att undgå vite. Det var inte heller tydligt vilka problem som fanns i vilken stadsdelsnämnd eller vilken hemtjänstenhet. Verket hade också bara pratat med 86 av de cirka 2 500 anställda och varit på besök hos tio av kommunens 75 hemtjänstenheter. Det var ett för litet urval för att dra slutsatser om hela kommunen.

Arbetsmiljöverket höll inte med och påpekade att besöken ordnats av kommunen och att ett arbetsställe per stadsdel besökts. Verket påpekade också att problemen med planeringssystemet varit kända för arbetsgivaren i flera år.

Kommunen menade att man redan vidtagit åtgärder och ställde sig därför frågande till det andra viteskravet.

Verket påpekade att bristerna skulle ha åtgärdats senast den 1 maj 2020, men att de fortfarande fanns kvar. Vitesbeloppet var därför högre denna gång.

Förvaltningsrätten hänvisar till Arbetsmiljöverkets föreskrift Afs 1998:5. Av den framgår att programvara och system ska vara lämpligt utformade med hänsyn till arbetsuppgifternas krav och användarnas förutsättningar och behov. Rätten hänvisar också till kraven om att arbetstagares arbetsuppgifter och befogenheter inte ska ge upphov till ohälsosam arbetsbelastning, föreskriften om organisatoriska och social arbetsmiljö, Afs 2015:4.

Förvaltningsrätten håller i stort med Arbetsmiljöverket men ger kommunen viss rätt. En del av Arbetsmiljöverkets krav har varit oprecisa och verket har inte lyckats visa att alla hemtjänstenheter har brustit när det gäller att åtgärda alla verkets krav. Rätten anser därför att viteskravet på 800 000 kronor ska sänkas till 350 000 kronor.

Rätten var dock inte enig. Rådmannen anser att vitesbeloppet skulle varit högre, 450 000 kronor.

Viteskrav nummer två, på 1,6 miljoner kronor, sänker förvaltningsrätten till en miljon kronor. Även här håller rätten med om att vissa krav är otydliga. Rätten håller dock inte med om att vitet inte är befogat och påpekar att kommunen själv i yttrande har sagt att implementeringen inte har lyckats fullt ut i verksamheten. Rätten anser att det underlag som verket presenterat räcker. Kommunen får dock längre tid på sig för att åtgärda kraven – två månader från dagen för domen.

Kommunen överklagade domen till kammarrätten som inte meddelade prövningstillstånd. Förvaltningsrättens dom gäller därför.