Rätt till högre livränta efter fästingbettet

En masttekniker arbetade i skogen när han blev biten av en fästing i sin vänstra vad den 8 oktober 2013. Han fick penicillin efter två veckor men drabbades ändå av neuroborrelios. Det gjorde att han inte kunde arbeta lika mycket som tidigare. Han fick sina besvär godkända som arbetsskada av Försäkringskassan och beviljades livränta för inkomstförlust från och med juni 2014.

Besvären blev med tiden värre. Smärtan i rygg, armar och ben gjorde honom mycket trött och gjorde att hans möjligheter att arbeta och tjäna pengar försämrades. Det slog Försäkringskassan fast när mastteknikerns arbetsförmåga utreddes. Försäkringskassan kom fram till att mastteknikerns arbetsförmåga och möjlighet att skaffa sig en inkomst genom arbete bestående försämrats från och med september 2019.

Masteknikern ansökte därför om högre livränta. Den avslogs av Försäkringskassan.

Kassan konstaterade att det finns vetenskapligt stöd för att fästingbett kan orsaka neuroborrelios. Kunskapen om att fästingbett kan orsaka långvariga besvär efter sjukdomsförloppet är däremot otillräcklig. Det vetenskapliga stödet för att besvären berodde på fästingbettet var alltså inte tillräckligt starkt, menade Försäkringskassan och slog fast att övervägande skäl inte talade för att den försämrade arbetsförmågan berodde på den tidigare godkända arbetsskadan.

Masteknikern överklagade beslutet. Försäkringskassan gjorde en ny prövning och gav samma svar. Även det beslutet överklagade mastteknikern - nu till förvaltningsrätten. Där fick han samma svar – hans försämring berodde inte på fästingbettet.

Förvaltningsrättens beslut överklagades till kammarrätten. Mastteknikern lämnade, med hjälp av LO-TCO Rättsskydd, in ny bevisning i form av ett utlåtande från en specialist i neurologi och rehabiliteringsmedicin. Specialisten menade att det fanns omständigheter som talade både för och emot att fästingen orsakat mer besvär. För talade bland annat att mastteknikern inte haft problem med smärta, trötthet eller det kognitiva före bettet och att besvären var typiska för neuroborrelios. Mastteknikern var också grundligt utredd och någon annan förklaring till hans problem fanns inte.

Mot talade exempelvis att magnetröntgen i april 2019 inte visat på några förändringar som talade för neuroberrelios. Specialistens bedömning var ändå att det fanns ett samband mellan borreliainfektionen och mastteknikerns försämring.

Försäkringskassans medicinske rådgivare höll inte med. Rådgivaren hänvisade till prover från mastteknikerns ryggmärgsvätska och menade att utredningsresultaten inte var tillräckliga för att klarlägga diagnosen.

Mastteknikern har sedan fästingbettet haft värk i ryggen, och ner i benen samt domningar, stickningar och värk i armar och fingrar. Han har haft yrsel, varit mycket trött och haft kognitiva problem, konstaterar kammarrätten. Han har delvis förbättrats och kunnat börja arbeta mer under perioder men aldrig varit symtomfri.

Kammarrätten refererar till att det i olika läkarutlåtanden och journalanteckningar finns olika uppgifter. Allt från att mastteknikern har diagnostiserats med borrelia till att det handlar om en misstanke. Kammarrätten hänvisar också till utlåtandet från specialisten i neurologi och anser att övervägande skäl talar för att det finns ett samband mellan masteknikerns försämring och den tidigare godkända arbetsskadan. Rätten lyfter bland annat fram att någon annan förklaring inte har hittats och att han inte haft några liknande besvär före bettet.

Kammarrätten beslutar att mastteknikern har rätt till högre livränta och att Försäkringskassan ska beräkna storleken på livräntan.

Rätten är dock inte enig. Ett av kammarrättsråden är skiljaktig. Rådet hänvisar till yttrandet med en analys av olika provresultat från Försäkringskassans medicinske rådgivare. Kammarrättsrådet anser att rådgivarens yttrande gör att övervägande skäl inte talar för ett samband.

Försäkringskassan har i dagsläget gjort bedömningen att de inte kommer att överklaga domen. Men eftersom Försäkringskassan fortfarande har tid på sig att överklaga domen till högsta instans, Högsta Förvaltningsdomstolen, kan ett slutgiltigt besked inte ges.