Ryggsmärtor efter tio år i trucken

Efter tio års arbete i gruvan, från 2007 till 2017, fick truckföraren besvär med bland annat ländryggen. Hon sjukskrevs och ansökte om livränta eftersom hennes arbetsförmåga var nedsatt och hon som en följd av det fick lägre inkomst.

Försäkringskassan ansåg inte att hennes besvär berodde på arbetet och avslog ansökan. Även vid en omprövning av ärendet blev det nej. Kassan ansåg att truckförarens besvär var långvarig behandlingsresistent smärta av oklar orsak och att utredning inte kunnat ge stöd för att hon hade så kallad helkroppssvibrationsskada.

Truckföraren överklagade till förvaltningsrätten. Men fick avslag även där. Rätten konstaterade att det rådde delade meningar om vilken diagnos som bäst kunde förklara truckförarens besvär. Men ansåg inte att det framkommit skäl att göra en annan bedömning än Försäkringskassan.

Truckföraren hade varit hos Arbets- och miljömedicin på utredning och där tillstyrktes samband. Förvaltningsrätten ansåg inte att det underlaget var ett tillräckligt stöd för att bedöma att någon annan diagnos var aktuell.

Truckföraren överklagade då till kammarrätten. Hon påpekade att Försäkringskassans rådgivare bara hade tillgång till journalanteckningar, när de gjorde sin bedömning, och inte hade träffat och undersökt henne. Hon hänvisade också till att flera kvinnor på samma arbetsplats, som arbetat på samma sätt, hade utvecklat samma typ av besvär.

Det bekräftas av journalanteckningar från företagshälsovården som också hänvisar till att kvinnliga truckförare med många år i yrket är särskilt drabbade av nacke- och ländryggsbesvär. Kvinnors medellängd är också kortare och truckarnas inredning är inte anpassad för det.

Försäkringskassan påpekade i sin tur att deras rådgivare inte ställer några egna diagnoser och inte undersöker de försäkrade. Rådgivarens roll är att bedöma vilken diagnos som kan anses vara klarlagd vid vilken tidpunkt utifrån det befintliga medicinska underlaget.

Kammarrätten konstaterar i sin dom från mitten av september att den medicinska utredningen i målet ger stöd för att truckförarens smärta i ländryggen med tillhörande neurologiska symtom är orsaken till hennes arbetsoförmåga. Truckföraren har bland annat beskrivit mycket skakningar i förarhytten under lastning.

Rätten hänvisar bland annat till de kunskapsöversikter som använts av Arbets- och miljömedicin för att visa på att det finns vetenskapligt stöd för samband mellan ländryggsbesvär och helkroppsvibrationer. Det finns också ett samband mellan den exponering som truckföraren utsatts för och de besvär hon har, enligt Arbets- och miljömedicin.

Enligt kammarrätten har inte Försäkringskassan presenterat något underlag som talar emot att exponeringen har varit tillräcklig för att orsaka truckförarens besvär. Kammarrätten bedömer att övervägande skäl talar för att det finns ett samband mellan hennes arbete och hennes besvär. Hennes besvär i ländryggen ska därmed ses som en arbetsskada.

Truckföraren ansökte om livränta från och med januari 2017. Men kammarrätten anser att rätt datum är från och med den 12 november 2018. Det är det datum då en tillräckligt tydlig prognos görs som visar att truckföraren inte kommer att kunna gå tillbaka på heltid till sin nuvarande sysselsättning inom tolv månader på grund av sin skada.