Sjukgymnast deprimerad av brist på stöd
ÖVERKLAGAN Sjukgymnasten fick inte den arbetsanpassning hon behövde för arbetet. Det gjorde henne deprimerad och sjukskriven – en arbetsskada ansåg hon och ansökte om livränta.
Text : Karin Nilsson
Publicerad: 2025-10-10
En sjukgymnast sjukskrevs från sitt arbete i maj 2016. Diagnoserna var bland annat stressreaktion, blandade ångest- och depressionstillstånd och utmattningssyndrom. Hon hade också artros i händerna och var blind. Det skriver förvaltningsrätten i sin dom. Enligt rätten började hon arbeta på 25 procent och arbetsgivaren försökte att hitta arbetsuppgifter till henne.
En så kallad exponeringsutredning gjordes i februari 2022. I den beskriver sjukgymnasten de omständigheter som hon anser utgjort kränkande särbehandling och som haft en skadlig inverkan på henne. Hon nämner brist på anpassning av arbetsuppgifter och brist på hjälpmedel. Enligt förvaltningsrätten uppfattade sjukgymnasten att nedläggningen av en verksamhet där hon arbetade, som ett sätt att få bort henne från arbetsplatsen.
Förvaltningsrätten utgick från Försäkringskassans beslut att sjukgymnastens förmåga att skaffa sig inkomst från februari 2017 var stadigvarande nedsatt med minst en femtondel under minst ett år framåt till följd av psykiska besvär. Förvaltningsrätten prövade därefter om hon hade rätt till livränta på grund av psykiska besvär till följd av kränkande särbehandling.
Rätten gjorde samma bedömning som Försäkringskassan. Det fanns inte tillräckligt stöd för att sjukgymnasten skulle ha utsatts för kränkande särbehandling. Att hon själv upplevde det räcker inte. Förvaltningsrätten bedömde att det funnits konflikter och motsättningar men att det mest bestått av samarbetssvårigheter kopplat till arbetsgivarens sätt att leda och fördela arbetet.
Det som beskrivits faller under de undantag som finns i arbetsskadeförsäkringen och som kan röra bristande uppskattning av en persons arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater och företagsnedläggelse, enligt domen.
Sjukgymnasten överklagade. Först till kammarrätten som inte meddelade prövningstillstånd och under sommaren till Hösta Förvaltningsrätten med hjälp av ombud från Synskadades Riksförbund.
I överklagandet förtydligas att det som drabbat sjukgymnasten, det som utgör den skadliga inverkan, är att hon inte fått nödvändigt stöd i arbetet och att hon förtydligat det under utredningens gång. Det är frånvaron av arbetsbiträde, arbetshjälpmedel och anpassningar i arbetet som gjort att hon tagit permanent psykisk skada – inte att hon utsatts för mobbning och kränkande särbehandling.
Försäkringskassan har trots påpekanden inte prövat om bristen på anpassning kan ge rätt till livränta utan endast prövat rätten livränta på basis av att sjukgymnasten utsatts för kränkande särbehandling. Men sjukgymnasten har inte begärt livränta på sådan grund, skriver hennes ombud i överklagandet.
Det finns också stöd i utredningsmaterialet att sjukgymnasten skadats av frånvaron av hjälpmedel, menar ombudet och påpekar att brist på anpassningar vid funktionsnedsättning strider mot både arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen.
För att förtydliga att brist på anpassning kan skada jämför ombudet med en person som nekas stöd till mer ergonomiska lösningar vid tilltagande problem med musarm.
Ombudet påpekar att varken Försäkringskassan eller någon av underrätterna har prövat sjukgymnastens sak och att det är ovisst om reglerna för livränta omfattar en skada på grund av att arbetsgivaren inte följt arbetsmiljörättsliga regler.
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
