Stressen – inte kollegorna ledde till utmattningen

En journalist fick avslag på sin begäran om att få sina psykiska besvär klassade som arbetsskada. Han hade bland annat hänvisat till hög arbetsbelastning och liten möjlighet att påverka arbetet. Han överklagade beslutet men Försäkringskassan gjorde samma bedömning igen.

Försäkringskassan påpekade i sitt andra beslut att journalisten varit sjukskriven till och från under många år och först uppfyllde kraven för att få livränta från och med juli 2022. Då bedömdes hans förmåga att skaffa inkomst från arbete vara nedsatt under minst ett år framöver. Kassan gick därför vidare därifrån och utredde om besvären som gjorde att han hade svårt att arbeta var en arbetsskada.

Försäkringskassan påpekade att det finns faktorer som är undantagna från arbetsskadeförsäkringen och som inte kan ligga till grund för arbetsskada. Sådana faktorer är exempelvis företagsnedläggelse, bristande uppskattning från kollegor, och vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater.

Försäkringskassan menade att det både fanns faktorer som talade för och faktorer som talade mot att journalistens psykiska besvär var en arbetsskada. Kassan bedömde att förloppet och utvecklingen av besvären inte var ”… helt logiskt gällande besvärsutvecklingen med fluktuationer och försämring sent i förloppet…”.

Kassan bedömde också att journalistens missnöje med arbetsuppgifter och kollegor var så framträdande i de medicinska underlagen att de bedömdes vara tillräckliga för att ha kunnat försämra hans besvär. Men det är faktorer som inte ingår i det som omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Övervägande skäl talade därför inte för att besvären orsakats av de så kallade prövningsbara faktorerna. Journalistens besvär godkändes därför inte som en arbetsskada.

Han överklagade med stöd av LO-TCO Rättsskydd till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten tog sig an frågan om övervägande skäl talade för att journalistens psykiska besvär berodde på skadlig inverkan från arbetet eller om det fanns andra orsaker till besvären.

Det omfattande medicinska underlaget ger starkt stöd för att det var hög arbetsbelastning och stress som gjorde journalisten sjuk första gången, menar rätten. Det finns också starka belägg för att snar återgång till arbetet vid ett flertal tillfällen i kombination med för hög arbetsbelastning, otillräckliga åtgärder och otillräcklig läkning har gjort att problemen förvärrats.

Förvaltningsrätten konstaterar att intygen visar att journalisten har haft återkommande problem med trötthet, kognitiv nedsättning, ångest, oro och ledsamhet sedan år 2000. Vid samtliga tillfällen har besvären relaterats till arbetsförhållandena av både honom själv och av olika behandlingsansvariga. I flertalet sjukskrivningsintyg används diagnosen utmattningssyndrom.

Enligt förvaltningsrätten finns det ett samband mellan arbetsförhållandena och utvecklingen av journalistens utmattningssyndrom. Övervägande skäl talar för att de psykiska besvären har uppkommit till följd av skadlig inverkan från arbetet.

Till skillnad från Försäkringskassan anser förvaltningsrätten att det finns en logisk besvärsutveckling. Förvaltningsrätten anser inte, vilket kassan gör, att besvären kan anses vara en följd av bristande uppskattning, vantrivsel med uppgifter eller kollegor. Journalistens besvär ska därför betraktas som en arbetsskada och han har rätt till livränta.

Försäkringskassan får nu ta tillbaka målet och ska beräkna hur stor livränta som ska ges.