Våld och osa-brister på Sis ungdomshem

Arbetsmiljöverket inspekterade i februari 2023 ett av Statens institutionsstyrelses boenden i Uppsala efter att det kommit in anmälningar om att personalen utsatts för hot och våld. Verket konstaterade att många av ungdomarna på Bärby hade omfattande psykosociala problem och varit inblandade i kriminalitet där de utövat grovt våld mot andra. Verket hade även tidigare inspekterat verksamheten och funnit brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

Boendet hade efter det uppgett att en årsrutin tagits fram med information om både när en enkät om de organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågorna, osa-frågorna, och fysiska skyddsronder skulle göras.

Vid inspektionen i februari sa arbetsgivarrepresentanterna som deltog att de inte kände till årsrutinen. Huvudskyddsombuden uppgav också att en osa-undersökning gjorts, men först efter att de påmint. Resultaten hade varit nedslående och det fanns ingen plan för hur resultaten skulle hanteras.

Arbetstagare hade också skadats i samband med att ungdomar förts till så kallade avskiljningsrum. Vissa av rummen fanns i en annan byggnad och för att ta sig dit fick arbetstagarna gå utomhus i cirka 200 meter samtidigt som de bar på utåtagerande ungdomar. Arbetsuppgiften var inte riskbedömd.

Huvudskyddsombuden uppgav också att den teknik som användes vid så kallad nedläggning och avskiljning på ungdomshemmen inom Sis inte tränades på så ofta som det skulle göras.

Arbetsmiljöverket krävde en rad åtgärder. Senast den 30 april 2023 skulle åtgärderna vara genomförda annars väntade ett vite på 150 000 kronor.

Den 5 maj kom Arbetsmiljöverket tillbaka. Tidsgränsen var passerad men flera av åtgärderna var inte genomförda. Verket ansökte därför hos förvaltningsrätten om ett jämkat vite.

Statens institutionsstyrelse protesterade. Ungdomshemmet hade arbetat aktivt med kravet på skriftliga rutiner för undersökning och bedömning av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön samt rutiner för fysiska skyddsronder. Eftersom ungdomskriminaliteten ökat och beläggningen på hemmet ökat kraftigt hade det blivit svårt att göra allt. För att hinna med samtliga åtgärder i tid hade man behövt låna in ledningspersoner från andra enheter och sänka beläggningsgraden till femtio procent. Vilket inte varit möjligt med hänsyn till omvärldsläget.

Sis påpekade att en del av åtgärderna gjordes klara i juni och en del i maj. Kravet om utbildning och träning i teknik för nedläggning och avskiljning innebar inte att all personal faktiskt skulle ha övat och repeterat före den 30 april, enligt boendet. En utbildningsplan var antagen i tid och flera medarbetare hade övat. Det kravet var därmed uppfyllt, påpekade företrädare för Sis.

Arbetsmiljöverket höll inte med och påpekade att Sis hade kunnat begära att få mer tid på sig, men inte gjort det.

Förvaltningsrätten anser att kraven från verket är tydliga och att Sis har förstått vad som krävts. Sis och Arbetsmiljöverket är överens om vad som är åtgärdat och vad som inte är det.

Rätten konstaterar att Sis inte gjort allt inom den utsatta tiden. Det finns därför skäl att döma ut vitet. Det som Sis för fram om omvärldssituationen och resursbrister medför ingen annan bedömning.

 Förvaltningsrätten dömer ut det jämkade vitet.