Verket kan inte pröva arbetsgivarens kränkningsutredning

Skyddsombudet på en av Räddningstjänsten Nordvästra Skånes stationer hade i en 6:6a-anmälan krävt åtgärder och utredning efter flera fall av kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöverket avslog, den 8 november 2023, skyddsombudets begäran att meddela ett föreläggande eller förbud.

Enligt myndigheten saknas det stöd i lagen för att förelägga arbetsgivaren att utreda enskilda händelser om inte ohälsa kan påvisas. Det hade inte gjorts, enligt Arbetsmiljöverket. Det finns inte heller stöd i osa-föreskriften, Afs 2015:4, för att överpröva arbetsgivarens utredning. Enligt verket hade det inte heller tillräckligt tydligt kommit fram att arbetsgivaren saknade kompetens för att undersöka om det fanns något i verksamheten som kunde ge upphov till kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöverkets beslut överklagades till förvaltningsrätten av ett huvudskyddsombud. Ombudet påpekade att en arbetstagare varit sjukskriven och inte kommit till arbetet genom att ta ut semester och föräldraledighet i högre utsträckning än vanligt. Arbetstagaren hade också begärt samtalsstöd via företagshälsovården.

För att styrka ohälsa hänvisade ombudet också till en skärmdump över sjukperioden.

Ombudet tillade att en extern utredning av anmälningarna begärts eftersom de rörde arbetstagare och chefer och att utredande chefer var involverade i anmälningarna. Ombudet pekade på flera problem. En anmälan utreddes med hjälp av anonyma vittnen och utan att den anmälde fick ta del av utredningen. Personen fick därför inte möjlighet att bemöta anklagelserna.

Enligt huvudskyddsombudet blev inte arbetsgivaren nöjd med företagshälsovården efter att de tagit hjälp därifrån och valde därför en ny extern utredare. I den utredningen begränsades uppgiften och berörde endast en av tre sammanhängande anmälningar vilket bidrog till att sammanhanget förlorades.

Arbetsmiljöverket påpekade att huvudskyddsombudet la fram nya krav och att verket inte kunde pröva dem utan bara de som skyddsombudet haft med i sin framställan i september 2023. De nya krav som framförts som gällde att Arbetsmiljöverket skulle förelägga arbetsgivaren att vidta åtgärder för att förebygga kränkande särbehandling på arbetsplatsen kunde inte verket hantera. Enligt myndigheten hade behovet av eventuella åtgärder ännu inte fastställts.

Arbetsmiljöverket tillade också att för att myndigheten ska kunna pröva en framställan så måste den vara tillräckligt tydlig. Arbetsmiljöverket hade uppfattat att skyddsombudet krävt att utredningarna skulle göras om i ett samlat grepp med stöd av företagshälsovården. För att Arbetsmiljöverket skulle kunna kräva det så måste det ha framgått att arbetsgivarens kompetens saknades eller inte räckte till. Enligt Arbetsmiljöverket hade det inte framgått tillräckligt tydligt. Bestämmelsen om anlitande av företagshälsovård i föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete i paragraf 12 syftar också på krav på kompetens och inte på opartiskhet. Enligt Arbetsmiljöverket var det opartiskheten som skyddsombudets krav gällde.

Arbetsmiljöverket noterade dock att antalet kränkningsanmälningar och vad parterna uppgett om resultatet av medarbetarundersölningen talade för att det kunde finnas briser i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Ett nytt ärende för att undersöka dessa omständigheter öppnades därför.

Förvaltningsrätten håller med Arbetsmiljöverket. Utredningen ger inte stöd för att arbetstagare har drabbats av ohälsa. En veckas frånvaro, som styrks med skärmdump, räcker inte. Arbetsgivaren har rutiner för kränkande särbehandling, har utrett inkomna anmälningar på individnivå och har tagit hjälp av företagshälsovården. Även om inte alla är nöjda med resultatet eller kvaliteten på det som gjorts så saknas det under dessa omständigheter lagstöd för att förelägga arbetsgivaren att utreda enskilda aktuella händelser och att anlita företagshälsovården för att överpröva redan gjorda utredningar.

Det framgår också att arbetsgivaren arbetar med förebyggande åtgärder, gör medarbetarundersökningar två gånger om året och påtalar att det är nolltolerans mot kränkande särbehandling. Det framgår även att cheferna är förtrogna med reglerna om organisatorisk och social arbetsmiljö och att hr-avdelningen har kompetens att utreda kränkande särbehandling.

Förvaltningsrätten menar att det inte har framkommit omständigheter som visar att arbetsgivaren saknar tillräcklig kompetens för att kunna klarlägga bakomliggande orsaker i arbetsmiljön som lett till aktuella omständigheter. Det finns därmed inte skäl för att förelägga arbetsgivaren att göra mer än vad som gjorts och att anlita företagshälsovården för att utreda anmälningarna och orsakerna till dem.

Arbetsmiljöverket har därför fog för sitt beslut att avslå anmälan från skyddsombudet. Domen har inte överklagats.

Förvaltningsrätten i Malmö, 13235-23