Jonna Söderqvist: En giftig cocktail på Northvolt

Flera människor i arbetsför ålder har oförklarligt dött i Skellefteå i år. Men de har en gemensam nämnare: De arbetade på batterifabriken Northvolt. Eftersom ingen dödsorsak kunnat fastställas, utreder polisen i skrivande stund om det finns en koppling till arbetsplatsen.

”Det är ett svart hål, ingen vet.” Så beskriver forskaren Klara Midander i en artikel i vintras arbetsmiljöriskerna när litiumjonbatterier produceras. Hon konstaterar att det finns väldigt lite kunskap om de tekniska metallerna som används och deras toxiska profil. Hur gör man om man inte vet vilka risker arbetarna utsätts för? Jo, då gäller försiktighetsprincipen. Kör på överskydd, helt enkelt.

I nyheterna om Northvolt på sistone framträder inte en bild av vare sig försiktighet eller överskydd. Snarare en hårresande motsats. Dagens Nyheter har rapporterat att det skett minst 26 allvarliga olyckor på Northvolts anläggningar sedan 2019. Ifjol dog en ung man i en explosion i fabriken. Industriarbetarnas tidning Dagens Arbete har skrivit bland annat om bristande skyddsutrustning, ventilationsproblem och giftiga gaser som läcker. För Arbetet beskriver ett tidigare skyddsombud sin tid på fabriken som ”ett helvete”, det råder en okunskap om svensk arbetskultur och osunda hierarkiska strukturer.

Northvolt är ett ungt företag som växt i en rasande fart. Det grundades 2016, och 2019 kom bygget av fabriken i Skellefteå igång. I dag jobbar över 3 500 människor på fabriken.

För några år sedan intervjuade jag arbetsmiljöforskaren Ann-Beth Antonsson. Hon konstaterade att det är utmanande att få ut arbetsmiljötänket till nyetablerade företag. När verksamheten ska igång faller ofta arbetsmiljön långt ner på priolistan.

Brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet är farliga. Inte minst när man arbetar med kemikalier vars risker ingen riktigt känner till.

Samtidigt verkar en tung filt av tystnad ligga över fabriken och orten. I Dagens Arbete vill många anställda vara anonyma av rädsla för repressalier när de berättar om arbetsförhållandena och hälsoproblem. Kanske också av lojalitet gentemot bolaget. En del av de anställda säger att företaget är utsatt för ett drev. Bolagets kommunikationschef svarar bara per mejl på frågor.

Under sensommaren besökte en reporter för den finska dagstidningen Helsingin Sanomat Skellefteå. Hon frågade ortsborna vad de tycker om Northvolt. Men – talande nog – blev svaret tystnad. Ingen ville uttala sig om bolaget. Ett par säger till och med att de kan svara på alla frågor förutom de som berör Northvolt.

Fabriken är en stor arbetsgivare, och har gett orten ett rejält uppsving. Är det en form av bruksmentalitet som fått fäste? Tystnaden, som ofta kommer hand i hand med bruksmentaliteten, kan leda till att missförhållanden aldrig uppdagas – eller uppdagas för sent. Det är en tystnad som kan kosta liv.

Det finns varnande exempel från förr där arbetare kommit till skada vid hanteringen av för tiden nya kemikalier, som asbest till exempel. Det behövs inga fler varnande exempel för framtiden, då flera tusen människor beräknas jobba med batteritillverkning i Sverige.

Oavsett vad utredningarna kring dödsfallen kommer fram till, finns ingredienserna till en dödligt giftig cocktail.

//Jonna Söderqvist