Förbundsjuristen: Vi har fått viss klarhet

I mitten av november kom den första prövningen i domstol av den nya visselblåsarlagen. En kirurg på en privatklinik med avtal med Region Jönköping larmade om att en av hennes kollegor, en narkosläkare, brast i sitt yrkeskunnande och hade samarbetssvårigheter. Kirurgen ansåg att missförhållandena riskerade att utgöra en fara för patienters liv och hälsa. Kirurgen menade att hon sedan blev utsatt för repressalier. Varken hennes arbetsgivare eller tingsrätten höll med. Läs mer om domen här.

Ulrika Nyh är förbundsjurist på Läkarförbundet som tillsammans med LO-TCO Rättsskydd drivit ärendet för en medlems räkning.
– Det var principiellt viktigt för oss att få det här prövat. Det finns inte någon praxis. I förarbetena pratar man om att sådant som händer i hälso- och sjukvården är allmängiltigt och något som allmänheten har intresse av att veta. Ett av argumenten från motsidan var att det här inte var allmängiltigt. Vi menade att det var det och ville få det prövat.
– Vi tycker förstås att det är av yttersta vikt att våra medlemmar har möjlighet att visselblåsa när det förekommer oegentligheter i deras verksamheter och att de har rätt till det skydd som lagen faktiskt erbjuder.

Hur ser ni på domen?
– Vi tycker att det är positivt att sådant som rapporteras in via ett avvikelsesystem, som man har för att rapportera om patientsäkerhet, kan vara visselblåsning. Men vi tycker att det är negativt att domstolen väljer att se på varje avvikelse som en enskild visselblåsning. Saker som verkar små kan sammantaget bilda ett mönster som kan behöva hanteras. Det finns en helhet som i sig är en skyddsvärd visselblåsning.

Hur ser ni på att domstolen tar upp att det har gått så lång tid från läkarens larm till klinikens åtgärd?
– Domstolen menar att det är två av avvikelserna som är visselblåsningar och de ligger längre bak i tiden. Vi anser att vår medlem har hindrats från att rapportera avvikelser, att det finns fler avvikelser som ligger närmare i tid för de repressalier som vi menar hon har utsatts för. Domstolen har inte prövat detta, med hänvisning till att detta har skett före ikraftträdandet av visselblåsarlagen som därmed inte i denna del är tillämplig.

Vad vet vi nu om den nya lagen?
– Den säger att formaliakrav inte finns för visselblåsning – alltså att det måste ske via en viss kanal. Det krävs inte heller att man säger: nu visselblåser jag. Det står också i förarbetena.
– Vi har fått viss klarhet. Förut visste vi ingenting eftersom det inte fanns någon praxis att tillgå.

Hade ni någon framgång?
– Domstolen håller med om att de åtgärder som arbetsgivaren vidtog är av bestraffande karaktär, så det betyder att de kan ses som repressalier. Jag tänker att det förhoppningsvis kan leda till att en arbetsgivare tänker ett varv till. Sen menar domstolen att arbetsgivaren har visat att åtgärderna gjordes av andra anledningar och inte för att bestraffa. Det kan man ha olika åsikter om, men så här har domstolen dömt. Det kanske är en diskussion som behöver fortgå.

Domen kan överklagas senast den 6 december till Arbetsdomstolen. Överklagar ni?
– Vi är mitt upp i den processen nu. Om vi överklagar krävs det prövningstillstånd och jag är hyfsat optimistiska att vi skulle få det eftersom det inte finns någon praxis. Lagen har inte prövats tidigare.