Vanligare med trakasserier i mansdominerade branscher

Mynaks studie om hbtq-personers arbetsmiljö från 2022, visar att risken för diskriminering är större på heteronormativa, mansdominerade arbetsplatser.

Andrea Eriksson Foto: Åsa Karsberg

— Där kan det finnas stereotypa uppfattningar om hur män och kvinnor ska se ut och uttrycka sig - till exempel att en man ska vara stark och inte uttrycka känslor. Den som inte uppfyller de idealen kan uppfattas som annorlunda och riskerar att bli mer utsatt, säger Andrea Eriksson, professor i ergonomi vid Institutionen för medicinteknik och hälsosystem på KTH och en av författarna till Mynaks studie.

Många transpersoner som Edward Summanen, från organisationen Transammans, träffar berättar också att det är extra svårt att arbeta i en mansdominerad bransch.

Edward Summanen Foto: Anna Dvrnik

— Mansnormer är inte alltid positiva när det gäller att förhålla sig till minoriteter och mjuka värden som känslor. En grabbig miljö är sällan trygg för den som bryter mot normen, säger han.

Både arbetsgivarorganisationen Byggföretagen och fackförbundet Byggnads tror också att heteronormen bidrar till en hård attityd mot dem som är annorlunda.

— Är majoriteten män på arbetsplatsen blir det ett problem när någon avviker. Man förväntas vara på ett visst sätt. Men bara ett fåtal individer trivs med kulturen i mansdominerade yrken. Andra känner sig tvingade att anpassa sig, säger Johan Torstensson-Aas, arbetsmiljöansvarig ombudsman på Byggnads. 

När transpersoner inte vågar vara öppna med sin identitet på arbetsplatsen leder det ofta till sämre samhörighet med kollegorna.

Lucas Romson Foto: Kamilla Kvarntorp

Jämlikhetskonsulten Lukas Romson har levt som öppen transman i 24 år. Men han känner till många transpersoner som inte är öppna på jobbet.

— Många lever med rädslan för att bli "avslöjad". Det mår man inte bra av. Risken är också att de blir anonyma kollegor som uppfattas som lite avståndstagande. Det kan göra det svårt att komma in i gemenskapen, säger han.

Även arbetsgivarens organisation påverkas negativt om transpersoner inte vågar vara öppna, säger Lukas Romson. 

— Den som är otrygg på arbetsplatsen och med sin chef vågar inte komma med häftiga idéer eller säga till om något inte fungerar. Att en kompetent medarbetare inte vågar utnyttja sin kompetens är jättedumt för organisationen.

Vad krävs då för en inkluderande arbetsmiljö, där transpersoner våga vara öppna med sin identitet? Det är viktigt att inte utgå ifrån att alla på arbetsplatsen är cis-personer.  Och det måste vara en självklarhet att använda rätt pronomen. Såväl chefer och hr som kollegor måste också aktivt stödja transpersoner genom att tydligt markera mot diskriminering, säga ifrån om någon uttrycker sig nedlåtande eller drar nedvärderande skämt. Agera på samma sätt som när en annan kollega blir illa behandlad, uppmanar Edward Summanen. 

— Utsätts en kvinnlig kollega för en obehaglig, påflugen man eller om någon uttrycker rasistiska åsikter säger jag ifrån. Det gäller att tänka efter hur man gör i andra sammanhang.

Han vill också att fackliga representanter och skyddsombud blir bättre på att informera på arbetsplatserna om vilket stöd transpersoner har i diskrimineringslagen. 

— Det finns människor som anser att transpersoner inte existerar eller inte har rätt att få ett respektfullt bemötande. Då är det särskilt viktigt att vara tydlig med att transpersoner har skydd mot trakasserier och diskriminering enligt lag, säger Edward Summanen.

Siri Hallberg Björklund Foto: Rosie Alm

Byggföretagens expert på kompetensförsörjning, Siri Hallberg Björklund, lyfter vikten av att nå ut med information om vad det innebär att vara transperson så att förståelsen för gruppen ökar.

— Fyller vi i kunskapsluckorna hos människor försvinner förhoppningsvis många fördomar och negativa attityder.

Den information som finns om transfrågor, bland annat hos Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket, behöver spridas på ett mer effektivt sätt, anser hon.

— Vi har ett gemensamt ansvar i samhället att diskutera de här frågorna och lyfta goda exempel. Men vi på Byggföretagen ansvarar ju för dialogen med våra medlemsföretag.

Siri Hallberg Björklund föreslår att arbetsgivarna startar en dialog på arbetsplatsen om trans- och andra hbtqi-frågor.

— Jag tror att arbetsgivarna ofta har hjärtat på rätt sida. Men många är rädda för att göra fel och såra någon. Det kanske känns tryggare eller är enklare att inte säga eller göra något. Men vi lär oss ju genom att prata med varandra.

Exakt hur information om hbtqi-frågor ska spridas är upp till varje företag att avgöra utifrån sina förutsättningar.

— Men varför inte ta upp frågorna på fikarasten på måndag morgon, säger Siri Hallberg Björklund.

Det är också, enligt henne, viktigt att arbetsgivaren har en dialog med transpersoner på arbetsplatsen om vilka behov de har och vilka förändringar de efterfrågar för att arbetsplatsen ska bli mer inkluderande. En behandling med kirurgi och/eller hormoner tar till exempel ofta sju – åtta år och kan påverka individens energi, produktivitet och mående.

— Det är bra om arbetsgivaren får veta hur det går att stötta på bästa sätt.

Enligt Mynaks studie efterfrågar många transpersoner könsneutrala toaletter och en möjlighet att byta om enskilt.

— En del företag jobbar väldigt aktivt med att det ska finnas låsbara omklädningsrum och kläder i många olika storlekar och former. Det är viktigt att våga tänka nytt, säger Siri Hallberg Björklund.

Men Byggnads tycker att utvecklingen går för långsamt.

—  Vi har länge drivit frågan om avskilda låsbara duschutrymmen. Det borde vara en självklarhet, men våra motparter vill ha fram till 2030 på sig för att fullt ut implementera det. Massor går att göra för att få en inkluderande arbetsplats. Det är ett lagkrav att arbetsgivaren anpassar arbetsplatsen efter individens förutsättningar. För att kunna göra det måste arbetsgivaren ha kunskap om hur arbetsmiljöarbetet ska skötas. Men där ser vi att det finns brister, säger Johan Torstensson-Aas.

Johan Torstensson-Aas Foto: Terese Perman

Kunskapen om transfrågor är begränsad både hos arbetsgivare och fackliga representanter, visar Mynaks rapport från 2022.

— Det finns nog en stor kompetenslucka hos många arbetsgivare om hur de ska hantera transfrågor. Men på större företag med fler än 250 anställda har de mer resurser för att sätta sig in i och ta tag i frågorna, säger Siri Hallberg Björklund.

Byggnads driver ärenden som rör diskriminering, trakasserier och organisatorisk social arbetsmiljö – och där ingår frågor om trans. Men på förbundet finns ingen särskild kompetens om just transfrågor.

— Jag har svårt att se att man kan göra utbildningsinsatser för olika delar diskrimineringslagen. Och hantera alla med specialistkunskap. Men vi har god kunskap om arbetsmiljö i stort och diskrimineringslagen – och där ingår könsidentitet eller könsuttryck, säger Johan Torstensson-Aas.

Om arbetsgivaren och facket saknar transkunskap förväntas transpersonerna ofta själva utbilda sina kollegor om sådant som transitionsprocessen och vilket pronomen som ska användas.  

Carin Hellström Foto: Jon Lindhe

— De kan få ett väldigt stort ansvar, som de inte vill ha. Väldigt få upplever att arbetsgivaren tar det ansvaret. Men det ingår i det sociala arbetsmiljöarbetet, säger Carin Hellström, som forskar om transpersoners arbetsmiljö på KTH.

För att komma till rätta med okunskapen anser både jämlikhetskonsulten Lukas Romson och Edward Summanen på Transammans att det behövs en informationskampanj om transpersoners rättigheter som riktar sig till såväl fackförbund och arbetsgivare som till målgruppen. 

—  Jag upplever att en del transpersoner inte har kunskap om att man har rätt att bli behandlad med grundläggande respekt för sin könsidentitet. Det kan till exempel räknas som trakasserier när kollegor konsekvent säger fel namn eller pronomen. Men det känner många inte till, säger Edward Summanen.

En förklaring till kunskapsbristen på svenska arbetsplatser är, enligt honom, att det sällan ingår information om transpersoners livsvillkor i universitetsutbildningar. De som har kunskapen är eldsjälar som skaffat information på egen hand.

Att det saknas kunskap på arbetsplatserna kan också bero på att det fortfarande är ont om forskning om transpersoner. Men de senaste åren har det börjat ske en förändring.

— Transpersoner är en grupp som råkar illa ut i samhället. Kanske vill man sakligt undersöka hur deras villkor ser ut. Det finns jättedåligt med studier.  Det är skräpdåligt, säger Lukas Romson. 

Att det kommer forskning nu, som rör transpersoners situation på arbetsmarknaden, tror forskaren Ylva Moberg, beror på att allt fler är öppna med sin transidentitet. 

— Det är svårt att göra statistiska undersökningar och publicera forskning om en grupp som är väldigt liten. Nu finns så pass många transpersoner i datan att det går att följa dem över tid, säger hon.