Advokaten: situationen var helt utom arbetsgivarens kontroll

Den 30 maj 2023 avled en arbetstagare som utförde reparationsarbete på Bergviksbron i Piteå i samband med ett fall. Den avlidne var anställd på bolaget Svevia AB, som är specialiserat på att bygga och underhålla infrastruktur. Arbetsmiljöverket ansåg att bolaget hade brutit mot verkets föreskrifter om fallskydd och krävde en sanktionsavgift på 400 000 kronor.

Bolaget ansåg att ansåg att överträdelsen berodde på omständigheter som låg utanför bolagets kontroll. Svevia motsatte sig sanktionsavgiften och överklagade beslutet, först till förvaltningsrätten och sedan till kammarrätten. Läs mer här:

Efter att kammarrätten valt att inte pröva frågan överklagar bolaget till Högsta förvaltningsdomstolen för att få en prövning i kammarrätten. Advokat Anders Lorentzon företräder Svevia.

Varför vill ni att kammarrätten tar upp fallet?

–  Förvaltningsrätten har gjort det enkelt för sig genom att anamma ett tidigare kammarrättsfall från Stockholm, som flera kammarrätter och även förvaltningsrätten i Luleå sedan har hakat på. Det fallet handlade också om användning av personlig skyddsutrustning. Kammarrätten i Stockholm menade att en enskild arbetstagares agerande i sig inte kan anses vara en omständighet utanför bolagets kontroll. Rätten menade också att det inte framkom att arbetstagarens underlåtenhet att använda den personliga fallskyddsutrustningen berodde på omständigheter som hade kunnat göra underlåtenheten ursäktlig, till exempel en situation som hotat liv eller egendom.

Resonemanget leder till att jämkning av en sanktionsavgift bara skulle kunna ske när en arbetstagare avviker från det planerade skyddsarbetet för att rädda liv och hälsa, i en akut situation. Och att arbetsgivarens förebyggande arbetsmiljöarbete egentligen saknar betydelse.

Det kan inte vara lagstiftarens tanke att en sanktionsavgift i princip alltid ska utgå oavsett hur mycket arbetsmiljöarbete arbetsgivaren har gjort. Vi har reagerat på att den här praxisen lever kvar.

 Varför bör sanktionsavgiften jämkas i det här fallet?

– Arbetsgivaren kan styrka att man har haft ett fullgott systematiskt arbetsmiljöarbete – att arbetsmiljöarbetet har fungerat, genomförts och anammats i organisationen.

De som skulle utföra jobbet följde instruktionerna. Men i ett läge, som ingen kan förklara, byter en arbetstagare förankringspunkt. Det berodde på saker som arbetsgivaren inte kunde förutse eller styra över. Därför menar vi att situationen var helt utom arbetsgivarens kontroll och ursäktlig. I vart fall är omständigheterna sådana att det måste vara oskäligt att ålägga en sanktionsavgift. Och då ska sanktionsavgiften jämkas.

 Vilka blir konsekvenserna om sanktionsavgifter aldrig jämkas?

– Huvudpoängen med sanktionsavgift är ju att arbetsgivarna ska skärpa sitt förebyggande arbetsmiljöarbete för att minska risken för skador eller dödsfall. Den praxis som har utvecklats riskerar att bli kontraproduktiv.

Om det inte finns några möjligheter att få jämkning kan arbetsgivarna tänka att det inte spelar någon roll vilket arbetsmiljöarbete de gör. Arbetsgivarna vill absolut inte ha några olyckor, men hur mycket krut ska de lägga på arbetsmiljöarbetet när de vet att de alltid åker dit om någon till exempel inte använder sitt fallskydd. Nuvarande praxis leder till att det i princip skulle krävas en hundraprocentig fysisk övervakning av alla anställda. Men så vill vi väl inte jobba? Det skulle kännas nedlåtande, att man inte litar på varandra.

 När bör sanktionsavgifter jämkas?

– Det måste finnas mer utrymme för nedsättning och jämkning av sanktionsavgiften baserat på det arbetsmiljöarbete arbetsgivaren gör. Det kan inte bara vara förbehållet nödlägen.