Chefsjuristen: Rättsläget behöver klargöras

Arbetsmiljöverket avvisade en 6:6a-anmälan från ett skyddsombud i Perstorps kommun i november 2023. Kommunen menade att den inte fått information om skyddsombudet och att ombudet därför inte hade rätt att göra en anmälan. Både Arbetsmiljöverket, förvaltningsrätten och även kammarrätten gjorde samma bedömning. Arbetsmiljöförordningens krav på vilken information om skyddsombudet som ska ges till arbetsgivaren och hur, var inte uppfyllda.

Läs mer om domen här:

Mikael Smeds, chefsjurist på Akademikerförbundet SSR, har hjälpt skyddsombudet i kammarrätten. Han är besviken på kammarrättens dom.
– Jag är inte alls nöjd. Kammarrätten motiverar sitt beslut otillräckligt. Jag får en känsla av att de inte alls har beaktat vad vi har skrivit. Jag tycker också att de har tolkat arbetsmiljöregelverket på ett sätt som inte alls överensstämmer med själva syftet med den här typen av arbetsrättslig lagstiftning. Det här är en skyddslagstiftning och då behöver man beakta vad som är skyddsföremålet i tolkningen och det har man överhuvudtaget inte gjort. Förvaltningsrätten resonerar till viss del om det, men kammarrätten inte alls.

Vad är du mest missnöjd med?

– Av en dom ska man generellt få förstå båda sidors argumentation. Det gör man inte här. Kammarrätten säger också att arbetsgivaren inte hade fått någon skriftlig underrättelse om att skyddsombudet utsetts. Men det stämmer helt enkelt inte.

Ni medger att skyddsombudets anmälan inte är fullständig. Vad är det som fattas?

– Det är ostridigt att det har gjorts en anmälan till arbetsgivaren efter varje tillfälle som hon har omvalts och hennes kontaktuppgifter har förmedlats. Tittar man på arbetsmiljöförordningen kan man strikt konstatera att anmälan är ofullständig när det gäller kravet om information om hennes skyddsområde. Men vi menar att man också får beakta vad det kan få för konsekvenser att anmälan inte är fullständig och i det här fallet har det inte fått några konsekvenser överhuvudtaget.

Hur menar ni?

– Arbetsgivaren har agerat som att det inte fanns några ofullständigheter alls. Man har kallat skyddsombudet till samverkan när det gäller hela Perstorps kommuns Centrumhuset och till ingenting annat. Det har inte funnits några oklarheter kring vad som varit skyddsområdet. Vi menar att det har uppstått ett slags praxis här mellan parterna. Och det ska likställas med att man faktiskt har uppfyllt skriftlighetskravet om skyddsområde.

Så då är kraven i arbetsmiljöförordningen uppfyllda?

– Ja. Precis.

Hur ser ni på regelverket kring skyddsombuden och informationen?

– Vi förstår förstås att det på stora arbetsplatser med många olika arbetsställen är legitimt att arbetsgivaren behöver få reda på vilket skyddsombud som bevakar vad. Men alla arbetsplatser ser inte ut så. På vissa arbetsplatser råder det ingen tvekan överhuvudtaget om vad som är skyddsombudets skyddsområde. För det finns ingenting mer. Vi anser att Arbetsmiljöverket måste ta hänsyn till att arbetsplatser ser olika ut när de tolkar regelverket.

– Vi anser också att vi har stöd från Arbetsdomstolen. Vi menar att ett skyddsområde ska tolkas som det som AD kallar för arbetsställe, som är något som uppstått genom praxis mellan de lokala parterna på arbetsplatsen. Vi menar också att praxis på arbetsplatsen är ju det som genomsyrar hela den svenska modellen och det måste få bäring även på tolkningen av arbetsmiljölagstiftningen.

Ni överklagar?

– Ja, men det krävs prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, och det är bara någon procent per år som får.

Vad tror du om förutsättningarna?
– HFD har skäl att pröva detta. Det finns ett prejudikatsintresse. Frågan här är: Ska det verkligen vara så att en skyddslagstiftning ska tolkas så strängt att ett skyddsombud som har varit aktivt, med arbetsgivarens goda minne i flera år, och där det finns giltiga samverkansprotokoll från arbetsmiljösamverkan – att allt det i princip helt skulle ogiltigförklaras på grund av att skyddsombudet inte angett skyddsområde för en arbetsplats som är så liten att det egentligen inte finns anledning att dela upp skyddsområdet.

Vad händer om det inte blir någon prövning?

– I det här fallet händer ingenting eftersom det som prövats är en avvisad 6:6a. Om vi skulle ha vunnit skulle det ha betytt att Arbetsmiljöverket skulle behöva granska hennes 6:6a.

Vad ser du för konsekvenser för skyddsombuden?

– Det här kan också ses som en uppmaning till fackförbund att informera skyddsombuden att de ska vara jättenoga. För tydligen är det ett strikt krav. Har man inte uppfyllt allt i arbetsmiljöförordningen då är man inte skyddsombud.

– Sen kan man också konstatera att vi inte kan förvänta oss att kammarrätterna ska göra en prövning av de faktiska förhållandena, trots att vi lyfter in det i målet. Utan här blir det mer av en teoretisk prövning.

I överklagan som Akademikerförbundet SSR skickat in till HFD skriver förbundet att " Rättsläget är oklart om vilken betydelse som ska tillmätas en skriftlig underrättelse enligt arbetsmiljöförordningen 10 § som saknar uppgift om skyddsområde men där det på grund av arbetsställets storlek inte råder tvekan hos vare sig arbetsgivaren eller arbetstagarna om skyddsområdets avgränsning. Det framgår inte heller av arbetsmiljöförordningen eller av rättspraxis vilken som är den rättsliga följden av en ofullständig skriftlig anmälan enligt 10 § arbetsmiljöförordningen. Det har stor betydelse för parterna på arbetsmarknaden och för de lokala skyddsorganisationerna att rättsläget klargörs.