Regelverket testas av högsta instans

En nyanställd snickare arbetade på ett tak i Ingelstad när Arbetsmiljöverket kom på inspektion den 22 oktober 2019. Det fanns risk för fall, fallhöjden var två meter eller mer och föreskrivet fallskydd användes inte. Arbetsmiljöverket krävde att snickarens arbetsgivare, BiWi Bygg AB, skulle betala 60 900 kronor i sanktionsavgift.

Bolaget höll inte med, överklagade, och hänvisade till att det går att göra undantag. Taket var nästan platt och snickaren bedömde inte att ställning behövdes överallt. Den arbetsuppgift som utfördes närmare kanten, där taket lutade mer, var högst kortvarig.  

Arbetsmiljöarbetet på bolaget uppfyllde också kraven med råge och alla snickare hade fått utbildning i ställningsbyggnation, fallskydd och fallsele, och fått personlig fallskyddsutrustning. Överträdelsen kunde inte anses bero på brister i arbetsgivarens rutiner eller säkerhetsarbete. Det var den enskilde arbetstagaren som agerat på eget bevåg och det bör kunna anses ursäktligt. Arbetsgivaren måste kunna lita på att arbetstagarna följer regler och rutiner och kan inte övervaka arbetsplatserna.

Bolaget hade också åtgärdat bristerna som förbjudits av Arbetsmiljöverkets inspektör och sedan följt villkoren för att förbudet skulle upphöra.

Bolaget påpekade också att handläggningstiden på Arbetsmiljöverket var oskäligt lång och att sanktionsavgiften även därför borde jämkas till noll. Beslutet om att påföra sanktionsavgiften tog över ett år och sedan tog det ytterligare 1,5 år innan beslutet skickades till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten konstaterade att arbete utförts där det fanns risk för fall och fallskydd saknades och att inget av undantagen i bestämmelsen var tillämplig. Överträdelsen var varken ringa eller ursäktlig och tillräckliga skäl att sätta ned avgiften fanns inte. Bolaget skulle därför betala sanktionsavgiften.

Bolaget överklagade till kammarrätten och tillade att den långa handläggningstiden skapat ekonomiska problem eftersom bolaget varje år behövt reservera avgiftsbeloppet.

Arbetsmiljöverket tillade i sin tur att arbete på hög höjd är förenligt med allvarliga risker och att en enskild arbetstagares åsidosättande av arbetsmiljöregler bara kan ursäktas i särskilda fall. Sådana situationer kan var där någon person eller egendom allvarligt hotas. Så var det inte i det här fallet.

Verket förklarade den långa handläggningstiden med att myndigheten under pandemin tog emot ett stort antal brådskande ärenden. Det gjorde att de mindre brådskande tog längre tid. Mot bakgrund av att preskriptionstiden är fem år kan handläggningstiden inte anses vara sådan att det skulle vara oskäligt att kräva hela sanktionsavgiften, menade Arbetsmiljöverket.

Kammarrätten ansåg dock inte att någon sanktionsavgift kunde tas ut. Rätten hänvisade till kapitel 8 i arbetsmiljölagen och skriver att någon sanktionsavgift inte ska tas ut för en gärning som omfattas av ett föreläggande eller förbud. Rätten fortsätter ”Innebörden av bestämmelsen är att dubbla sanktioner inte får förekomma för samma gärning och syftet är att upprätthålla Europakonventionens krav …”

Av handlingarna framgår att verket den 22 oktober 2019 förbjudit bolaget att utföra arbetet på arbetsstället och förenat det med vite om 50 000 kronor. Gärningen den 22 oktober 2019 omfattas därför redan av ett förbud enligt arbetsmiljölagen och någon sanktionsavgift ska därför inte tas ut.

Arbetsmiljöverket överklagade kammarrättens beslut och menade att det handlade om ”…ett grovt förbiseende eller ett grovt misstag.” Läs överklagandet här:

Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd och planerar att besluta i målet i november.